Ett uttryck som används både om Moses tält (2Mo 33:7) och om den heliga tältboningen som restes i vildmarken (2Mo 39:32, 40; 40:2, 6, 7, 22, 24, 26, 29, 30, 32, 34, 35). Innan tältboningen restes fungerade Moses tält en tid som tillfällig helgedom, för molnet som representerade Jehovas närvaro blev stående ”vid” (troligen framför) ingången till detta tält när Mose gick in i det, och Jehova kommunicerade med honom där. Det kallades tydligen ”mötestält” därför att folket måste gå dit för att söka svar hos Jehova, och på så sätt mötte de i själva verket Jehova där. (2Mo 33:7–11) Det var uppenbarligen av samma orsak som den heliga tältboningen kallades ”mötestält”. (Se TÄLTBONINGEN.)