[Mạgog]

1. Son till Jafet och alltså sonson till Noa. Han nämns bland stamfäderna till de folkslag som spreds ut över jorden efter den stora översvämningen. (1Mo 10:1, 2, 5; 1Kr 1:5)

2. Ett namn som förekommer i Hesekiels profetia om det ovädersliknande angrepp som ”Gog i landet Magog” riktar mot Jehovas återförsamlade folk. Med uttrycket ”landet Magog” avser  profeten tydligen ett land eller en region i ”de mest avlägsna områdena i norr”. Härifrån kommer Gogs plundrande horder ”ridande på hästar, en stor församling, ja en talrik militärstyrka”, med svärd och bågar. (Hes 38:2–4, 8, 9, 13–16; 39:1–3, 6)

Sedan den judiske historikern Josephus tid har man ansett att ”landet Magog” har samband med de skytiska stammarna norr och nordöst om Svarta havet. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], I, 123 [vi, 1]) Klassiska författare från grekisk och romersk tid beskrev skyterna som rovgiriga och krigiska barbarer från norr, vilka hade stora mängder krigshästar, var tungt beväpnade och var skickliga bågskyttar. Det är sant att benämningen ”skyter” från början kan ha varit avledd av namnet ”Askenas”, som var namnet på en annan av Jafets avkomlingar. (1Mo 10:2, 3) Men i Encyclopædia Britannica sägs det: ”I den klassiska litteraturen avser namnet Skytien i allmänhet alla områden norr och nordöst om Svarta havet, och en skyt (Skuthes) avsåg vilken som helst barbar från de här områdena.” (1959, bd 20, sid. 235) Även andra uppslagsverk visar att benämningen ”skyter” användes tämligen generellt om nomadstammarna norr om Kaukasus (området mellan Svarta havet och Kaspiska havet), jämförbart med hur benämningen ”tatar” har använts i modern tid. I The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge sägs det följaktligen: ”Benämningen ’skyter’ var bland antikens folk ett tänjbart begrepp, och detsamma gällde den hebreiska benämningen ’Magog’.” (Utgiven av S. Jackson, 1956, bd V, sid. 14)

Symboliskt uttryck. Varken Bibeln eller profanhistorien ger några bestämda upplysningar om var ”landet Magog” låg, och profeten säger att invasionen sker ”i årens slutskede”. (Hes 38:8) Dessutom finns det inga uppgifter om att en bokstavlig invasion av det slag som profetian beskriver någonsin inträffade i Israel. Allt detta visar att profetian om Magog gäller en framtida händelse under den period som Bibeln kallar ”ändens tid”. Många bibelkommentatorer uppfattar därför profetian som en förutsägelse om världsmakternas slutliga angrepp mot Guds kungarike, och de uppfattar landet Magog som ett uttryck för ”den mot Guds folk och hans rike fientligt inställda världen”. (Funk and Wagnalls New Standard Bible Dictionary, 1936, sid. 307)

Det är alltså tydligt att landet Magog har en symbolisk innebörd. Eftersom benämningen ”skyter”, som Magog i regel förknippas med, kom att stå som en symbol för det som är brutalt, rovgirigt och krigiskt, tyder det på att det används om ett starkt motstånd och ställningstagande mot Guds folk. Världens nationer kommer att stämma in på den beskrivningen när Satan, Djävulen, Guds främste motståndare, får dem att gå till ett slutligt angrepp mot den sanna tillbedjan av Gud på jorden. (Se GOG nr 2.)

3. Ett uttryck som används i Uppenbarelseboken 20:8 i förbindelse med händelser som skall inträffa efter Kristi Jesu tusenårsregering, efter det att Satan har släppts lös ur avgrunden. Uttrycket ”Gog och Magog” syftar inte här på ett bestämt land eller område, utan används om dem på jorden som ger efter för den frisläppte motståndarens påverkan och gör uppror mot Guds styre, representerat av ”de heligas läger och den älskade staden”. (Upp 20:3, 7–10)