[Marịa] Av det hebr. namnet Mirjam, som möjligen betyder ”upprorisk”.

I Bibeln omnämns sex olika kvinnor som hette Maria.

1. Maria, Jesu mor. Hon var dotter till Heli, även om Lukas i Jesu släktregister omnämner hennes man, Josef, som ”son till Heli”. I M’Clintock och Strongs Cyclopædia (1881, bd III, sid. 774) heter det: ”Det är allmänt känt att judarna, när de upprättade sina släktregister, tog med enbart männens namn och att de i de fall där släktlinjen löpte från en morfar till dennes dotterson utelämnade dotterns eget namn och  i stället räknade denna dotters man som son till morfadern (4Mo xxvi, 33; xxvii, 4–7).” Det är utan tvivel därför som historikern Lukas säger att Josef var ”son till Heli”. (Lu 3:23)

Maria var av Judas stam och var en avkomling av David. Det kunde därför sägas om hennes son Jesus att han ”efter köttet härstammade från Davids avkomma”. (Rom 1:3) Genom sin adoptivfar Josef, som också var en avkomling av David, fick Jesus laglig rätt till Davids tron, och genom sin mor hade han som Davids ”efterkommande”, ”ättling”, ”avkomma” och ”rot” arvsrätten till sin ”fader Davids tron”. (Mt 1:1–16; Lu 1:32; Apg 13:22, 23; 2Ti 2:8; Upp 5:5; 22:16)

Om traditionen stämmer hette Helis hustru och Marias mor Hanna, och Hannas syster hade en dotter som hette Elisabet och var mor till Johannes döparen. Enligt denna tradition var alltså Elisabet och Maria kusiner. Även Bibeln visar att Maria var släkt med Elisabet, som var ”av Arons döttrar” och således av Levis stam. (Lu 1:5, 36) Det ord som återges med ”släkting” i Lukas 1:36 är syggenịs. Detta grekiska ord betraktas som en särskild form av ordet syggenẹ̄s, som också återges med ”släkting”. (Lu 2:44; 21:16; Apg 10:24, NV, SFB, 2000) Några menar att Maria var syster till Salome, som var gift med Sebedeus och som tillsammans med honom hade sönerna Jakob och Johannes, två av Jesu apostlar. (Mt 27:55, 56; Mk 15:40; 16:1; Joh 19:25)

Besök av en ängel. Omkring början av år 2 f.v.t. sändes ängeln Gabriel av Gud till jungfrun Maria i staden Nasaret. ”Var hälsad, du högt gynnade, Jehova är med dig”, löd ängelns mycket ovanliga hälsningsord. När han talade om för henne att hon skulle bli havande och föda en son som skulle heta Jesus frågade hon: ”Hur skall detta gå till? Jag har ju inte något umgänge med en man.” Maria var ju vid det här tillfället bara trolovad med Josef. Ängeln svarade: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds Son.” Maria gladde sig över detta men svarade ändå med tillbörlig blygsamhet och ödmjukhet: ”Se! Jehovas slavinna! Må det ske med mig som du har sagt.” (Lu 1:26–38)

För att Marias tro på denna enastående händelse skulle stärkas ytterligare fick hon veta att hennes släkting Elisabet på sin ålderdom var gravid i sjätte månaden därför att Jehova genom sin mirakulösa kraft hade upphävt hennes ofruktsamhet. Maria besökte Elisabet, och när hon kom in i hennes hem spratt barnet i Elisabets moderliv till av glädje, och Elisabet lyckönskade Maria och sade: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är ditt moderlivs frukt!” (Lu 1:36, 37, 39–45) Maria svarade med ett inspirerat uttalande och lovprisade Jehova för hans godhet. (Lu 1:46–55)

Efter att ha varit omkring tre månader hos Elisabet i Judeens bergsbygd återvände Maria till Nasaret. (Lu 1:56) När Josef (förmodligen av Maria själv) fick veta att hon var havande, tänkte han skilja sig från henne i hemlighet i stället för att utsätta henne för offentlig vanära. (De som var trolovade betraktades som gifta, och det krävdes skilsmässa för att bryta trolovningen.) Men Jehovas ängel visade sig för Josef och uppenbarade att det som var avlat i henne hade blivit till genom helig ande. Josef rättade sig sedan efter anvisningen från Gud och tog Maria hem till sig som sin hustru, ”men han hade inget umgänge med henne förrän hon hade fött en son; och han gav honom namnet Jesus”. (Mt 1:18–25)

Föder Jesus i Betlehem. Under tiden utfärdade kejsar Augustus sin förordning om att alla skulle låta inskriva sig i sin födelsestad. Det var genom Guds försyn som detta skedde vid just den tiden, för profetian om var Messias skulle födas måste uppfyllas. (Mik 5:2) Josef tog med sig Maria, som ”väntade sitt barn”, och gav sig av på den mödosamma, mer än 110 km långa resan från deras hem i Nasaret i norr till Betlehem i söder. Eftersom det inte fanns någon plats för dem i övernattningsrummet, föddes barnet under de mest oansenliga förhållanden, och den nyfödde lades i en krubba. Detta skedde förmodligen omkring den 1 oktober år 2 f.v.t. (Lu 2:1–7; se BILDER, bd 2, sid. 537; JESUS KRISTUS.)

När några herdar fick höra en ängel säga: ”I dag har det åt er fötts en Räddare, som är Kristus, Herren, i Davids stad”, skyndade de sig till Betlehem och fann det tecken som de skulle se efter: Marias barn som var lindat och låg i en krubba. De berättade för den lyckliga familjen vad den stora änglakören hade sjungit: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor som han vill visa välvilja.” Maria ”bevarade alla dessa uttalanden och drog slutsatser i sitt hjärta”. (Lu 2:8–20)

På den åttonde dagen lät Maria i lydnad för Jehovas lag omskära sin son. Efter den 40:e dagen tog hon och hennes man barnet med sig till templet i Jerusalem för att frambära det föreskrivna offret. Lagen krävde att man skulle offra en ungbagge och en ung duva eller en turturduva. Om familjen inte hade råd att offra ett får, skulle den offra två turturduvor eller två  unga duvor. Maria offrade antingen ”ett par turturduvor eller två unga duvor”, vilket tyder på att Josef inte var någon förmögen man. (Lu 2:21–24; 3Mo 12:1–4, 6, 8) När Simeon, en rättfärdig man, fick se barnet lovprisade han Jehova. Han var tacksam över att han vid sin höga ålder och före sin död hade fått se Räddaren. Han vände sig sedan till Maria och sade: ”Ett långt svärd skall tränga igenom din egen själ.” Med detta menade han inte att någon skulle sticka ett bokstavligt svärd genom henne, utan han syftade på den smärta och det lidande hon skulle få utstå i förbindelse med hennes sons förutsagda död på en tortyrpåle. (Lu 2:25–35)

Återvänder till Nasaret. Någon tid senare underrättade en ängel Josef om att Herodes den store avsåg att döda det lilla barnet, och Josef uppmanades att fly till Egypten med Jesus. (Mt 2:1–18) När Herodes var död återvände familjen och bosatte sig i Nasaret, där Maria under de följande åren fick flera barn – minst fyra söner och dessutom några döttrar. (Mt 2:19–23; 13:55, 56; Mk 6:3)

Maria brukade år efter år följa med Josef på den omkring 150 km långa resan till Jerusalem i förbindelse med påskhögtiden, även om lagen inte krävde att kvinnorna skulle vara med. (2Mo 23:17; 34:23) När familjen var på väg hem efter en sådan resa, omkring år 12 v.t., upptäckte de efter en dagsresa att Jesus saknades. Hans föräldrar vände genast tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt och lyssnade till lärarna och frågade ut dem. Maria sade: ”Barn, varför har du handlat så här mot oss? Här har din far och jag med ängslan hållit på att söka efter dig.” Jesus svarade: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” För Guds Son var det helt naturligt att befinna sig i templet, där han kunde få undervisning i Skrifterna. Maria bevarade ”omsorgsfullt alla dessa uttalanden i sitt hjärta”. (Lu 2:41–51)

För att vara 12 år hade Jesus osedvanligt mycket kunskap. ”Alla som hörde honom blev oupphörligt förundrade över hans förstånd och hans svar.” (Lu 2:47) Jesu kunskap i Skrifterna och hans förståelse av dem vittnar om att han hade fått en god uppfostran av sina föräldrar. Både Maria och Josef måste omsorgsfullt ha undervisat och övat pojken. De uppfostrade honom ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning” och hjälpte honom att uppskatta att få gå till synagogan varje sabbat. (Lu 4:16; Ef 6:4)

Respekterad och älskad av Jesus. Efter sitt dop favoriserade Jesus inte Maria. Han tilltalade henne inte som ”mor”, utan bara som ”kvinna”. (Joh 2:4; 19:26) Detta var på inget sätt ett uttryck för respektlöshet, som det kan uppfattas som enligt svenskt språkbruk i dag. Maria var Jesu mor efter köttet, men eftersom Jesus blev pånyttfödd av den heliga anden i förbindelse med sitt dop var han först och främst Guds Son, och hans ”moder” var ”Jerusalem där ovan”. (Gal 4:26) Jesus betonade detta när Maria och hennes övriga barn vid ett tillfälle avbröt honom i hans undervisning och bad honom komma ut till dem. Jesus förklarade då att de som egentligen var hans mor och närmaste släktingar var de som tillhörde hans andliga familj och vidare att andliga angelägenheter är viktigare än köttsliga intressen. (Mt 12:46–50; Mk 3:31–35; Lu 8:19–21)

När vinet höll på att ta slut under ett bröllop i Kana i Galileen sade Maria till Jesus: ”De har inget vin.” Jesus svarade: ”Vad har jag med dig att göra, kvinna? Min stund har ännu inte kommit.” (Joh 2:1–4) Jesus använde här ett gammalt sätt att fråga på som förekommer på ett flertal ställen i de hebreiska skrifterna (Jos 22:24; Dom 11:12; 2Sa 16:10; 19:22; 1Ku 17:18; 2Ku 3:13; 2Kr 35:21; Hos 14:8) och sex gånger i de grekiska skrifterna (Mt 8:29; Mk 1:24; 5:7; Lu 4:34; 8:28; Joh 2:4). Ordagrant lyder frågan: ”Vad [är det] för mig och för dig [...?]”, vilket betyder: ”Vad har jag och du [...] gemensamt?” eller: ”Vad har jag med dig att göra?” Vid alla de tillfällen då frågan ställs antyder den en invändning, en protest, mot det som föreslås eller antyds. Jesus formulerade därför kärleksfullt sin milda tillrättavisning på detta sätt och gjorde sin mor uppmärksam på att han inte stod under hennes ledning, utan leddes av den högsta myndigheten, som hade sänt honom. (1Kor 11:3) Den finkänsliga och ödmjuka Maria förstod genast vad Jesus menade och tog emot tillrättavisningen. Hon trädde tillbaka och lät Jesus ta ledningen och sade till tjänarna: ”Vadhelst han säger till er, gör det.” (Joh 2:5)

När Jesus blev hängd på tortyrpålen stod Maria bredvid. För henne var Jesus mer än en älskad son. Han var Messias, hennes Herre och Räddare, Guds Son. Maria var nu av allt att döma änka. Som den förstfödde i Josefs familj fullgjorde Jesus därför sitt ansvar genom att be aposteln Johannes, som troligtvis var hans kusin, att ta Maria hem till sig och ta hand om henne som om hon var hans egen mor. (Joh 19:26, 27) Varför lät inte Jesus någon av sina halvbröder ta hand om henne? För det första framgår det inte om någon av dem var närvarande. För det andra var de ännu inte troende, och  Jesus betraktade det andliga släktskapet som viktigare än det köttsliga. (Joh 7:5; Mt 12:46–50)

En trogen lärjunge. Av det sista som sägs i Bibeln om Maria framgår det att hon var en kvinna som hade tro och var gudhängiven och som också efter Jesu himmelsfärd var nära förbunden med andra trogna. De 11 apostlarna, Maria och några andra var tillsammans i ett rum på övervåningen i ett hus, och ”endräktigt höll alla dessa ihärdigt ut i bön”. (Apg 1:13, 14)

2. Maria, syster till Marta och Lasarus. Dessa tre var vänner till Jesus, och han kände särskild tillgivenhet för dem. Han besökte dem i deras hem i Betania på Olivbergets östra sluttning, ungefär 3 km från tempelberget i Jerusalem. (Joh 11:18) När Jesus vid ett tillfälle under det tredje året av sin tjänst besökte dem, bekymrade sig Marta, som ville vara en god värdinna, alltför mycket om Jesu fysiska välbefinnande. Maria däremot visade sin gästfrihet på ett annat sätt. Hon ”satte sig vid Herrens fötter och lyssnade oavlåtligt till hans ord”. När Marta beklagade sig över att hennes syster inte hjälpte till, berömde Jesus Maria och sade: ”Vad Maria angår, så har hon valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” (Lu 10:38–42)

Ser Lasarus bli uppväckt. Några månader efter det ovannämnda besöket i Marias hem blev Lasarus dödssjuk. Maria och Marta sände då bud till Jesus, som troligtvis befann sig i Pereen, öster om Jordan. Men när Jesus kom fram hade Lasarus varit död i fyra dagar. Så snart Marta fick höra att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, medan Maria ”blev sittande hemma”. När Marta kom tillbaka från byns utkant viskade hon till sin sörjande syster: ”Läraren är här och kallar på dig.” Först då skyndade Maria sig ut för att möta honom. Hon kastade sig ner för hans fötter och sade gråtande: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.” Hon sade exakt samma ord som hennes syster, Marta, hade sagt när hon mötte Jesus. När Jesus såg Maria och de judar som hade kommit med henne gråta, blev han så rörd att han suckade och grät. När han hade utfört det häpnadsväckande underverket att uppväcka Lasarus från de döda, var det ”många av de judar som hade kommit till Maria” för att trösta henne som satte tro till honom. (Joh 11:1–45)

Smörjer Jesus med olja. Fem dagar innan Jesus firade sin sista påsk var han och hans lärjungar återigen gäster i Betania, men denna gång i Simon den spetälskes hus, där Maria och hennes syskon också var. Marta passade upp vid kvällsmåltiden, och Maria lyssnade på nytt uppmärksamt till Guds Son. Medan Jesus låg till bords tog Maria ”ett pund välluktande olja, äkta, mycket kostsam nardus” (den var värd omkring en årslön) och hällde den över hans huvud och fötter. Det var inte alla som förstod att denna handling, som gjordes av kärlek till Jesus och av aktning för honom, i själva verket tjänade som en förberedelse för hans nära förestående död och begravning. Som tidigare blev Maria kritiserad av andra för att hon gav uttryck åt sin kärlek, och som tidigare försvarade Jesus henne och hennes kärlek och hängivenhet, eftersom det var något han satte stort värde på. Han sade: ”Varhelst i hela världen dessa goda nyheter blir predikade skall också vad den här kvinnan har gjort bli omtalat till minne av henne.” (Mt 26:6–13; Mk 14:3–9; Joh 12:1–8)

Denna händelse, att Maria smorde Jesus, vilket både Matteus, Markus och Johannes berättar om, skall inte förväxlas med det smörjande som omnämns i Lukas 7:36–50. De två händelserna har vissa likheter, men det finns också olikheter mellan dem. Den händelse som inträffade först och som Lukas berättar om ägde rum i norra delen av landet, i Galileen, medan den andra händelsen ägde rum i södra delen av landet, i Betania i Judeen. Den första händelsen ägde rum i en farisés hem, den andra i Simon den spetälskes hus. Det första smörjandet utfördes av en icke namngiven kvinna som var känd för att vara ”en synderska”, förmodligen en prostituerad, medan det andra smörjandet utfördes av Martas syster, Maria. Dessutom var det över ett år mellan de två händelserna.

Några kritiker menar att Johannes motsäger Matteus och Markus när han säger att den välluktande oljan hälldes över Jesu fötter och inte över huvudet. (Mt 26:7; Mk 14:3; Joh 12:3) I en kommentar till Matteus 26:7 säger Albert Barnes: ”Det råder emellertid ingen motsägelse. Hon hällde den förmodligen över både hans huvud och hans fötter. Matteus och Markus hade berättat om det första, medan Johannes, som delvis skrev sitt evangelium för att skildra händelser som de andra hade utelämnat, berättar att smörjelseoljan också hälldes över Frälsarens fötter. Att hälla smörjelseolja över huvudet var vanligt. Att hälla smörjelseolja över fötterna var ett uttryck för särskild ödmjukhet och tillgivenhet för Frälsaren och förtjänade därför ett särskilt omnämnande.” (Barnes’ Notes on the New Testament, 1974)

3. Maria Magdalena. Hennes tillnamn, som betyder ”från (tillhörande) Magdala”, syftar troligtvis på staden Magdala (se MAGADAN) på Galileiska sjöns västra strand, ungefär halvvägs mellan Kapernaum och Tiberias. Bibeln  säger inte att Jesus någon gång besökte denna stad, men han tillbringade mycket tid i området kring den. Det är inte heller säkert att Maria var född i denna stad eller att hon bodde där. Eftersom Lukas omnämner henne som ”Maria, som kallades Magdalena”, menar några att han syftar på något annat. (Lu 8:2)

Jesus drev ut sju demoner från Maria Magdalena, och det var skäl nog för henne att sätta tro till att han var Messias och att visa denna tro genom gärningar som kännetecknades av en osedvanlig hängivenhet och iver. Hon nämns första gången i berättelsen om det andra året av Jesu förkunnarverksamhet, när han och hans apostlar färdades ”från stad till stad och från by till by och predikade och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike”. Maria Magdalena och Johanna, hustrun till Herodes betrodde man, och Susanna och några andra kvinnor använde sina egna tillhörigheter för att betjäna Jesus och hans apostlar. (Lu 8:1–3)

Maria Magdalena är nog mest känd för det som berättas om henne i samband med Jesu död och uppståndelse. När Jesus som Guds Lamm fördes bort till slaktning, var hon bland de kvinnor som ”hade följt med Jesus från Galileen för att betjäna honom” och som ”stod på avstånd och såg på” när Jesus hängde på tortyrpålen. Hon var då tillsammans med Maria, Jesu mor, Salome och dessutom ”den andra Maria” (nr 4). (Mt 27:55, 56, 61; Mk 15:40; Joh 19:25)

Efter Jesu begravning begav sig Maria Magdalena och några andra kvinnor av för att göra i ordning välluktande kryddor och oljor innan sabbaten började vid solnedgången. Efter sabbaten, i gryningen den första dagen i veckan, gick Maria och de andra kvinnorna till graven med den välluktande oljan. (Mt 28:1; Mk 15:47; 16:1, 2; Lu 23:55, 56; 24:1) När Maria fick se att graven var öppen och att den tydligtvis var tom, sprang hon för att berätta den uppseendeväckande nyheten för Petrus och Johannes, som rusade i väg till graven. (Joh 20:1–4) När Maria kom tillbaka till graven var inte Petrus och Johannes kvar, och det var först nu hon tittade in och till sin förvåning fick se två änglar i vita kläder. Därefter vände hon sig om och såg Jesus stå där. Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och frågade var den döda kroppen var, så att hon kunde ta hand om den. När han svarade: ”Maria!” gick det genast upp för henne vem han var, och spontant omfamnade hon honom och utropade: ”Rabbouni!” Men nu var det inte tid för att ge uttryck åt sådan tillgivenhet. Jesus skulle vara hos dem bara en kort tid. Maria måste skynda sig och berätta för de andra lärjungarna att han hade uppstått och att han skulle fara upp, som han sade, ”till min Fader och er Fader och till min Gud och er Gud”. (Joh 20:11–18)

4. ”Den andra Maria.” Hon var gift med Klopas (Alfeus) (se KLOPAS) och mor till Jakob den lille och Joses. (Mt 27:56, 61; Joh 19:25) Enligt traditionen – vilken dock inte har stöd i Bibeln – var Klopas bror till Josef, Jesu adoptivfar. Om det är sant, skulle denna Maria ha varit Jesu ingifta faster och hennes söner hans kusiner.

Maria var inte bara en av de kvinnor som ”hade följt med Jesus från Galileen för att betjäna honom”, utan hon var också en av dem som såg honom hängas på pålen. (Mt 27:55; Mk 15:40, 41) Tillsammans med Maria Magdalena stannade hon kvar utanför hans grav den bittra eftermiddagen den 14 nisan. (Mt 27:61) Den tredje dagen kom dessa två och några andra till graven med välluktande kryddor och oljor som de hade tänkt gnida in Jesu kropp med, men till sin bestörtning fann de graven öppen. En ängel förklarade att Jesus hade uppstått från de döda, och han uppmanade dem att gå och säga det till hans lärjungar. (Mt 28:1–7; Mk 16:1–7; Lu 24:1–10) Medan de var på väg visade sig den uppståndne Jesus för denna Maria och de andra. (Mt 28:8, 9)

5. Maria, mor till Johannes Markus. Hon var också släkt med Barnabas. (Apg 12:12; Kol 4:10) I hennes hem höll den första kristna församlingen i Jerusalem möten. Hennes son Markus var nära förbunden med aposteln Petrus, som tydligtvis betydde mycket för Markus andliga utveckling, för Petrus omtalar honom som ”Markus, min son”. (1Pe 5:13) När Petrus hade blivit frigiven från Herodes fängelse gick han direkt till hennes hus, ”där ganska många var samlade och höll på att be”. Huset måste ha varit ganska stort, och det faktum att familjen hade en tjänsteflicka kan tyda på att Maria var en förmögen kvinna. (Apg 12:12–17) Eftersom det sägs om huset att det var hennes hus och inte hennes mans hus, var hon förmodligen änka. (Apg 12:12)

6. Maria i Rom. En kvinna som Paulus sände hälsningar till i sitt brev till romarna och som fick beröm för att ha ”arbetat hårt” för församlingen i Rom. (Rom 16:6)