Kokning, stekning och bakning betraktades vanligen som kvinnornas uppgift i det hebreiska hushållet, men vid vissa tillfällen var det män som tillredde måltiderna. (1Mo 18:6–8; 27:3–9, 14, 30, 31; 1Sa 8:13; 2Sa 13:8) Så länge hebréerna bodde i tält lagades maten troligen utomhus. När de bosatte sig i Kanaan och började bo i stenhus lagades en del mat inomhus, särskilt vid dåligt väder. (Dom 6:19; 2Sa 13:7–11) Det mesta av matlagningen utfördes i samband med kvällsmåltiden, som var dagens huvudmåltid. (Lu 14:12; Upp 3:20) På sabbatsdagen fick man inte laga någon mat, för enligt den mosaiska lagen var det till och med förbjudet att tända upp eld. (2Mo 35:3)

Hebréerna använde olika redskap vid matlagning. Man hade till exempel handkvarnen, som kvinnorna i hushållet malde på. (5Mo 24:6; Mt 24:41; se KVARN.) Kryddor och mindre mängder säd stötte man i mortel. (4Mo 11:8; se MORTEL.) Bröddeg blandades i baktråg (2Mo 12:34) och bakades på en eldstad eller i en ugn. (2Mo 8:3; 1Kr 9:31; se BAKTRÅG.)

Vid tältboningen och senare vid templet användes gafflar. (2Mo 27:3; 2Kr 4:16) Det nämns att prästerna använde en treuddig gaffel. (1Sa 2:12–14) Det är möjligt att man i hushållen använde en liknande gaffel för att ta upp kött ur grytor. Man hade olika slags knivar för att skära upp kött som skulle tillagas. Men det sägs inget i Bibeln om att man använde kniv och gaffel när man åt.

Kokkärlen var för det mesta gjorda av lera, men några var av koppar; dessa nämns speciellt i samband med helgedomen. (3Mo 6:28) I det vanliga hushållet användes grytor, runda kärl, av mycket varierande storlek. På egyptiska gravmålningar avbildas bronsgrytor med ben, och det är möjligt att det var sådana kokkärl som israeliterna i vildmarken tänkte på när de beklagade sig och talade om hur de ”satt vid köttgrytorna” i Egypten. (2Mo 16:3) Det hebreiska ord som här har återgetts med ”grytor” betecknar i allmänhet en typ av grytor med vid öppning som kunde användas som tvättfat (Ps 60:8) eller som kokkärl (2Ku 4:38–41; Hes 24:3–5). Dessa grytor fanns i olika storlekar, från normalstora med en diameter på ca 30 cm till mycket stora. Ursprungligen hade dessa relativt flata grytor inga handtag, men någon gång efter rikets delning började man i Israel använda en variant med två handtag.

Man har också funnit kokkärl med liten öppning och med ett eller två handtag. De var mer eller mindre klotformade och hade en diameter på 10–35 cm.

Israeliterna hade också flottyrkittlar (djupa pannor) och bakplåtar, som ofta användes vid beredningen av sädesoffer. (3Mo 2:5, 7; 7:9; 1Kr 23:29) I Geser har man funnit bakplåtar av lergods. De hade små fördjupningar, ungefär som i vår tids våffeljärn. Man använde även bakplåtar av järn. (Hes 4:1–3; se också BAKNING, BAGARE.)

Grytor omtalas ibland bildligt i Bibeln. Innan Jerusalem blev ödelagt 607 f.v.t. liknades staden vid en gryta med vid öppning och dess invånare vid köttet i den. (Hes 11:1–12; 24:6–14; se KÄRL.)