Den inspirerade skildring av Jesu Kristi liv som skrevs av den tidigare tullindrivaren Matteus, även kallad Levi, och som utan tvivel nedtecknades i Palestina. Det är den första boken i de kristna grekiska skrifterna, och den har sedan forna tider betraktats som det evangelium som skrevs först. Matteus skildring börjar med Jesu släktregister, följt av hans födelse. Berättelsen slutar med att Jesus efter sin uppståndelse ger sina efterföljare befallningen att gå och göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. (Mt 28:19, 20) Den omfattar alltså tiden från Jesu födelse år 2 f.v.t. till hans möte med lärjungarna strax före himmelsfärden år 33 v.t.

När boken skrevs. I en rad olika handskrifter (alla senare än 900-talet v.t.) följs Matteusevangeliet av efterskrifter som anger att skildringen skrevs omkring det åttonde året efter Kristi himmelsfärd (ca 41 v.t.). Detta strider inte mot de inre vittnesbörden. Att det inte nämns något om uppfyllelsen av Jesu profetia om Jerusalems förstöring tyder på att skildringen skrevs före år 70. (Mt 5:35; 24:16) Och uttrycket ”ända till denna dag” (27:8; 28:15) visar att det hade gått en viss tid sedan de händelser som omtalas inträffade.

Skrevs ursprungligen på hebreiska. De utombibliska vittnesbörden om att Matteus ursprungligen skrev sitt evangelium på hebreiska går ända tillbaka till Papias från Hierapolis, som levde på 100-talet v.t. Enligt Eusebios sade Papias: ”Matteus sammanställde Jesu ord och gärningar på hebreiska.” (Kyrkohistoria, 1995, sid. 115) Tidigt på 200-talet hänvisade Origenes till Matteus skildring, och när han talade om de fyra evangelierna sade han enligt Eusebios: ”Först skrevs det [evangelium] som är enligt den forne tullindrivaren, sedan Jesu Kristi apostel Matteus, som skrev det på hebreiska.” (Kyrkohistoria, sid. 211) Den lärde Hieronymus (som levde på 300- och 400-talet) skrev i sitt verk De viris inlustribus (Om berömda män), kapitel III: ”Matteus ... författade först ett Evangelium om Kristus i Judeen på det hebreiska språket och med hebreiska skrifttecken till nytta för dem av omskärelsen som hade blivit troende. ... För övrigt är den hebreiska texten bevarad till denna dag i biblioteket i Caesarea, som martyren Pamfilos så flitigt samlade skrifter till.” (Översättning på grundval av den latinska text som E. C. Richardson har utgett och offentliggjort i serien ”Texte und Untersuchungen zur Geschichte der altchristlichen Literatur”, Leipzig 1896, bd 14, sid. 8, 9)

När Matteus hade skrivit sin skildring på hebreiska är det möjligt att han själv översatte den till koiné (allmängrekiska).

Upplysningar som bara finns i Matteusevangeliet. En granskning av Matteus skildring visar att över 40 procent av materialet inte finns i de tre andra evangelierna. Det gäller till exempel Matteus återgivning av Jesu släktregister (Mt 1:1–16), som skiljer sig från Lukas  version (Lu 3:23–38). En jämförelse mellan de två registren visar att Matteus återger Jesu juridiska släktlinje genom Jesu adoptivfar, Josef, medan Lukas tydligen återger hans biologiska släktlinje genom Maria. Andra händelser eller detaljer som bara nämns i Matteus skildring är: Josefs reaktion på att Maria var gravid, ängeln som visade sig för Josef i en dröm (Mt 1:18–25), astrologernas besök, flykten till Egypten, morden på pojkar i och omkring Betlehem (kap. 2) och drömmen som Pilatus hustru hade om Jesus (27:19).

Minst tio liknelser som finns i Matteus skildring nämns inte i de andra evangelierna. Det gäller exempelvis fyra liknelser i kapitel 13, nämligen liknelserna om ogräset i åkern, den gömda skatten, den mycket värdefulla pärlan och dragnätet. Därtill kommer liknelserna om den obarmhärtige slaven (Mt 18:23–35), arbetarna i vingården (20:1–16), kungasonens bröllop (22:1–14), de tio jungfrurna (25:1–13) och talenterna (25:14–30).

Ibland ger Matteus kompletterande upplysningar. Delar av bergspredikan finns även i  Lukas redogörelse (Lu 6:17–49), men Matteus evangelium är mycket mer omfattande (Mt 5:1–7:29). Markus, Lukas och Johannes berättar alla om tillfället då omkring 5 000 män fick mat genom ett underverk, men Matteus tillägger: ”förutom kvinnor och barn”. (Mt 14:21; Mk 6:44; Lu 9:14; Joh 6:10) Matteus nämner att två demonbesatta män mötte Jesus i gadarenernas land, medan Markus och Lukas nämner bara en man. (Mt 8:28; Mk 5:2; Lu 8:27) Matteus berättar också om två blinda män som blev botade vid ett tillfälle, medan Markus och Lukas nämner bara en man. (Mt 20:29, 30; Mk 10:46, 47; Lu 18:35, 38) Alla skribenterna hade naturligtvis rätt i den meningen att det vid de olika tillfällena rörde sig om åtminstone en person. Men Matteus var ofta mer exakt i sina sifferuppgifter. Det är möjligt att detta berodde på hans tidigare yrke som tullindrivare.

Matteus användning av de hebreiska skrifterna. Man har gjort bedömningen att Matteusevangeliet innehåller omkring hundra hänvisningar till de hebreiska skrifterna. Omkring 40 av dessa är direkta citat. De citat och hänsyftningar som Jesus själv gjorde är då medräknade, och här följer några av dem: att en man skall få medlemmar av sitt eget hushåll till fiender (Mt 10:35, 36; Mik 7:6); att Johannes döparen var den ”Elia” som skulle komma (Mt 11:13, 14; 17:11–13; Mal 4:5); att det som skulle hända Jesus kunde jämföras med det som hände Jona (Mt 12:40; Jon 1:17); att man skall ära sina föräldrar (Mt 15:4; 2Mo 20:12; 21:17); att några bara ärar Gud med läpparna (Mt 15:8, 9; Jes 29:13); att det krävs två eller tre vittnen (Mt 18:16; 5Mo 19:15); uttalanden om äktenskapet (Mt 19:4–6; 1Mo 1:27; 2:24); olika befallningar (Mt 5:21, 27, 38; 19:18, 19; 2Mo 20:12–16; 21:24; 3Mo 19:18; 24:20; 5Mo 19:21); att templet hade gjorts till ”en rövarhåla” (Mt 21:13; Jes 56:7; Jer 7:11); att ”den sten som byggnadsarbetarna förkastade”, Jesus, blev ”huvudhörnstenen” (Mt 21:42; Ps 118:22, 23); att fiender till Davids Herre skulle läggas under hans fötter (Mt 22:44; Ps 110:1); att vämjeligheten skulle stå på helig plats (Mt 24:15; Dan 9:27); att Jesu lärjungar skulle skingras (Mt 26:31; Sak 13:7); att Gud tycktes ha övergett Jesus (Mt 27:46; Ps 22:1). Andra exempel är de uttalanden Jesus gjorde när han avvisade Satans frestelser. (Mt 4:4, 7, 10; 5Mo 8:3; 6:16, 13)

Det är också intressant att se hur Matteus under inspiration tillämpade profetior i de hebreiska skrifterna på Jesus och därmed bevisade att denne var den utlovade Messias. Detta måste ha varit särskilt intressant för judarna, som skildringen ursprungligen tycks ha varit skriven för. Några av dessa profetior var: att Jesus skulle födas av en jungfru (Mt 1:23; Jes 7:14); att han skulle födas i Betlehem (Mt 2:6; Mik 5:2); att han skulle kallas ut ur Egypten (Mt 2:15; Hos 11:1); att veklagan skulle höras över de dödade barnen (Mt 2:16–18; Jer 31:15); att Johannes döparen skulle bereda väg för Jesus (Mt 3:1–3; Jes 40:3); att Jesu tjänst skulle ge ljus (Mt 4:13–16; Jes 9:1, 2); att han skulle bära andras sjukdomar (Mt 8:14–17; Jes 53:4); att han skulle använda liknelser (Mt 13:34, 35; Ps 78:2); att han skulle rida in i Jerusalem på en åsninnas föl (Mt 21:4, 5; Sak 9:9); att han skulle bli förrådd för 30 silverstycken (Mt 26:14, 15; Sak 11:12).

En korrekt och nyttig skildring. Eftersom Matteus var en av dem som Jesus Kristus samarbetade nära med under de sista åren av sitt liv på jorden och alltså var ögonvittne till den tjänst Jesus utförde, är det förståeligt att denne tidigare tullindrivare kunde skriva en fängslande och innehållsrik skildring av Jesu liv. Med Guds andes hjälp kunde han minnas i detalj vad Jesus hade sagt och gjort på jorden. (Joh 14:26) Matteus gav därför en korrekt bild av Jesus från Nasaret när han beskrev denne som Guds älskade och godkände Son, som den som hade kommit ”för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många” och som den förutsagde messianske kungen som skulle komma i härlighet. (Mt 20:28; 3:17; 25:31) När Jesus var på jorden hänvisade han till sina gärningar och kunde med rätta säga: ”För fattiga förkunnas de goda nyheterna.” (11:5) I vår tid är det otaliga människor, både judar och icke-judar, som har stor nytta av de goda nyheter om Guds kungarike som Matteus skrev ner i sitt evangelium. (Mt 4:23, not)

[Ruta på sidan 305]

HUVUDPUNKTER I MATTEUSEVANGELIET

Aposteln Matteus skildring av Jesu liv; evangeliet, som i första hand är skrivet med tanke på judarna, visar att Jesus är den förutsagde messianske kungen

Det första evangeliet som skrevs; troligen nedtecknades det ursprungligen på hebreiska omkring åtta år efter Kristi död och uppståndelse

Omständigheter i Jesu liv uppfyller profetior om Messias

Jesus föds i Betlehem av en jungfru, en avkomling av Abraham i Davids släktlinje (1:1–23; 2:1–6)

Pojkar dödas; han kallas ut ur Egypten (2:14–18)

Han växer upp i Nasaret; Johannes döparen bereder väg för honom (2:23–3:3)

Han visar sig vara ett ljus i Galileen (4:13–16)

Han botar många sjukdomar genom underverk (8:16, 17)

Han botar med glädje de ringa (12:10–21)

Han undervisar med hjälp av liknelser; många människor har ett oemottagligt hjärta (13:10–15, 34, 35)

Jesus rider in i Jerusalem på en åsninnas föl; folkskarorna hyllar honom som Davids Son, men de judiska ”byggnadsarbetarna” förkastar honom (21:1–11, 15, 42)

Judas förråder honom för 30 silvermynt, för vilka man senare köper en krukmakares åker (26:14, 15, 48, 49; 27:3–10)

Hans lärjungar skingras (26:31)

Jesus befinner sig i graven i delar av tre dygn (12:39, 40)

Jesus förkunnar de goda nyheterna om Guds kungarike

Sedan Johannes har gripits förkunnar Jesus: ”Himlarnas kungarike har kommit nära” (4:12–23)

Han besöker alla städer och byar i Galileen för att predika de goda nyheterna om kungariket (9:35)

Han instruerar sina 12 lärjungar och sänder ut dem för att de skall förkunna om kungariket (10:1–11:1)

Han uppenbarar sanningar om kungariket genom liknelserna om såningsmannen, vetet och ogräset, senapskornet, surdegen, skatten som var gömd i en åker, den värdefulla pärlan, dragnätet, arbetarna i en vingård, de två sönerna, de onda vinodlarna och kungasonens bröllopsfest (13:3–50; 20:1–16; 21:28–41; 22:1–14)

Han besvarar lärjungarnas fråga om tecknet på hans närvaro och inbegriper i sitt svar en förutsägelse om att de goda nyheterna om kungariket skall förkunnas på hela jorden (24:3–25:46)

Jesus avslöjar de religiösa ledarnas hyckleri

Han visar att de förvränger syftet med sabbaten och att deras traditioner gör Guds ord ogiltigt (12:3–7; 15:1–14)

Han avslöjar deras brist på tro, deras mordiska inställning, deras hyckleri och deras stolthet (12:24–42; 16:1–4; 21:43–45; 23:2–36)

Han visar att de fullständigt försummar rättvisan, barmhärtigheten och troheten (23:23, 24; 9:11–13)

Jesus ger sina efterföljare god vägledning

I bergspredikan visar Jesus varför hans lärjungar kan vara lyckliga; han varnar dem för att vara vreda och uppmanar dem att sluta fred med varandra och att älska till och med sina fiender; han påvisar faran i att tänka på äktenskapsbrott; han varnar för hyckleri, lär dem hur de skall be, varnar för materialism och manar dem att först söka Guds kungarike och hans rättfärdighet; han uppmanar åhörarna att inte vara överkritiska och att be oupphörligt; han manar dem att ha klart för sig att vägen till liv är smal och att de skall frambringa fin frukt (5:1–7:27)

Jesus uppmuntrar till ödmjukhet och varnar sina lärjungar för att få andra att snava och falla; han visar hur man löser meningsskiljaktigheter (18:1–17, 21–35)

Han anger den kristna normen för äktenskap och skilsmässa (19:3–9)

Guds Sons död och uppståndelse

Efter att ha firat påsken instiftar Jesus åminnelsen av sin förestående död (26:26–30)

Han blir förrådd och gripen, och Sanhedrin dömer honom till döden (26:46–66)

Han blir förhörd av Pilatus och sedan gisslad, hånad och hängd på en påle (27:2, 11–54)

Jesus blir begravd; han uppväcks och visar sig för sina efterföljare; han befaller dem att gå och göra lärjungar av människor av alla nationer (27:57–28:20)