En känsla av smärta och bekymmer inför andras svårigheter förbunden med en önskan att lindra dem. Ett av de hebreiska ord som förmedlar tanken på medömkan är verbet chamạl, som betyder ”känna (visa eller ha) medömkan”, ”skona”. (2Mo 2:6; Mal 3:17; 2Sa 21:7) Det grekiska verbet oikteirō betyder ”visa medömkan”, medan substantivet oiktirmọs beskriver djup medkänsla eller öm barmhärtighet. (Rom 9:15; 12:1; 2Kor 1:3; Flp 2:1; Kol 3:12; Heb 10:28)

Det främsta exemplet på att visa medömkan är Jehova själv. Detta framgår tydligt av hur han tog hand om israeliterna. Han inte bara kände intensivt för dem när de led kval i Egypten, utan han räddade dem också slutligen från deras förtryckare och sörjde kärleksfullt för dem i vildmarken. (Jes 63:7–9) Trots att de upprepade gånger svek honom sedan de hade bosatt sig i det utlovade landet hörde han deras rop på hjälp och befriade dem gång på gång från deras fiender. (Dom 2:11–19)

Men till sist gick israeliterna så långt att de var bortom allt hopp om sinnesändring. De bedrev avgudadyrkan i stor omfattning och förde rentav in avgudabilder i Jehovas helgedom och befläckade den. Folket fortsatte att gyckla med profeterna och att förakta Jehovas ord. Jehova kunde inte längre visa dem medömkan. Han gav dem därför i kung Nebukadnessars hand, och på så sätt verkställdes den dom som han i förväg hade förkunnat genom profeterna. (2Kr 36:15–17; Jer 13:14; 21:7; Hes 5:11; 8:17, 18)

När medömkan inte bör visas. Alla som verkligen har lärt känna Jehova strävar efter att efterlikna honom och vara medlidsamma. (Ef 4:32–5:1) Men det finns tillfällen då det inte är på sin plats att visa medömkan. Om några framhärdar i att synda och uppsåtligt handlar i strid med Jehovas rättfärdiga vägar, skulle det vara fel att visa medömkan och skydda dem från deras välförtjänta straff. (5Mo 13:6–11; Heb 10:28)

Att man ger efter för påtryckningar och visar medömkan när det strider mot Guds vilja kan få allvarliga konsekvenser. Detta framgår av det  som hände kung Saul. Tiden hade kommit då Guds dom skulle verkställas över amalekiterna, som var det första folk som oprovocerat gick till angrepp mot israeliterna sedan de dragit ut ur Egypten. Saul fick befallningen att inte skona dem. Men han gav efter för påtryckningar från sina undersåtar och fullgjorde inte helt och fullt Jehovas befallning. Jehova förkastade därför Saul som kung. (1Sa 15:2–24) Om man utvecklar djup uppskattning av Jehovas vägar och sätter lojaliteten mot honom främst, kan man undvika att likt Saul handla fel och förlora Guds godkännande.