Medlidande
En stark känsla av deltagande med andra som har det svårt på ett eller annat sätt. Substantivet rachamịm (plur.) återges bland annat med ”medlidande”, ”barmhärtighet” och ”innersta känslor”. (1Mo 43:14, 30; 1Kr 21:13; Ps 40:11; se BARMHÄRTIGHET.) Det grekiska verbet splagkhnịzomai, som betyder ”gripas av medlidande”, ”känna medlidande”, kommer från substantivet splạgkhna, som ordagrant betyder ”inälvor”. (Apg 1:18) Eftersom starka känslor kan påverka de inre organen, används detta substantiv ofta för att beteckna sådana känslor som ”öm tillgivenhet” och ”öm medkänsla”. (2Kor 6:12; 1Jo 3:17; se TILLGIVENHET.)
Det främsta exemplet på att visa medlidande med sådana som är i nöd är Jehova Gud, och han kan påverka människor så att de också visar medlidande och barmhärtighet. Det var därför kung Salomo kunde be Jehova om att han skulle låta israeliterna finna barmhärtighet hos sina tillfångatagare, om de skulle tas till fånga på grund av trolöshet. (1Ku 8:50) När det gäller hur den här bönen blev besvarad är det intressant att se vad psalmisten skrev under inspiration: ”Han lät dem möta medlidande hos alla som höll dem fångna.” (Ps 106:46) Senare lät Jehova en ångerfull kvarleva återvända till sitt land. (Jer 33:26; Esr 1:1–4) Och i överensstämmelse med Jehovas vilja gav kung Artaxerxes sin munskänk Nehemja tillstånd att återuppbygga Jerusalem. (Neh 1:11–2:6)
Jesus Kristus återspeglade fullständigt sin Faders personlighet när det gällde att visa medlidande. Han kände medlidande med folkskarorna, även när han hade dragit sig tillbaka för att vila, eftersom de var ”skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. (Mt 9:36; Mk 6:34) När han fick se personer som sörjde eller var spetälska eller blinda, greps han av medlidande med dem och hjälpte dem genom att utföra underverk. (Mt 14:14; 20:30–34; Mk 1:40, 41; Lu 7:12, 13) Det var också medlidande som fick honom att genom ett underverk skaffa fram mat åt de människor som hade varit tillsammans med honom i tre dagar och inte hade något att äta. (Mt 15:32–38; Mk 8:2–9)
Jesu lärjungar kan följa hans och hans Faders exempel genom att villigt och med glädje hjälpa dem som är i nöd och ta emot alla som uppriktigt ändrar sinne och helhjärtat vänder om till Jehova. (Mt 18:21–35; Lu 10:30–37; 15:11–32) De kan då vara förvissade om att Jehova kommer att visa dem barmhärtighet. (Mt 5:7)