[Mẹrodak]

Den hebreiska formen av Marduk, namnet på Babylons viktigaste gud, som enligt profetian skulle falla när Babylon blev besegrat. (Jer 50:2)

De babyloniska kungarna Merodak-Baladan (Jes 39:1) och Evil-Merodak (2Ku 25:27) var utan tvivel uppkallade efter denne gud. I och med att Babylon fick en alltmer framträdande plats när kung Hammurabi gjorde staden till rikets huvudstad växte även Merodaks betydelse. Man tillskrev honom tidigare gudars egenskaper, och det antas att Babylons präster ändrade de mytologiska berättelserna så att Merodak framställdes som den som hade dödat Tiamat och skapat världen och människan. Babyloniska texter omtalar Marduk (Merodak) som son till Ea (vattnets gud), som Sarpanitus make och som Nebos far.

Kungamakten över Babylon var nära förbunden med Merodaks gudabild i templet Esagila. Babylons kungar installerades nämligen inte genom att bli krönta utan genom att de fattade tag i Merodaks hand. Den här ceremonin upprepades varje år under nyårsfirandet. Till och med då Babylon var underställt Assyrien krävdes det av Assyriens kungar att de varje år kom till nyårsfirandet i Babylon och bekräftade sin rätt till tronen genom att fatta tag i Merodaks hand.

Profeten Jeremia förutsade att Merodak skulle bli ”förfärad” vid Babylons fall. Detta uppfylldes i den bemärkelsen att Merodak inte kunde rädda det babyloniska världsväldets ära, och eftersom Babylons erövrare tillbad andra gudar gick han en mycket oviss framtid till mötes. (Jer 50:2; se BEL; GUDAR OCH GUDINNOR [Babyloniska gudar].)