[Mẹsek]

1. En av de söner som Noas son Jafet fick efter den stora översvämningen. (1Mo 10:2; 1Kr 1:5) Namnet användes tydligen också om hans avkomlingar och landet där de bosatte sig. Profeten Hesekiel nämner alltid Mesek  tillsammans med Tubal och antyder att deras områden låg norr om Palestina. Det berättas att de exporterar slavar och kopparföremål till Tyros, att de är krigiska och att de är antingen undersåtar till ”Gog i landet Magog” eller allierade med honom under det förutsagda hätska angreppet mot ”Israels berg”. (Hes 27:13; 32:26; 38:2, 3; 39:1, 2; se GOG nr 2.) Mesek nämns utan Tubal i Psalm 120:5 och betecknar tydligen i det sammanhanget ett krigiskt och barbariskt folk.

Omkring tusen år efter den stora översvämningen börjar assyriska inskrifter nämna ett folk som kallas Musku och som bodde i ett område i Mindre Asien, väster om Assyrien. De assyriska kungarna Tiglat-Pileser I, Tukulti-Ninurta II, Assurnasirpal II och Sargon nämner konflikter de haft med det här folket. Att Musku ofta nämns tillsammans med Tabali (tydligen Bibelns Tubal) talar för att namnet Musku kommer från Mesek. Längre fram nämner Herodotos (III, 94) på liknande sätt moskerna och tibarenerna.

Många forskare menar att Musku skall förbindas med frygerna, som tydligtvis härskade över en stor del av västra och centrala Mindre Asien vid slutet av det andra årtusendet f.v.t. En del forskare menar att kung Mita av Mushki, som den assyriske kungen Sargon nämner, är identisk med kung Midas av Frygien, som enligt den grekiska traditionen härskade under samma period.

2. I den masoretiska texten omtalas Mesek i 1 Krönikeboken 1:17 som en av Sems avkomlingar, men i motsvarande släktregister i 1 Moseboken 10:23 står det ”Mas”.