[mezụza]

Försvenskad form av det hebreiska ord (mezuzạh) som i Bibeln vanligtvis avser en dörrkarm eller dörrpost. Pluralformen (mezuzọth) förekommer i 2 Moseboken 12:7 (not), 22, 23 i befallningen om att påskoffrets blod skulle stänkas på dörrposterna. Singularformen (mezuzạh) används i 2 Moseboken 21:6 i föreskriften om att en slav som önskade fortsätta i sin herres tjänst skulle föras fram till dörren eller ”dörrposten”, så att hans herre kunde genomborra hans öra med en syl. Dörrposter nämns också i beskrivningen av det tempel som Salomo byggde (1Ku 6:31, 33; 7:5) och av det symboliska tempel som Hesekiel såg i en syn (Hes 41:21; 45:19; 46:2).

I vår tid betecknar ordet ”mezuza” en pergamentrulle som är försedd med den hebreiska texten till 5 Moseboken 6:4–9; 11:13–21, vanligtvis skriven i 22 rader. Mezuzan ligger i en liten avlång kapsel av trä, metall eller glas som är fäst på sned på höger dörrpost vid ingången till ortodoxa judars hem, så att den övre delen pekar inåt och den nedre utåt. Det hebreiska ordet Shaddạj (”den Allsmäktige”) är skrivet på baksidan av pergamentet och kan ofta ses genom en glastäckt öppning på kapseln. Ibland är mezuzan dekorerad. När ortodoxa judar går in i eller ut ur huset, vidrör de mezuzan med handen och reciterar bönen: ”Må Gud bevara min utgång och min ingång från nu och för alltid.” (Jfr Ps 121:8.)

Bruket av mezuzan grundar sig på en bokstavlig tolkning av befallningen i 5 Moseboken 6:9 (not); 11:20.