Det hebreiska ordet niddạh förekommer 30 gånger i de hebreiska skrifterna och är möjligen avlett av verbroten nadhạh, som betyder ”utestänga”, ”skjuta ifrån sig (en tanke)”. (Jes 66:5; Am 6:3) Niddạh betecknar något som är orent, något som är motbjudande, antingen fysiskt, som i förbindelse med menstruation (3Mo 12:2, 5; 15:20, 24, 25, 33), eller moraliskt, som i förbindelse med avgudadyrkan (Esr 9:11; 2Kr 29:5). Samma hebreiska ord används med avseende på ”reningsvatten” (4Mo 19:9–21; 31:23, NV; ”den månatliga orenhetens vatten”, dvs. vatten som skulle användas i samband med menstruationen, 4Mo 19:9, NV, not; ”orenlighets watten, d. ä. som borttager orenlighet”, Me, not; ”vigvatten”, JB), dvs. vatten som används för att avlägsna något som är orent.

I Klagovisorna 1:17 säger Jeremia att det ödelagda Jerusalem har blivit ”något motbjudande [”som en menstruerande kvinna”, KJ; ”till vämjelse”, Åk; ”något som väcker avsky”, 2000]  bland dem”, dvs. bland de omgivande nationerna.

Innan Jerusalem ödelades av Babylon sade Jehova genom sin profet Hesekiel om israeliterna: ”Israels hus bodde på sin jord, och de orenade den med sin väg och med sina gärningar. Som menstruationens [niddạh] orenhet har deras väg blivit inför mig.” (Hes 36:17) På grund av sin avgudadyrkan var Israel andligen orent, och folkets äkta man och ägare, Jehova Gud, undvek därför att ha kontakt med det. Först sedan folket blivit renat kunde de förenas andligen med honom igen. Därför säger Jehova i vers 25: ”Och jag skall stänka rent vatten på er, och ni skall bli rena; jag skall rena er från alla era orenheter och från alla era smutsiga avgudar.” (Jfr Hes 18:6.)

I Hesekiel 7:19, 20 uttrycker Gud sin vrede över israeliterna för att de har gjort religiösa bilder av sitt silver och guld, och han säger att han därför skall få dem att kasta sitt silver och guld på gatorna som ”något motbjudande [niddạh]”. (Jfr Jes 30:22; se också VÄMJELIGHET.)

Att finna motbjudande. Andra hebreiska ord som innehåller tanken på att ”finna något motbjudande” är verben quts, som har avseende på den känslomässiga reaktionen och har översatts med ”finna motbjudande”, ”känna kväljande skräck för” (1Mo 27:46; 1Ku 11:25; 4Mo 22:3), och ga‛ạl, som också betyder ”finna motbjudande” men som dessutom innehåller tanken på att man förkastar det som man finner motbjudande. (3Mo 26:11, 15, 30; 2Sa 1:21, not) I den grekiska Septuaginta återges dessa hebreiska ord ibland med prosokhthịzō, som betyder ”bli upprörd över”, ”känna leda vid” (1Mo 27:46; 3Mo 26:15; jfr Heb 3:10), och bdelỵssomai, som har betydelsen ”uttrycka (känna) avsky för”, ”vämjas vid” (3Mo 20:23; 26:11; jfr Rom 2:22).

Jehova fann kanaanéerna motbjudande på grund av deras omoraliska och perversa handlingar, deras avgudadyrkan och spiritistiska sedvänjor, och han beslöt därför att tillintetgöra dem. (3Mo 20:2–23) Han varnade israeliterna och sade att om de inte lydde hans bud, skulle han också finna dem motbjudande och dra tillbaka sitt beskydd och sin välsignelse. Men av lojalitet mot det förbund som han ingått med israeliterna skulle han inte finna dem så motbjudande att han utrotade dem fullständigt. (3Mo 26:11–45)

Att man avsiktligt förkastar Jehovas befallningar, tillrättavisningar och anordningar är detsamma som att man finner dem motbjudande, vilket i högsta grad är otillbörligt. Israeliterna gjorde sig skyldiga till detta när de vägrade att lyda Jehovas befallningar och när de sade om mannat: ”Vår själ är utled [en form av quts] på det föraktliga brödet.” (4Mo 21:5; 3Mo 26:15) I Ordspråksboken 3:11 ges rådet: ”Tyck inte att hans tillrättavisning är motbjudande.”