En fiende som bekämpar något eller aktivt motarbetar en viss sak; en antagonist. Det hebreiska ordet för ”motståndare” (tsar) är avlett av en rot som betyder ”ansätta”, ”hysa fiendskap mot”. (4Mo 25:18; Ps 129:1) Det grekiska ordet antịdikos avser i första hand en ”motpart i en rättssak” (Lu 12:58; 18:3), men det kan också beteckna andra motståndare eller fiender, som i 1 Petrus 5:8.

Den mest ondskefulle motståndaren, Satan, Djävulen, har fått människor och änglar (se DEMON) att ansluta sig till honom i hans fiendskap mot Gud och människan. Satan visade först sin fiendskap i Edens trädgård, där han genom en grym och lömsk handling fick Eva och sedan också Adam att göra uppror, vilket drog synd och död över hela mänskligheten. I himlen gav Satan uttryck åt sin fientliga inställning när han anklagade Jehova för att muta Job och på så sätt köpa hans lojalitet, en anklagelse som blev en stridsfråga av universell betydelse. (Job 1:6–11; 2:1–5; se SATAN.)

I alla tider har Jehovas tillbedjare på liknande sätt fått känna av Satans fiendskap genom dem som han har använt som sina redskap. När kvarlevan av Guds folk återvände från Babylon, försökte några hindra arbetet med att återuppbygga templet och stadsmuren. (Esr 4:1; Neh 4:11) Den hatiske Haman hade Djävulens ande och visade sig vara en ondskefull motståndare till judarna på drottning Esters tid. (Est 7:6) De kristna i våra dagar måste vara uppmärksamma och vaksamma; de måste kämpa hårt för tron och stå fasta mot motståndarens listiga anslag. (Ef 6:11, 12; Jud 3) Petrus ger följande råd: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka. Men stå emot honom, fasta i tron.” (1Pe 5:8, 9) Till slut kommer Jehova att segra över alla motståndare. (Jer 30:16; Mik 5:9)

När israeliterna var otrogna tillät Gud att deras motståndare plundrade dem och besegrade dem. (Ps 89:42; Klag 1:5, 7, 10, 17; 2:17; 4:12) Fienderna drog emellertid felaktiga slutsatser av dessa segrar. De tog själva åt sig äran och prisade sina gudar, eller också trodde de att de inte skulle ställas till svars för hur de behandlade Jehovas folk. (5Mo 32:27; Jer 50:7) Jehova tvingade därför dessa stolta och skrytsamma motståndare att ödmjuka sig (Jes 1:24; 26:11; 59:18; Nah 1:2), och det gjorde han för sitt heliga namns skull (Jes 64:2; Hes 36:21–24).