Konstruktioner som skyddar, inhägnar eller avgränsar något. Så länge människan har byggt hus och städer har hon också byggt murar och väggar av olika material, i varierande utformning och till olika ändamål. En byggnads storlek och stabilitet beror till stor del på hur väggarna är konstruerade och på vilka material som har använts till dem.

Murarna i Davids palats var av huggen sten. (2Sa 5:11) Ytterväggarna i Salomos tempel tycks ha varit av färdighuggen sten från stenbrott, och några av innerväggarna var klädda med cederbräder. (1Ku 6:2, 7, 15) De invändiga träpanelerna blev rikt utsmyckade med snidade reliefer och överdragna med guld. (1Ku 6:29; 1Kr 29:4; 2Kr 3:4, 7) Innerväggarna i Belsassars palats var putsade. (Dan 5:5) I vanliga hus var väggkonstruktionerna enkla; de kunde vara av soltorkat tegel, ohuggen sten eller ett ramverk av trä täckt med lera. Ibland var ytan vitkalkad. (Apg 23:3)

Stadsmurar. I forntiden byggde man murar kring större städer för att skydda dem mot fiendeangrepp. (1Ku 4:13; Jes 25:12) Också invånarna i de ”underlydande städerna” i närheten av en befäst stad (4Mo 21:25) sökte tillflykt innanför murarna vid angrepp. I den mosaiska lagen gjordes det skillnad på muromgärdade och icke muromgärdade städer i fråga om husägarens rättigheter. (3Mo 25:29–31) Murarna gav invånarna ett fysiskt skydd mot angripare, och försvarare som stod uppe på murarna kunde lättare förhindra att angripare underminerade muren, grävde sig igenom den eller slog hål på den med murbräckor. (2Sa 11:20–24; 20:15; Ps 55:10; HV 5:7; Jes 62:6; Hes 4:1, 2; 26:9) Som motåtgärd byggde angripande härar ibland belägringsmurar som de kunde skydda sig bakom medan de angrep stadsmurarna. (2Ku 25:1; Jer 52:4; Hes 4:2, 3; 21:22; se BEFÄSTNINGAR.)

Andra murar. Man byggde ofta stenmurar för att inhägna vingårdar eller åkrar och för att göra inhägnader och fållor för djur. (4Mo 22:23–25; Ord 24:30, 31; Jes 5:5; Mik 2:12; Hab 3:17) Det fanns också stödmurar på terrasserade sluttningar. (Job 24:11) Sådana murar var ganska stabila och ofta byggda av ohuggen sten, ibland sammanfogade med lera eller murbruk.

Bildspråk. I Bibeln används murar och väggar ibland som bilder av beskydd och trygghet (1Sa 25:16; Ord 18:11; 25:28) eller av åtskiljande (1Mo 49:22; Hes 13:10). I sitt brev till efesierna använde aposteln Paulus uttrycket i den sistnämnda betydelsen då han skrev: ”Han [Kristus] är vår frid, han som gjorde de båda parterna till ett och rev skiljemuren mellan dem.” (Ef 2:14) Paulus kände mycket väl till att det på tempelområdet i Jerusalem fanns en skiljemur med en varningstext om att det var belagt med dödsstraff för icke-judar att beträda området innanför muren. Men även om det kanske var denna mur som Paulus anspelade på, då han år 60 eller 61 skrev brevet till efesierna, var detta tänkt som en liknelse. Han menade inte att den bokstavliga muren hade rivits, för den stod fortfarande kvar. Det Paulus hade i tankarna var lagförbundet, som i många hundra år hade stått som en skiljemur mellan judar och hedningar. Denna symboliska ”skiljemur” hade rivits nästan 30 år tidigare i och med Kristi död.

Till Jeremia sades det att han skulle göras lik en befäst kopparmur mot dem som var emot honom. (Jer 1:18, 19; 15:20) Ett annat bildspråk används i Hesekiels profetia, där det sägs att Guds folk bor i en stad utan murar – de är alltså till synes försvarslösa – men att de likväl bor i frid och trygghet tack vare Guds osynliga hjälp och stöd. (Hes 38:11) Sett från en annan synvinkel kan det sägas att en stad är stark när den har Jehova som ”en mur av eld” (Sak 2:4, 5) eller när Jehova har satt räddningens murar kring den, i stället för att den bara har murar av sten och tegel (Jes 26:1). ”Den heliga staden, det nya Jerusalem”, som kommer ner från himlen, har ”en stor och hög mur” av jaspis som är 144 alnar (64 m) hög och vilar på 12 grundstenar, dyrbara ädelstenar, där namnen på de 12 apostlarna är ingraverade. (Upp 21:2, 12, 14, 17–19)