Ett antal växter med sågade blad som vanligen är helt täckta av brännhår som innehåller en svidande saft. När håren berörs bryts spetsen lätt av, så att de vassa avbrutna ändarna kan tränga in i huden och ge sveda då saften pressas in i såret. I Palestina finns det minst fyra nässelarter. Den vanligaste är romersk nässla (Urtica pilulifera), som kan bli 1,8 m hög och ofta växer bland ruiner.

De hebreiska orden charụl (Ord 24:31; Sef 2:9) och qimmọ̄s (Jes 34:13; Hos 9:6) används om växter som tar överhanden på vanskötta marker och bland ruiner. Ordet charụl förekommer också i Job 30:7, där det tydligen avser höga växter. Ett annat hebreiskt ord, sirpạdh (”hedplanta”, Åk; ”nässlor”, SFB, 2000; ”brännässla”, NV), ställs i kontrast till myrtenträd. (Jes 55:13)

I Ordspråksboken 24:31 förekommer ordet qimmọ̄s i plural (”tistlar”, SFB, 2000; ”ogräs”, NV), och somliga anser att ordet här används som en parallell till charụl. Vissa forskare menar därför att qimmọ̄s avser ogräs i allmänhet. Andra menar att charụl är ett samlingsnamn som används om snår. Dessutom har några ifrågasatt återgivningen av charụl med ”nässlor” i Job 30:7 mot bakgrund av att ingen frivilligt skulle söka skydd under nässlor. I torra områden kan det dock mycket väl tänkas att man söker sig till skuggan av höga nässlor eller på grund av hunger samlar sådana växter till föda. Återgivningen ”nässlor” kan därför försvaras.