Det ställe där fågeln lägger ägg, ruvar dem och föder upp ungarna. Ordet kan också avse ett hem, en tillflykt eller en ombonad och bekväm bostad. (Ord 27:8; Jes 10:14; 16:2)

Fågelbon skiljer sig mycket från varandra när det gäller placering, storlek och konstruktion, men varje typ av bo är det som bäst lämpar sig för sitt bestämda syfte. Bona kan finnas på så vitt skilda ställen som direkt på marken, i sanden, på grästuvor, i buskar, på klippor och berg, i träd och ihåliga trädstammar, på klippor vid havet, i springor i byggnader eller till och med hängande ovanför vattenytan i vassen. De kan byggas av kvistar, löv, sjögräs, ull, bomull, hö, strå, mossa, pälshår, fjädrar, växtdun, tagel, tygbitar osv. Fågelboet skyddar i allmänhet mot rovdjur, ger lä i oväder och isolerar mot både värme och kyla.

För att inpränta hos Job vilken vishet Skaparen besitter riktade Jehova hans uppmärksamhet på örnen, som ”bygger sitt näste högt uppe” och ”har sin boning på en brant klippa och tillbringar natten på en brant klippspets, ja, en otillgänglig plats”. (Job 39:27, 28) Och för att illustrera Guds kärleksfulla omsorg om Israel hänvisade Mose till att örnen ”väcker upp sitt rede”. Han syftade därmed uppenbarligen på hur örnen lockar och emellanåt motar ut de flygfärdiga ungarna ur boet för att lära dem att flyga. På liknande sätt förde Jehova Israel ut ur Egypten. Han visade stor omsorg om den unga nationen under hela vandringen genom vildmarken och medan israeliterna bosatte sig i det utlovade landet, precis som en örn vakar över och tar hand om sina ungar medan de lär sig flyga. (5Mo 32:11; se ÖRN.)

Klippduvan bygger också sitt bo högt uppe bland klipporna. I de höga klipporna i närheten av Döda havet finns det gott om klyftor och grottor där klippduvor kan bygga bo. Kanske var det sådana avsides belägna nästen som Jeremia hade i tankarna när han uttalade domen över moabiterna, som bodde i detta område: ”Överge städerna och bo på den branta klippan, ni Moabs invånare, och bli som duvan som bygger sitt näste på sidorna av gropens öppning.” (Jer 48:28; jfr Bileams uttalande i 4Mo 24:21.)

Andra fåglar byggde bon i Libanons starka cedrar. Den täta grönskan gav dem skydd året om. Psalmisten använde detta som ett exempel på Guds storslagna omsorg om sina skapelser. (Ps 104:16, 17)

Under den mosaiska lagen fick israeliterna inte döda den vuxna fågeln om de plockade ägg eller ungar ur ett fågelbo. Denna lag förhindrade att en hel familj blev utrotad på en gång. Honan skulle skonas så att hon kunde få fler ungar. (5Mo 22:6, 7)

Vid ett tillfälle sade en av de skriftlärda till Jesus: ”Lärare, jag vill följa dig vart du än går.” Jesus svarade: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar [el.: ”nästen”, ”bon”], men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Mt 8:19, 20; Lu 9:57, 58) Det Jesus här ville framhålla var att om den här mannen önskade följa honom, måste han göra avkall på de vanliga bekvämligheterna och förmånerna och fullständigt lita på Jehova. Samma princip återfinns också i den mönsterbön som han lärde sina lärjungar att be: ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag”, och i hans uttalande: ”Därför är det så att ingen av er som inte säger farväl till alla sina tillhörigheter kan vara min lärjunge.” (Mt 6:11; Lu 14:33)

Bildspråk. I domsbudskap mot Edom använde Gud örnens högt belägna näste som en symbol både för Edoms läge högt uppe i bergen  och för landets högmod och förmätenhet. (Jer 49:15–18; Ob 1–4; jfr Guds proklamation mot Babylon i Hab 1:6; 2:6–11.)

När Jeremia profeterade mot Jerusalem nämnde han Libanons cedrar, som var höga och gav värdefullt timmer. Det användes i synnerhet när man byggde hus åt kungar och välbärgade människor. Kungapalatset och regeringsbyggnaderna i Jerusalem var huvudsakligen byggda av cederträ. När Jeremia talade om Jerusalems invånare sade han därför: ”Du som bor på Libanon, som har ditt näste i cedrarna.” Men de skulle störtas ner från sin upphöjda ställning. (Jer 22:6, 23)

Ett ”rum”. I Första Moseboken 6:14 är det hebreiska ordet qinnịm (”nästen”) översatt med ”rum” (NV, Åk, 2000) eller ”kamrar” (SFB, 1917). Detta var av allt att döma förhållandevis små rum inne i den ark som Noa byggde. I likhet med fågelbon utgjorde dessa rum ett skydd och en tillflykt i en kritisk tid när människor och djur annars skulle ha varit helt hjälplösa.