Den mörka delen av dygnet, från solnedgång till soluppgång, kallades av Jehova Gud ”natt”. (1Mo 1:5, 14) Från solnedgången till den tidpunkt då det blir helt mörkt är det en kort period med skymning då de första stjärnorna blir synliga. Det här tidsavsnittet kallade hebréerna nẹshef (Ord 7:9), och det är tydligen den tiden som avses med uttrycket ”mellan de två kvällarna” i 2 Moseboken 12:6. På liknande sätt är det vid slutet av natten en period med gryning, och den betecknas med samma hebreiska ord. Den som skrev Psalm 119:147 sade: ”Jag är uppe tidigt i gryningen.”

 Hebréernas indelning. Hebréerna delade in natten i vaktperioder (väkter). ”När jag kommer ihåg dig på mitt viloläger, mediterar jag över dig under nattväkterna.” (Ps 63:6) Eftersom det i Domarboken 7:19 talas om ”den mellersta nattväkten”, verkar det som om man redan tidigt räknade med tre vaktperioder, som var och en omfattade en tredjedel av tiden mellan solnedgången och soluppgången, dvs. omkring fyra timmar, beroende på årstiden. Den första perioden varade från ungefär kl. 18 till ungefär kl. 22. ”Den mellersta nattväkten” började ungefär kl. 22 och varade till ungefär kl. 2. Det här var en strategisk tidpunkt för Gideons överraskande anfall mot midjaniternas läger. Den tredje perioden, ”morgonväkten”, varade från ungefär kl. 2 till soluppgången. Det var under morgonväkten som Jehova skapade stora svårigheter för de förföljande egyptiska härarna när de försökte ta sig igenom Röda havet. (2Mo 14:24–28; se också 1Sa 11:11.)

Romarnas indelning. Senast under det romerska herraväldets tid antog judarna grekernas och romarnas indelning av natten i fyra vaktperioder. Jesus syftade tydligen på den indelningen när han sade: ”Var alltså ständigt vaksamma; ni vet ju inte när husets herre kommer, om det blir sent på dagen eller vid midnatt eller då tuppen börjar gala eller tidigt på morgonen.” (Mk 13:35) ”Sent på dagen” var perioden från solnedgången till ungefär kl. 21. Den andra perioden, ”midnatt”, började ungefär kl. 21 och slutade vid midnatt. (Lu 12:38) ”Då tuppen börjar gala” var perioden från midnatt till ungefär kl. 3. Det var troligen under den perioden som en tupp gol, enligt det som sägs i Markus 14:30. (Se TUPP [”Då tuppen börjar gala”].) ”Tidigt på morgonen”, slutligen, var den fjärde perioden, och den varade från ungefär kl. 3 till soluppgången. (Mt 14:25; Mk 6:48)

Vid ett tillfälle nämns en bestämd timme av nattens 12 timmar. I Apostlagärningarna 23:23 sägs det att militärbefälhavaren gav order till soldaterna att föra Paulus från Jerusalem till Caesarea vid ”tredje timmen”, dvs. ungefär kl. 21.

För judarna började dygnet vid solnedgången, men romarna betraktade midnatt som den tidpunkt då ett dygn slutade och ett nytt började. Därigenom undgick de den tidsförskjutning som blev följden av att de ljusa timmarnas längd varierade med årstiden (som fallet var när dygnet räknades från solnedgången), och de kunde dela in dygnet i två lika långa 12-timmarsperioder hela året om. Denna indelning tillämpas i de flesta länder i dag.

Bildspråk. Ordet ”natt” används ibland i överförd eller bildlig bemärkelse i Bibeln. I Johannes 9:4 säger Jesus: ”Natten kommer då ingen kan arbeta.” Han syftar här på den tid då han skulle dömas, hängas på pålen och dö, när han inte längre skulle kunna delta i sin Faders verksamhet. (Se Pre 9:10; Job 10:21, 22.)

I Romarna 13:11, 12 avser ”natten” tydligen en tid av mörker som orsakas av Guds motståndare och som Kristus Jesus och hans regering skall få att upphöra. (Se Ef 6:12, 13; Kol 1:13, 14.) I Första Thessalonikerna 5:1–11 ställs Guds tjänare, som har blivit upplysta genom hans sanning, i kontrast till världens människor, som inte har blivit upplysta. Guds tjänare visar genom sitt levnadssätt att de är ”ljusets söner och dagens söner”, de ”hör varken natten eller mörkret till”. (Se Joh 8:12; 12:36, 46; 1Pe 2:9; 2Kor 6:14.) Ordet används på liknande sätt i Mika 3:6, där profeten säger till dem som förkastar den sanne Gudens vägledning: ”Därför skall ni få natt utan syner; och mörker skall ni få, så att ni inte kan utöva spådom. Och solen skall gå ner över profeterna, och dagen skall bli mörk över dem.” (Jfr Joh 3:19–21.)

Natten används också bildligt om en farlig tid, eftersom det ju är i skydd av nattens mörker som vilda djur strövar omkring, härar utför överraskningsanfall, tjuvar bryter sig in och andra onda handlingar begås. (Ps 91:5, 6; 104:20, 21; Jes 21:4, 8, 9; Dan 5:25–31; Ob 5) Även det som sägs i Uppenbarelseboken 21:2, 25 och 22:5, där vi försäkras om att det ”inte mer [skall] bli natt” i ”det nya Jerusalem”, skall uppfattas som bildspråk.