[Nẹbo]

1. En moabitisk stad som kom under den amoreiske kungen Sihons styre en tid innan israeliterna gick in i det utlovade landet. (Jfr 4Mo 21:26; 32:3; Jes 15:2.) Efter Israels seger över Sihon återuppbyggde rubeniterna Nebo. (4Mo 32:37, 38) Men i början av 800-talet f.v.t. förlorade de uppenbarligen staden, för på Mesastenen skryter kung Mesa över att han hade tagit den från Israel på befallning av sin gud Kemosh. Längre fram omtalade både Jesaja (på 700-talet f.v.t.) och Jeremia (på 600-talet f.v.t.) Nebo i profetior som var riktade mot Moab. (1Kr 5:1, 8; Jes 15:2; Jer 48:1, 22)

Nebo identifieras vanligtvis med Khirbat Mekhayyet (Qaryat al-Mukhayyat), som ligger 8 km sydväst om Hesbon. Här finns ruinerna av en forntida fästning, och man har också funnit stora mängder lerskärvor som antas vara från perioden mellan 1100-talet och början av 500-talet f.v.t.

2. En stad; representanter för den här staden återvände dit efter landsflykten i Babylon. (Esr 2:1, 29) Det var tydligtvis för att skilja detta Nebo från Nebo nr 1 som staden kallades ”det andra Nebo”. (Neh 7:33) Den låg möjligen där Nuba nu ligger, 11 km nordväst om Hebron. I Esra 10:43, 44 kan det emellertid vara namnet på en man vars avkomlingar vände tillbaka från landsflykten och sände bort sina hustrur.

3. Uppenbarligen en del av Abarimbergen. Det var från berget Nebo eller från toppen av Pisga (Pisga var möjligen en del av Nebo eller Nebo en del av Pisga) som Mose såg det utlovade landet innan han dog där på berget. (5Mo 32:48–52; 34:1–4) Nebo identifieras vanligtvis med Jabal an-Naba (Har Nevo), som reser sig drygt 800 m över havet och ligger 17 km öster om den plats där floden Jordan rinner ut i Döda havet. Man menar att Pisga kan vara identiskt med Ras as-Siyaghah, en höjd som ligger strax nordväst om toppen av Jabal an-Naba och som är något lägre än denna. Vid klart väder har man från toppen av Ras as-Siyaghah en storslagen utsikt över Jordandalen och Döda havet och över den centrala bergsrygg som Hebron och  Betlehem ligger på och över bergen Gerissim, Ebal, Tabor och Hermon.

4. En gud som enligt profeten Jesaja skulle bli förödmjukad vid Babylons fall. (Jes 46:1, 2) Nebo dyrkades i både Babylonien och Assyrien. Han identifierades med planeten Merkurius och ansågs vara son till Marduk och Sarpanitu och make till Tashmetum. För sina tillbedjare var Nebo vishetens och lärdomens gud, ”den gud som äger förstånd”, ”den som hör fjärran ifrån”, ”den som undervisar” och ”skrivargriffelns herre”. (The Seven Great Monarchies of the Ancient Eastern World, G. Rawlinson, 1885, bd I, sid. 91; Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 450)

Att Nebo var betydelsefull framgår av att den babyloniske kungen Nabonid talar om denne gud som ”förvaltaren av hela den övre och nedre världen, den som förlänger mitt liv” och den som ”gör mitt herravälde(s varaktighet) längre”. Nabonid menade att det var Nebo som hade lagt ”den rätta spiran, den rättmätiga härskarstaven, som (ensam) säkrar landets utvidgning”, i hans hand. (Ancient Near Eastern Texts, sid. 310) Ett annat vittnesbörd om Nebos betydelse i den babyloniska religionen är att en form av namnet förekommer i de babyloniska kunganamnen Nebukadnessar, Nabopolassar och Nabonid samt i namnet Nebusaradan (2Ku 25:8) och möjligen i Abed-Nego. (Dan 1:7)

Nebo förbinds i första hand med den forntida staden Borsippa (nutida Birs eller Birs-Nimrud) nära Babylon. På nyårsdagen, som inföll på våren, förde man gudabilden av Nebo i helig procession från Borsippa till Babylon. När man sedan förde tillbaka gudabilden till templet i Borsippa, bar man bilden av Marduk (som också benämndes vid sin titel Bel [Herre]) tillsammans med bilden av Nebo under en del av vägen. Det var därför mycket passande att Jesajas profetia särskilt nämnde att Bel och Nebo skulle bli vanärade vid Babylons fall. (Jes 46:1, 2)