[Nịmrod]

Son till Kush. (1Kr 1:10) Enligt rabbinska skrifter är namnet Nimrod avlett av det hebreiska verbet marạdh, som betyder ”göra uppror”. I den babyloniska Talmud (Erubin 53a) heter det: ”Varför kallades han då Nimrod? Därför att han eggade upp hela världen till att göra uppror (himrid) mot hans [Guds] suveränitet.” (Encyclopedia of Biblical Interpretation, Menahem M. Kasher, bd II, 1955, sid. 79)

Nimrod grundade det första väldet som uppstod efter den stora översvämningen och härskade över det. Han blev känd som en väldig jägare ”i opposition mot” Jehova. (1Mo 10:9 och not; uttrycket ”i opposition mot” är en återgivning av den hebreiska prepositionen lifnẹ̄, som ordagrant betyder ”framför”, ”inför”, ”mitt emot”, men som här används i betydelsen ”mot”, ”på trots mot”; jfr 4Mo 16:2; 1Kr 14:8; 2Kr 14:10.) Även om en del forskare här lägger en positiv innebörd i den hebreiska prepositionen, framgår det av de judiska targumerna, av historikern Josephus skrifter och även av sammanhanget i det tionde kapitlet i Första Moseboken att Nimrod var en väldig jägare som trotsade Jehova.

Till en början omfattade Nimrods rike städerna Babel, Erek, Akkad och Kalne, som alla låg i Shinars land. (1Mo 10:10) Det var därför troligtvis under hans ledning som byggandet av Babel och Babels torn började. Denna slutsats stämmer också med judisk tradition. Josephus skrev: ”Så småningom förändrade han [Nimrod] styrelsen till ett godtyckligt envälde, enär han insåg, att han ej på annat sätt kunde afvända  menniskorna från att frukta Gud än derigenom, att han gjorde dem beroende af sig sjelf och sin egen makt. Han sade dem, att han skulle hämnas på Gud, om han än en gång skulle företaga sig att förderfva verlden. För att kunna trotsa Gud ville han bygga ett torn, som skulle vara så högt, att ingen flod kunde öfversvämma det. Och på detta sätt skulle han hämnas på Gud för att han hade förderfvat förfäderna. Ganska snart lät folket öfvertala sig att lyda Nimrod, och så blef den meningen så småningom allmän, att den, som underkastade sig Gud, skulle blifva af alla föraktad. Så sinnade begynte de att bygga det omnämnda tornet. ... Tornet [höjde] sig ganska fort, ja hastigare än man hade väntat.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], I, 114, 115 [iv, 2, 3]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 32)

Det verkar som om Nimrod efter att ha byggt Babels torn utvidgade sitt rike så att det också omfattade det assyriska området, där han byggde ”Nineve och Rehobot-Ir och Kalach och Resen mellan Nineve och Kalach; detta är den stora staden”. (1Mo 10:11, 12; jfr Mik 5:6.) Eftersom Assyrien tydligtvis fick sitt namn efter Sems son Assur, måste Nimrod, som var sonson till Ham, ha trängt in på semitiskt område. När det sägs att Nimrod var den förste som blev ”en väldig härskare”, en väldig krigare, måste det betyda att han inte bara jagade djur, utan också var en krigare som angrep människor. (1Mo 10:8) I M’Clintock och Strongs Cyclopædia heter det: ”Att det väldiga jagandet inte var begränsat till jakt i vanlig mening framgår tydligt av att det förbinds med byggandet av åtta städer. ... Nimrods bedrifter som jägare var ett tidigt förebud om vad han skulle åstadkomma som erövrare. Jakt och hjältemod var nämligen sedan gammalt särskilt och naturligt förbundna med varandra. ... Assyriska monument avbildar också många jaktbedrifter, och ordet ’jakt’ används ofta om fälttåg. Jakt och strid, som i samma land senare blev så nära förbundna, kan därför faktiskt förbindas med varandra eller jämställas här. Detta skulle således betyda att Nimrod var den förste efter floden som grundade ett rike för att förena de kringspridda fragmenten av patriarkaliskt välde och slå samman dem under sig själv och göra sig till envåldshärskare; och allt detta i trots mot Jehova, för det innebar att hamitiska styrkor med makt trängde in i ett semitiskt område.” (1894, bd VII, sid. 109)

Angående dyrkan av Nimrod som en gud, se GUDAR OCH GUDINNOR (Babyloniska gudar).