[No-Ạmon]

Av egyptiskan; betyder ”[den egyptiske guden] Amons stad”. En framträdande stad som en gång var Egyptens huvudstad. Den låg på båda sidor om Nilen, 530 km söder om Kairo. Grekerna kallade den Thebe, och det namnet används även i vår tid.

En del forskare har tidigare hävdat att det hebreiska ordet ”No” är en felaktig återgivning av det egyptiska namnet. (Jer 46:25) Men professor T. O. Lambdin påpekar att ”nyare forskning i egyptisk-koptisk fonologi tyder på att den hebreiska stavningen mycket väl kan vara korrekt och att den kanske avspeglar ett tidigare egyptiskt uttal. ... Problemet kompliceras ytterligare av att egyptologerna är osäkra på hur konsonanterna i det egyptiska ordet skall läsas.” (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 4, sid. 615, 616)

I forntida egyptiska texter kallas staden ”Amons stad”. Den blev nämligen centrum för tillbedjan av Amon, som från att ha varit en mindre gudom blev hela Egyptens huvudgud. Grekerna likställde Amon med Zeus (Jupiter). (Se AMON nr 4.) På den här platsen reste faraonerna enorma monument och tempel över ett stort område på Nilens östra strand (vid Karnak och Luxor), och på den västra stranden anlade de en stor gravplats och byggde flera praktfulla tempel. Amons tempel i Karnak anses vara den största byggnad med kolonner som någonsin uppförts. Några av de enorma kolonnerna har en diameter på ca 3,5 m.

Blir Egyptens huvudstad. Särskilt under det så kallade Nya riket (”18:e till 20:e dynastin”) intog Thebe en framträdande ställning genom att staden blev landets huvudstad. Eftersom den låg så långt från havet och från landförbindelsen med Asien, var den väl skyddad mot angrepp från det hållet. Efter israeliternas uttåg måste regimen i Nedre Egypten ha varit mycket försvagad och illa ansedd, och det är möjligt att kungahuset i Övre Egypten utnyttjade den situationen och skaffade sig övertaget. I varje fall finns det vittnesbörd  om en omfattande omorganisering vid den här tiden.

Centrum för prästerskapet. Även sedan administrationen hade flyttats till andra platser förblev No-Amon (Thebe) en rik och framträdande stad, centrum för Amons mäktiga prästerskap med en överstepräst vars makt och rikedom endast överträffades av farao själv. Men på 600-talet f.v.t., under den assyriske kungen Esarhaddons regering, trängde assyrierna in i Egypten. Esarhaddons son och efterträdare, Assurbanipal, angrep landet på nytt, nådde fram till Thebe och plundrade staden fullständigt. Det var tydligen den här ödeläggelsen som profeten Nahum hänvisade till när han varnade Nineve, Assyriens huvudstad, för att den skulle drabbas av en liknande katastrof. (Nah 3:7–10) No-Amons försvarsverk, som sträckte sig tvärs över vägen från Palestina och vidare upp längs Nilen, kunde inte skydda staden, och tempelskatterna och de rikedomar som handeln hade inbringat föll i assyriernas händer.

Lagt i ruiner. Vid slutet av 600-talet eller i början av 500-talet f.v.t. hade No-Amon åter ett visst inflytande. Jeremia och Hesekiel förutsade att Jehovas straffdomar skulle drabba Egyptens huvudgud, Amon från No, och farao och alla Egyptens gudar och att det var Nebukadnessar, Babylons kung, som skulle verkställa domarna. (Jer 46:25, 26; Hes 30:10, 14, 15) Den persiske härskaren Kambyses tillfogade No-Amon ett nytt allvarligt nederlag 525 f.v.t., och staden minskade mer och mer i betydelse tills den blev fullständigt ödelagd av romarna under Gajus Cornelius Gallus för att den hade medverkat i ett uppror mot det romerska styret (30/29 f.v.t.). I dag finns det bara några små byar kring de mäktiga ruinerna av de tempel som byggdes åt Nos maktlösa gudar.