Ett uttryck som förekommer två gånger i Bibeln, båda gångerna i den mycket symbolrika Uppenbarelseboken. (Upp 3:12; 21:2) Sedan aposteln Johannes mot slutet av sina syner hade sett det stora Babylon förstöras säger han: ”Jag såg också den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen från Gud, beredd som en brud smyckad för sin äkta man.” (Upp 21:2)

Lammets brud. I ljuset av andra bibelställen kan det fastslås vad det nya Jerusalem är. Det sägs i den citerade versen att denna stad är ”som en brud”. Längre fram skriver Johannes: ”En av de sju änglar som hade de sju skålarna ... talade med mig och sade: ’Kom hit, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.’ Och han förde bort mig i andens kraft till ett stort och högt berg, och han visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen från Gud och som hade Guds härlighet. Dess strålglans var liksom den dyrbaraste sten, såsom en jaspissten, som skimrar kristallklar.” (Upp 21:9–11)

Det nya Jerusalem är alltså ”Lammets hustru”, och Lammet är Jesus Kristus, som utgöt sitt blod som ett offer för mänskligheten. (Joh 1:29; Upp 5:6, 12; 7:14; 12:11; 21:14) Bruden är därför den förhärligade kristna församlingen. Då denna församling var på jorden liknade aposteln Paulus den vid ”en ren jungfru” som skulle föras fram inför Kristus. (2Kor 11:2) Han liknade den också vid en hustru med Kristus som äkta man och huvud. (Ef 5:23–25, 32)

Dessutom talar Kristus själv, enligt Uppenbarelseboken 3:12, till församlingen och ger detta löfte till den som är trogen och segrar: ”Jag skall skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen från min Gud, och mitt eget nya namn.” En hustru tar ofta sin mans namn. De 144 000 som i synen står tillsammans med Lammet på Sions berg och har Lammets namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor är därför uppenbarligen denna samma grupp, nämligen bruden. (Upp 14:1)

Varför kan ”det nya Jerusalem” inte vara en stad i Mellanöstern?

Det nya Jerusalem är en himmelsk stad, inte en jordisk, eftersom det sägs att staden kommer ner ”från himlen från Gud”. (Upp 21:10) Den är alltså inte byggd av människor och består inte av bokstavliga gator och byggnader anlagda och uppförda i Mellanöstern på den plats där det gamla Jerusalem låg, den stad som förstördes år 70 v.t. Medan de som tillhör brudklassen befinner sig på jorden får de veta att deras ”medborgarskap [finns] i himlarna” och att deras hopp är att få ”ett oförgängligt och obefläckat och aldrig förbleknande arv”. ”Det är förvarat i himlarna åt er”, säger aposteln Petrus. (Flp 3:20; 1Pe 1:4)

År 537 f.v.t. skapade Jehova ”nya himlar och en ny jord” då den judiska kvarlevan kom tillbaka till Jerusalem efter landsflykten i Babylon. (Jes 65:17) Den tidens ”nya himlar” utgjordes tydligen av det styre som utövades i Jerusalem av ståthållaren Serubbabel (en avkomling av David) med stöd av översteprästen Josua. (Hag 1:1, 14; se HIMLEN [Nya himlar och en ny jord].) Det nya Jerusalem utgör tillsammans med Kristus, som sitter på tronen i denna symboliska stad, de ”nya himlar” som skall härska över den ”nya jorden”, dvs. det mänskliga samhället på jorden.

Att det nya Jerusalem är en himmelsk stad bekräftas också genom Johannes syn av staden. Bara en symbolisk stad kan ha de dimensioner och den prakt som det nya Jerusalem har enligt skildringen. Dess grundval var en fyrkant, omkring 555 km på varje sida, så att omkretsen var omkring 2 220 km (12 000 stadier). Staden beskrivs som en kub och var alltså lika hög som den var lång och bred. Ingen stad byggd av människor skulle kunna nå så långt ut i världsrymden. Runt om staden fanns en mur som var 144 alnar (64 m) hög. Muren, byggd av jaspis, vilade på en grund av 12 grundstenar, vackra ädelstenar – jaspis, safir, kalcedon, smaragd, sardonyx, sard, krysolit, beryll, topas, krysopras, hyacint och ametist. På dessa 12 grundstenar var namnen på Lammets 12 apostlar ingraverade. Staden innanför dessa vackra murar var inte mindre praktfull, för det sägs att den var ”av rent guld likt klart glas” och att den hade en bred gata som var ”av rent guld, som genomskinligt glas”. (Upp 21:12–21)

 Ett rent och välgörande styre. Man kommer in i det nya Jerusalem genom de praktfulla murarnas 12 portar, tre på var sida, var och en bestående av en väldig pärla. Även om dessa portar aldrig stängdes, skulle ”inget oheligt och ingen som ägnar sig åt något vämjeligt eller åt lögn ... under några omständigheter komma in i den, bara de som är skrivna i den livets skriftrulle som tillhör Lammet”. Staden är helig, men det finns ändå inget synligt tempel i den, för ”Jehova Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, och det är också Lammet”. Staden ”behöver inte solen eller månen till att lysa på den, ty Guds härlighet har lyst upp den, och Lammet är dess lampa”. Dess styre över nationerna skall vara nyttigt och välgörande för dem, för det sägs att ”nationerna skall vandra med hjälp av dess ljus”. (Upp 21:22–27)