Gud befallde israeliterna att de vid varje nymåne, som markerade månmånadens början enligt den judiska kalendern, skulle blåsa i trumpeter över sina brännoffer och gemenskapsoffer. (4Mo 10:10) Förutom de dagliga offren skulle de varje nymånedag frambära särskilda offer, nämligen två tjurar, en bagge och sju årsgamla bagglamm, vilka skulle frambäras som brännoffer, med tillhörande sädesoffer och dryckesoffer, samt en killing av getterna som skulle frambäras som syndoffer. (4Mo 28:11–15)

Detta är allt vad som sägs i Moseböckerna om hur nymånedagen skulle firas, men med tiden blev detta en viktig nationell högtid. I Jesaja 1:13, 14 nämns den tillsammans med sabbater och högtider. Åtminstone under de senare profeternas tid avstod israeliterna från att bedriva handel på nymånedagen, vilket framgår av Amos 8:5. I den mosaiska lagen var detta inte något krav i förbindelse med nymånedagen. Men som framgår av de två sistnämnda bibelställena hade judarnas firande av nymånedagen med tiden blivit en ren formalitet, något som Jehova hatade.

Nymånedagen var en dag då man samlades och åt en festmåltid. Detta framgår av Sauls resonemang, när David inte visade sig vid hans bord på nymånedagen. Saul sade till sig själv: ”Något har hänt, så att han inte är ren; ja, han har inte blivit renad.” (1Sa 20:5, 18, 24, 26) Vissa slag av arbete som inte fick utföras på sabbaten kunde utföras på nymånedagen, men den betraktades ändå som en dag då man ägnade sig åt andliga angelägenheter. Man höll en sammankomst (Jes 1:13; 66:23; Ps 81:3; Hes 46:3) eller besökte Guds män, profeterna. (2Ku 4:23)

Firandet av nymånehögtiden innefattade inte måndyrkan, något som en del hedniska nationer utövade, och högtiden hade inte heller någon anknytning till astrologi. (Dom 8:21; 2Ku 23:5; Job 31:26–28)

 Jesaja skrev om en tid när allt kött skulle komma för att böja sig ner inför Jehova på nymånedagen. (Jes 66:23) När Hesekiel under landsflykten i Babylon fick en profetisk syn av ett tempel sade Jehova till honom: ”Vad den inre förgårdens port angår, den som vetter mot öster, skall den förbli stängd under de sex arbetsdagarna, och på sabbatsdagen skall den öppnas, och på nymånedagen skall den öppnas. Och vid ingången till denna port skall folket i landet på sabbaterna och vid nymånarna böja sig ner inför Jehova.” (Hes 46:1, 3)

I vår tid firar judarna nymånedagen med många ceremonier och tillskriver den stor betydelse. De kristna är emellertid inte förpliktade att fira nymånedagen eller att hålla sabbaten, för det köttsliga Israels högtider var bara ”en skugga av vad som skulle komma”, medan verkligheten kom med Kristus. Högtiderna har en symbolisk innebörd och ger en bild av de många välsignelser som skulle komma genom Guds Son. (Kol 2:16, 17)