Den kortaste profetiska boken i de hebreiska skrifterna. Boken är skriven av Obadja (som man endast vet namnet på), och den innehåller ett domsbudskap från Jehova mot Edom, en förklaring av orsaken till domen och en profetia om återställelse av ”Jakobs hus”. Att edoméerna utplånades som folk betraktade och att israeliterna vände tillbaka till sitt land bekräftar att Obadjas profetia gick i uppfyllelse. (Ob 17, 18; se EDOM, EDOMÉER.)

Anledningen till profetian var edoméernas föga broderliga behandling av ”Judas söner” när dessa blev besegrade. Som avkomlingar av Esau var edoméerna besläktade med israeliterna. Ändå gladde de sig över Judas olycka, deltog i plundringen av judarna, hindrade dem från att fly ut ur landet och utlämnade dem till fienden. (Ob 12–14) När man jämför Obadjas profetia med uttalanden av Jeremia (25:15–17, 21, 27–29; 49:7–22) och Hesekiel (25:12–14; 35:1–15), framgår det att detta måste ha skett i samband med att de babyloniska styrkorna ödelade Jerusalem. Boken bör därför ha skrivits omkring 607 f.v.t.

Eftersom mycket av det som blev förutsagt i Obadjas profetia också var förutsagt i Jeremias bok, var detta en ytterligare bekräftelse på att Jehovas ord angående Edom skulle uppfyllas. (Jfr 1Mo 41:32.)

[Ruta på sidan 500]

HUVUDPUNKTER I OBADJAS BOK

Jehovas dom över Edom och hans löfte om att återställa sitt folk

Skriven omkring 607 f.v.t., det år då babylonierna ödelade Jerusalem

Edoms delaktighet i våldet mot Jakobs avkomlingar

När Jerusalem intogs och invånarna fördes i fångenskap höll Edom sig på avstånd (v. 10, 11)

Edom borde inte ha glatt sig illvilligt över Judas olycka, och man borde inte ha deltagit i plundringen av Guds folk eller utlämnat överlevande till fienden (v. 12–14)

Olycka skall drabba Edom

Jehova uppmanar nationerna att resa sig mot Edom i strid (v. 1)

Edom tycks bo i trygghet men skall störtas ner (v. 2–4)

Tjuvar och skördearbetare tar bara det de vill ha och lämnar resten efter sig, men när Edom faller skall det bli fullständigt plundrat; nationen skall bli bedragen av sina bundsförvanter, och alla de visa och alla de väldiga männen skall tillintetgöras (v. 5–9)

Esaus hus skall behandlas på samma sätt som det behandlade Juda; Esaus hus skall utplånas (v. 15, 18)

Jakobs hus skall återställas

Sion skall bli heligt; Jakobs hus skall bli den eld som förtär Esaus hus som halm (v. 17, 18)

Jehovas återställda folk skall ta i besittning ”de ting de skall besitta”, däribland ”Esaus bergstrakt” (v. 19, 20)

Kungamakten skall bli Jehovas (v. 21)