[Ọbed-Ẹdom] Betyder ”Edoms tjänare (slav)”.

1. En gittit; det var i hans hus som förbundsarken förvarades i tre månader sedan den nästan välts omkull och Jehova i samband med detta slagit Ussa så att han dog. Under hela den tid som arken förvarades där blev Obed-Edom och hans hushåll välsignade av Jehova, och när David fick höra om detta tog han det som ett tecken på att det var rätt i Jehovas ögon att föra den heliga kistan vidare till Jerusalem. (2Sa 6:10–12; 1Kr 13:13, 14; 15:25)

Obed-Edom var ”gittit”. Vanligtvis syftade denna benämning på en filisté från Gat, men den kan också ha syftat på personer från Gat-Rimmon, en levitstad i Dans område som hade tilldelats kehatiterna. (Jos 21:20, 23, 24) Eftersom arken blev överlämnad i Obed-Edoms vård, måste han ha varit levit och därför en gittit från Gat-Rimmon, inte en filisteisk gittit från Gat.

Namnet Obed-Edom förekommer på ett antal ställen i samband med att levitiska musiker och portvaktare på Davids tid omnämns. Det rör sig om minst två olika personer (1Kr 15:21, 24; 16:38); utöver detta är det omöjligt att avgöra om det vid de många andra tillfällena är någon av dessa två eller andra samtida personer med samma namn som åsyftas. Gittiten Obed-Edom kan således vara identisk med antingen nr 2 eller nr 3.

2. En musiker och portvaktare som deltog i det processionståg som förde arken till Jerusalem. (1Kr 15:18, 21) Det var troligtvis han som var den musiker som fortsatte att tjäna vid det tält i Jerusalem där arken placerades. (1Kr 16:4, 5, 37, 38a) Möjligen identisk med nr 1.

3. En portvaktare som deltog i ovan nämnda processionståg. (1Kr 15:24) Det kan ha varit denne Obed-Edom som var ”Jedutuns son”. (1Kr 16:38b) Möjligen identisk med nr 1 eller nr 4.

4. En korait som tillhörde en permanent avdelning av portvaktare. Han och 62 släktingar till honom fick i uppdrag att vakta södra sidan av tempelområdet i Jerusalem. (1Kr 26:1, 4–8, 13, 15; se nr 3.)

5. En tillsyningsman som hade hand om guldet, silvret och de olika föremålen i Jehovas hus under kung Amazjas regering. När Jehoas, Israels kung, intog Jerusalem någon gång mellan 858 och 844 f.v.t. fördes dessa skatter, och kanske också Obed-Edom själv, till Samaria. (2Kr 25:23, 24)