Det grekiska ordet för odödlighet, athanasịa, är bildat av det negerande prefixet a efterföljt av en form av ordet för ”död” (thạnatos). Det betecknar egenskapen hos det liv som uppnås, dvs. att det är utan ände och oförstörbart. (1Kor 15:53, 54, not; 1Ti 6:16, not) Det grekiska ordet aftharsịa, ”oförgänglighet”, betecknar något som inte kan brytas ner eller fördärvas, något som inte kan förgås. (Rom 2:7; 1Kor 15:42, 50, 53; Ef 6:24; 2Ti 1:10)

Uttrycken ”odödlig” och ”odödlighet” förekommer inte i de hebreiska skrifterna, men dessa skrifter visar ändå att Jehova Gud, som är källan till allt liv, inte är underställd döden och därför är odödlig. (Ps 36:7, 9; 90:1, 2; Hab 1:12) Detta slås också fast med eftertryck av den kristne aposteln Paulus när han kallar Gud ”evighetens Kung, den oförgänglige”. (1Ti 1:17)

Som det framgår av artikeln SJÄL visar de hebreiska skrifterna tydligt att människan inte är odödlig till sin natur. Det visas på många ställen att människans själ (hebr.: nẹfesh) dör, går mot graven och blir tillintetgjord. (1Mo 17:14; Jos 10:32; Job 33:22; Ps 22:29; 78:50; Hes 18:4, 20) De kristna grekiska skrifterna är naturligtvis i harmoni med detta och talar också om att själen (grek.: psykhẹ̄) dör. (Mt 26:38; Mk 3:4; Apg 3:23; Jak 5:20; Upp 8:9; 16:3) De hebreiska skrifternas inspirerade lära om att människan, dvs. människosjälen, är dödlig motsägs eller ändras alltså inte i de kristna grekiska skrifterna. Däremot uppenbaras det i de kristna grekiska skrifterna att Gud har för avsikt att ge några av sina tjänare odödlighet.

Hur kan Jesus vara ”den ende som har odödlighet”?

Den förste som enligt Bibeln har belönats med odödlighet är Jesus Kristus. Att han inte ägde odödlighet innan han blev uppväckt av Gud framgår av aposteln Paulus inspirerade ord i Romarna 6:9: ”Vi vet ju att Kristus, nu då han har uppväckts från de döda, inte mer dör; döden är inte längre herre över honom.” (Jfr Upp 1:17, 18.) När Paulus beskriver Jesus som ”Kungen över dem som härskar som kungar och Herren över dem som härskar som herrar”, visar han därför att Jesus skiljer sig från alla dessa kungar och herrar genom att vara ”den ende som har odödlighet”. (1Ti 6:15, 16) De andra kungarna och herrarna är dödliga liksom även översteprästerna i Israel var. Den förhärligade Jesus, som är förordnad av Gud som överstepräst efter Melkisedeks sätt, har däremot ”ett oförstörbart liv”. (Heb 7:15–17, 23–25)

Ordet ”oförstörbart” är här en återgivning av det grekiska ordet akatạlytos, som har grundbetydelsen ”oupplösligt”. (Heb 7:16, not) Ordet är sammansatt av det negerande prefixet a och en kombination av två andra ord som ordagrant betecknar att något kan ”lösas ner” (el. ”brytas ner”; på sv.: ”lösas upp”). Jesus använde en form av detta ord när han talade om att stenarna i templet i Jerusalem skulle rivas ner eller brytas ner. (Mt 24:1, 2) Paulus använde också en form av detta ord när han talade om att de smorda kristnas ”tält”, dvs. deras jordiska liv i mänskliga kroppar, skulle upplösas (el. rivas ner). (2Kor 5:1) Det odödliga liv Jesus fick vid sin uppståndelse är därför inte bara utan ände; det är också av ett sådant slag att det inte kan brytas ner eller upplösas och inte kan tillintetgöras.

Rikets arvingar uppnår odödlighet. De smorda kristna som är kallade att härska tillsammans med Kristus i himlen (1Pe 1:3, 4) har fått löfte om att de skall bli förenade med honom i en uppståndelse som liknar hans (Rom 6:5). Den kristna församlingens smorda medlemmar som dör trogna får därför liksom sin herre och sitt huvud uppstå till ett odödligt andligt liv, så att ”detta dödliga kläs i odödlighet”. (1Kor 15:50–54) Precis som i Jesu fall innebär odödlighet för dem inte bara att de får evigt liv och slipper dö. Som Kristi medarvingar får även de ”kraften i ett oförstörbart liv”, vilket framgår av att aposteln Paulus förbinder  den odödlighet de uppnår med oförgänglighet. (1Kor 15:42–49) Över dem ”har den andra döden ingen myndighet”. (Upp 20:6; se OFÖRGÄNGLIGHET.)

Att Rikets arvingar får odödlighet är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att till och med Guds änglar beskrivs som dödliga trots att de har andliga och inte köttsliga kroppar. Det förhållandet att änglarna är dödliga framgår av att en dödsdom uttalades över den andeson som blev Guds motståndare, dvs. Satan, och de änglar som följde honom och ”inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort”. (Jud 6; Mt 25:41; Upp 20:10, 14) Att de kristna som tilldelas privilegiet att härska tillsammans med Guds Son i det himmelska riket får ”oförstörbart” eller ”oupplösligt” liv (Heb 7:16) är därför ett storslaget uttryck för det förtroende Gud har för dem. (Se HIMLEN [Vägen till liv i himlen]; LIV.)