En som har blivit utbildad inom ett särskilt kunskapsområde och som undervisar andra offentligt. Uttrycket ”offentlig lärare” förekommer på två ställen i Nya världens översättning och är då en översättning av det grekiska ordet grammateus. (Mt 13:52; 23:34) I The New English Bible återges detta ord med ”lärare”, i Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln med ”skriftlärd”. Av fotnoterna till dessa verser i Nya världens översättning framgår det att uttrycket ”offentlig lärare” också kan återges ”lärd” eller ”skriftlärd”. På de flesta ställen i Nya världens översättning återges grammateus mycket riktigt med ”skriftlärd”, men när det handlar om Jesu lärjungar används uttrycket ”offentlig lärare” för att understryka att det inte avser den judiska religiösa grupp som är känd som de skriftlärda.

När Jesus var på jorden var de skriftlärda (grammateis) män som var kunniga i den mosaiska lagen och som undervisade folket, men deras läror hade förvanskats av mänskliga traditioner och hedniska lärosatser. Uttrycket ”skriftlärda” hade blivit en titel som användes om dem som grupp och inte hade något med deras ursprungliga uppgift som avskrivare att göra.

Jesus kom för att vittna för sanningen. För att de goda nyheterna om Guds kungarike skulle förkunnas övade han sina lärjungar att vara offentliga lärare som kunde undervisa människor om detta rike. När han kallade dem offentliga lärare underströk han betydelsen av deras tjänst och vikten av att lyssna till deras undervisning. Han liknade var och en av dem vid en lärd man som hade en hel skattkammare att ösa ur. (Mt 13:52) Han sände ut dessa lärare i Israel, men Israels egna skriftlärda insåg inte vilka skatter som Gud erbjöd dem genom dessa män. De vände sig tvärtom mot den offentliga undervisningen och tog del i att gissla, förfölja och döda Jesus och hans medarbetare och avslöjade på så sätt att de var falska lärare. Inte desto mindre blev många israeliter och folk från andra nationer undervisade av dem som Jesus hade övat, och senare blev de själva offentliga lärare i Guds ord. (Mt 23:34; 28:19, 20)

Under den mosaiska lagen hade leviterna fått i uppdrag att se till att folket fick offentlig undervisning. (3Mo 10:11; 5Mo 17:10, 11; 2Kr 17:7–9) Leviten Mose var i egenskap av medlare för lagförbundet en offentlig lärare för Guds folk, och längre fram även efraimiten Josua i egenskap av nationens ledare. (5Mo 4:1; 34:9; Jos 8:35) Också domarna och de kungar som var trogna gav undervisning från lagen när de lyssnade till parterna i rättsfall och avkunnade  domar och när de presiderade vid tilldragelser som hade med tillbedjan att göra. (1Ku 8:1–61; 2Ku 23:2)

En framträdande offentlig lärare var prästen Esra, som med stöd av Nehemja genomförde ett program för offentlig undervisning av de israeliter som återvänt från Babylon. Han läste högt ur lagen och organiserade leviterna så att de kunde utföra sin plikt att förklara lagen för folket, ange dess innebörd, göra det upplästa förståeligt och på så sätt undervisa folket. (Neh 8:1–9)