De grekiska orden hekatontạrkhēs (el. hekatọntarkhos) och kentyrịōn återges i bibliska sammanhang med ”officer” och avser då en centurion, dvs. en officer med befäl över 100 soldater. En romersk legion var alltid, oavsett storlek, indelad i 60 centurior anförda av centurioner. Om legionen krympte till under 6 000 man var den fortfarande indelad i 60 centurior, även om dessa bestod av mindre än 100 man. Dessa officerare utvaldes av krigstribuner och godkändes sedan av högre myndigheter. Centurionens rang var den högsta som en vanlig soldat kunde uppnå, även om det fanns vissa möjligheter att avancera inom centurionernas led.

Centurionerna var nyckelpersoner och hade en mycket viktig ställning i legionen. Centurionen stod visserligen under krigstribunernas befäl och skulle lyda deras order, men det var han som hade det direkta befälet över och kontakten med soldaterna. Det var han som övade soldaterna, arbetade tillsammans med dem, inspekterade deras vapen, utrustning och proviant och såg till att de uppförde sig enligt reglerna. Han upprätthöll disciplinen och gav order om bestraffning samt övervakade prygelstraff och verkställandet av dödsstraff. Den romerska härens beredskap och stridsduglighet var oftast mer beroende av centurionerna än av några andra. De var generellt sett de mest erfarna och värdefulla männen i den romerska hären. (Se HÄR.)

Officerare nämns flera gånger i de kristna grekiska skrifterna. En officer från Kapernaum sökte upp Jesus för att be honom bota hans slav, och Jesus berömde honom för att han hade så stor tro. (Mt 8:5–13) Att officeren inte var jude kan man förstå av judarnas uttalande: ”Han älskar vår nation, och det är han som har byggt synagogan åt oss”, och av officerens ödmjuka erkännande: ”Jag är ju inte god nog för att du skulle komma in under mitt tak”, samt av Jesu kommentar: ”Inte ens i Israel har jag funnit så stor tro.” Om officeren var romare var hans handling än mer anmärkningsvärd, eftersom romarna inte var kända för att ha medlidande med sina slavar. (Lu 7:1–9)

Det var en officer som hade befäl över de fyra soldater som avrättade Jesus. (Joh 19:23) Denne officer hade troligen varit närvarande när  Jesus inför Pilatus anklagades för att göra anspråk på att vara Guds son. (Joh 19:7) Efter att ha bevittnat rättegången och allt det som hände i samband med att Jesus hängdes på pålen samt de övernaturliga händelser som inträffade när Jesus dog ”gav han ära åt Gud” och sade: ”Den mannen var verkligen rättfärdig.” ”Helt visst var denne Guds Son.” (Lu 23:47; Mt 27:54) Det var utan tvivel denne officer som Pilatus kallade till sig för att försäkra sig om att Jesus hade dött, innan han lät Josef från Arimatea få kroppen för att begrava den. (Mk 15:44, 45)

Cornelius, en officer vid Italiska truppstyrkan, som var stationerad i Caesarea, var den förste oomskurne icke-juden som blev kristen. (Apg 10:1–48) Det förhållandet att han hade ett eget hus och soldater som stod till hans tjänst tyder på att officerare av hans rang inte behövde bo tillsammans med de meniga soldaterna. (Se CORNELIUS.)

När Paulus råkade ut för en pöbelhop på tempelområdet omkring år 56 v.t., var det officerare som tillsammans med sina soldater och militärbefälhavaren sprang ner från den närliggande Antoniaborgen och räddade honom. (Apg 21:32) Vid ett senare tillfälle undgick Paulus att bli gisslad på militärbefälhavarens befallning genom att berätta för en officer att han var romersk medborgare. (Apg 22:25, 26) När Paulus av sin systerson hade fått reda på att några hade sammansvurit sig för att döda honom, bad han en officer föra systersonen till militärbefälhavaren med denna underrättelse. Sedan fick två officerare order om att en styrka bestående av 470 soldater, ryttare och spjutbärare skulle göras redo att tryggt föra Paulus ut ur Jerusalem. (Apg 23:17, 23)

En officer vid namn Julius, som tillhörde den kejserliga truppstyrkan (se KEJSERLIGA TRUPPSTYRKAN), fick uppdraget att föra Paulus från Caesarea till Rom. Han var vänlig mot Paulus, även om han till att börja med inte följde hans råd. Senare lärde han sig emellertid att lita på Paulus omdöme, och han medverkade till att rädda apostelns liv. (Apg 27:1, 6, 11, 31, 43)