Olycka
Oförmodad händelse då någon eller något oavsiktligt och slumpmässigt skadas; den kan vara en följd av okunnighet, vårdslöshet eller ett olyckligt sammanträffande. Det hebreiska ordet ’asọ̄n betyder uppenbarligen ”ett helande” och används som en eufemism för ”en dödsolycka”. (Jfr 1Mo 42:4, not.)
Jakob fruktade att hans älskade son Benjamin skulle råka ut för en dödsolycka om han fick följa med sina bröder till Egypten. (1Mo 42:4, 38) Den mosaiska lagen skilde mellan olyckor som fick dödlig utgång och olyckor som inte fick det. (2Mo 21:22–25) Den skilde också mellan uppsåtligt och ouppsåtligt dödande. För överlagt mord gällde ovillkorligen dödsstraff. För dem som ouppsåtligt vållade andras död fanns det tillflyktsstäder. (4Mo 35:11–25, 31; se TILLFLYKTSSTÄDER.) Lagen gällde infödda israeliter och bofasta främlingar i lika mån, och den gav föreskrifter om vilka offer som skulle frambäras för att sona ouppsåtliga synder. (3Mo 4:1–35; 5:14–19; 4Mo 15:22–29)