[Ọmri]

1. Den femte i uppräkningen av Bekers nio söner eller avkomlingar; Beker var son till Benjamin. (1Kr 7:6, 8)

2. En furste över Isaskars stam under Davids regering; son till Mikael. (1Kr 27:18, 22)

 3. Den sjätte kungen i tiostammarsriket Israel (Nordriket). Det ges inga upplysningar om Omris härkomst; det sägs inte ens vad fadern hette eller vilken stam han tillhörde. Omri grundade den tredje dynastin i tiostammarsriket Israel (Jerobeam och Basa hade grundat de två första). Han efterträddes av sin son Ahab och sina sonsöner Ahasja och Jehoram, och dessa fyra regerade omkring 46 år sammanlagt (ca 951–905 f.v.t.). Omris sondotter Atalja satt på tronen i Juda i sex år. (2Ku 8:26; 11:1–3; 2Kr 22:2) Jehu, som utplånade Ahabs hus och grundade nästa dynasti i Israel, omnämns på Salmanassar III:s svarta obelisk som ”son av [dvs. efterträdare till] Omri”. (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 281) Assyrierna fortsatte i själva verket att kalla Israel ”Omris land” och kungarna i Israel ”Omris hus” långt efter det att Omris avkomlingar hade upphört att regera, vilket säger en del om hans makt.

Omri ärvde inte tronen, utan tog den med våld. Han var Israels härförare under kung Elah (något som han för övrigt kanske hade varit också under Elahs företrädare, Basa) när Simri, anföraren för hälften av vagnarna, störtade Elah, övertog kungamakten och utplånade Basas hus och dödade hans vänner. Så snart nyheten nådde den israelitiska hären, som hade lägrat sig mot filistéerna vid Gibbeton, gjorde ”hela Israel”, utan tvivel representerat genom stamöverhuvudena ”där i lägret”, Omri till kung. Genast bröt de upp från Gibbeton och drog till Simris huvudstad, Tirsa, som de anföll. Simri, som insåg att han befann sig i en hopplös situation, ”brände upp kungens hus över sig i eld”, och därmed fick hans styre som varade i sju dagar ett tragiskt slut. (1Ku 16:8–20)

Snart dök emellertid en ny rival till Omri upp på scenen – Tibni, Ginats son. Folket var delat i omkring fyra år, och under denna tid rasade troligen ett inbördeskrig, tills Omris anhängare besegrade Tibnis anhängare och säkrade ett obestritt styre för Omri. Simri dog under den judeiske kungen Asas 27:e regeringsår (ca 951 f.v.t.). (1Ku 16:15–18) Under Asas 31:a år (ca 947 f.v.t.) dog också Tibni (det sägs inte hur han dog), och Omri var därefter ensam härskare i åtta år. (1Ku 16:21–23, 29; se KRONOLOGI.)

Bibeln tillskriver Omri ”stora bedrifter”. (1Ku 16:27) Enligt raderna 4 till och med 8 på Mesastenen underkuvade Omri moabiterna, som förblev underlagda Israel också under Ahabs regering. (2Ku 3:4) Mitt under sin regeringstid flyttade Omri klokt nog regeringssätet från Tirsa, som hade varit så lätt att inta. Av en man som hette Semer köpte han ett berg där det var möjligt att bygga ett bra försvarsverk, och där byggde han en ny stad, Samaria, som kunde hålla stånd under långa belägringar. (1Ku 16:23, 24) Också i kilskriftstexter omnämns han som stadens grundare, och Bibeln visar att det var i denna stad han blev begravd. (1Ku 16:28) Under sin regeringstid drabbades Omri av flera bakslag, till exempel när han måste lämna några städer till kungen i Aram (1Ku 20:34) och när han som den förste israelitiske kungen måste betala tribut till Assyrien.

På det religiösa området höll Omri fast vid den avgudadyrkan som Jerobeam hade infört, och han ”gjorde det som var ont i Jehovas ögon och handlade värre än alla som hade varit före honom”. (1Ku 16:25, 26) Omkring 200 år senare fördömde Jehova genom profeten Mika Israels nation för att den följde ”Omris stadgar”. (Mik 6:16)

4. En man av Judas stam; en av hans avkomlingar bodde i Jerusalem efter landsflykten i Babylon. (1Kr 9:3, 4)