(hebr.: tukkijjịm [plural])

En stor fågel i familjen fälthöns. Det finns två arter, grön påfågel (Pavo muticus) och blå påfågel (Pavo cristatus). Hanen är särskilt känd för sitt praktfulla släp av fjädrar i glänsande gröna och gyllene färger med stora så kallade ögonfläckar i blått. Hanen kan breda ut stjärtfjäderplymen, så att den bildar en imponerande solfjäder som når ner till marken på båda sidor. När påfågelhanen skakar den utbredda plymen uppstår ett rasslande ljud, och fjädrarna skimrar i regnbågens alla färger. Halsen och bröstet täcks också av vackra, metalliskt blågröna fjädrar. Sedan gammalt har påfågeln varit mycket uppskattad på grund av sin majestätiska skönhet.

Kung Salomos flotta av Tarsisskepp vände vart tredje år tillbaka lastad med ”guld och silver, elfenben och apor och påfåglar”. (1Ku 10:22) Några av Salomos skepp seglade till Ofir (uppenbarligen i området kring Röda havet; 1Ku 9:26–28), men 2 Krönikeboken 9:21 nämner skepp som ”gick till Tarsis” (förmodligen i Spanien) i förbindelse med att dessa handelsvaror, däribland påfåglar, fraktades hem. Man vet därför inte med säkerhet från vilket område påfåglarna importerades. Dessa vackra fåglar anses höra till faunan i Sydostasien, och de finns i stort antal i Indien och på Sri Lanka. Några menar att det hebreiska namnet (tukkijjịm) kan förbindas med ett gammalt tamilskt ord för påfågel, tokei. Fåglarna kan ha införskaffats när Salomos flotta seglade längs den vanliga rutten och anlöpte något handelscentrum som hade handelsförbindelser med Indien. Frederick Drimmer kommer med ett intressant uttalande i boken The Animal Kingdom: ”I många hundra år antog forskare att det inte fanns påfåglar i Afrika – deras kända hemvist var Indien och Sydostasien. Naturforskarnas antagande visade sig vara felaktigt när man 1936 påträffade kongopåfågeln [Afropavo congensis] i Belgiska Kongo.” (1954, bd II, sid. 988)

Några föredrar att förbinda det hebreiska ordet tukkijjịm med det egyptiska ky, som betecknar ett slags apa.