(hebr.: tamạr, tọmer [Dom 4:5]; grek.: foinix)

Dadelpalmen (Phoenix dactylifera), som i dag bara växer i vissa delar av Palestina, var en gång mycket vanlig där och antagligen lika karakteristisk för detta område som den var (och fortfarande är) för Nildalen i Egypten. När Jerusalem hade ödelagts för andra gången, lät den romerske kejsaren Vespasianus prägla talrika mynt med bilden av en gråtande kvinna under en palm samt med inskriften ”Iudaea Capta”. (BILD, bd 2, sid. 751)

Palmer förknippas med oaser och är en välkommen syn för dem som färdas genom öknen. Israeliterna måste ha glatt sig över att se de 70 palmerna vid de 12 vattenkällorna i Elim, deras andra lägerplats sedan de hade gått över Röda havet. (2Mo 15:27; 4Mo 33:9)

På Bibelns tid fanns det gott om palmer kring Galileiska sjön (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], III, 516, 517 [x, 8]) och i de lägre delarna av den varma Jordandalen, och det växte särskilt många runt En-Gedi (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], IX, 7 [i, 2]) och Jeriko, som kallades ”Palmstaden”. (5Mo 34:3; Dom 1:16; 3:13; 2Kr 28:15) De växte också i höglandet. Ett exempel på det är ”Deboras palm” i Efraims bergstrakt. (Dom 4:5) Av allt att döma växte det också palmer kring Jerusalem, med tanke på att man använde palmblad vid lövhyddohögtiden (3Mo 23:40; Neh 8:15) och även när Jesus red in i staden. (Joh 12:12, 13) Tamar, en av Salomos städer, var uppkallad efter palmen. (1Ku 9:17, 18) Området kring Tyros och Sidon fick senare namnet Fenicien från det grekiska ordet foinix. (Apg 11:19; 15:3) Det är möjligt att namnet på staden Fenix på Kreta har samma ursprung. (Apg 27:12)

Den höga, ståtliga palmen med sin slanka, raka stam kan bli upp till 30 m hög, och kronan med de långa, fjäderliknande bladen gör silhuetten karakteristisk och vacker. Flickor på Bibelns tid måste ha varit glada åt att bli kallade Tamar, som Judas svärdotter (1Mo 38:6), Absaloms syster (2Sa 13:1) och även hans dotter, som beskrevs som ”en kvinna som hade ett mycket vackert utseende”. (2Sa 14:27) Flickan från Shulem hade en vacker gestalt som liknades vid en palm, och hennes bröst liknades vid dess klasar. (HV 7:7, 8) De spiralvridna fibrerna i veden ger trädet en osedvanlig smidighet och styrka.

Dadelpalmen ger full avkastning när den är 10–15 år och fortsätter med det i närmare hundra år, varefter den gradvis ger sämre och sämre skördar tills den slutligen dör när den är närmare 200 år gammal. Dadlarna växer i stora, hängande klasar och skördas i regel i augusti/september. Araberna säger att dadelpalmen har lika många användningsområden som året har dagar. Inte bara frukten utan också bladen kan användas på många olika sätt, bland annat till taktäckning, väggbeklädnad, staket, mattor, korgar och även till skålar och fat. Av fibrerna framställer man tågvirke, till exempel för marint bruk. Malda frön, eller kärnor, blir kamelfoder. Ur trädet kan man utvinna vax, socker, olja, garvsyra och harts, och av saften framställs spritdrycken arrak.

Reliefer som avbildade den raka, vackra och fruktbärande palmen var en passande  dekoration på innerväggarna och dörrarna i Salomos tempel (1Ku 6:29, 32, 35; 2Kr 3:5) och på sidorna av de vagnar som användes vid tempeltjänsten. (1Ku 7:36, 37) I det tempel som Hesekiel såg i en syn prydde palmfigurer portarnas sidopelare och även innerväggarna och dörrarna. (Hes 40:16–37; 41:15–26) Eftersom palmen var högväxt, rak och fruktbar, var den också en passande bild av ”den rättfärdige” som är planterad på ”Guds förgårdar”. (Ps 92:12, 13)

När folkskaran hyllade Jesus som ”Israels kung” med ”kvistarna av palmer” (Joh 12:12, 13), var det av allt att döma ett uttryck för deras lovprisning och erkännande av hans kungavärdighet. I Uppenbarelseboken 7:9, 10 omtalas på liknande sätt en ”stor skara” som tackar Gud och Lammet för sin räddning, och det sägs att ”det var palmkvistar i deras händer”.