[Pạlti] Kortform i hebr. av Paltiel.

1. En hövding i Benjamins stam; utvaldes till att vara en av de 12 män som skulle utspeja Kanaans land 1512 f.v.t. Han var son till Rafu. (4Mo 13:2, 3, 9, 27–33)

2. Se PALTIEL nr 2.