[Pamfỵlien]

En liten romersk provins på Mindre Asiens södra kust. Paulus besökte den under sin första missionsresa. Provinsens storlek kan ha varierat under årens lopp, men den vanligaste uppfattningen är att Pamfylien utgjordes av en kustremsa som var 120 km lång och upp till 50 km bred. I väster gränsade Pamfylien till provinsen Lykien, i norr till den romerska provinsen Galatien och i öster till Antiochos rike. Vid kusten var det ett varmt och tropiskt klimat, men det var svalare uppe i Taurusbergen.

Man menar att invånarna utgjorde en blandning av infödda och greker, och en del anser till och med att namnet Pamfylien betyder ”av blandade stammar eller folkslag”. (A Greek-English Lexicon, H. G. Liddell och R. Scott, reviderad av H. S. Jones, Oxford 1968, sid. 1295) Det bodde tydligtvis judar eller proselyter i området, för på pingstdagen år 33 befann sig några från Pamfylien i Jerusalem, och de blev förvånade när de fick höra lärjungarna tala deras ”eget språk”. (Apg 2:6, 10)

Vid eller i närheten av kusten låg det flera viktiga städer, bland annat hamnstaden Attaleia, Perge vid floden Kestros (Aksu) och Side, där pirater som höll till längs kusten sålde sitt byte och där det också fanns en slavmarknad. Från Pafos på Cypern seglade Paulus, Barnabas och Johannes Markus över havet mot nordväst ”och kom till Perge i Pamfylien”. Man vet inte med säkerhet om de lade till i Attaleia och tog landvägen de få kilometerna till Perge eller om de seglade direkt dit. I forna tider skall nämligen floden Kestros ha varit farbar åtminstone till Perge. Där i Perge lämnade Johannes Markus de övriga och återvände till Jerusalem, men Paulus och Barnabas begav sig norrut över bergen till Antiokia i Pisidien (i provinsen Galatien). (Apg 13:13, 14; 15:38; 27:5) Den här vägsträckan var känd för att vara farlig på grund av rövare. (Jfr 2Kor 11:26.) På tillbakavägen färdades Paulus och Barnabas genom Pamfylien till Perge och predikade där. Därefter begav de sig till hamnstaden Attaleia och seglade därifrån till Antiokia i Syrien. (Apg 14:24–26)

Lydien, Persien, Makedonien och Rom kom i tur och ordning att härska över Pamfylien. Under romarna slogs Pamfylien under olika tider ihop med andra provinser – först med Kilikien (i öster), sedan med Galatien och till sist med Lykien. (Apg 13:13; 16:6; 27:5)