[Pekạhja] Betyder ”Jah har öppnat”.

Kung över Israel i Samaria; Menahems son och efterträdare. Hans regering, som varade i bara två år (ca 780–779 f.v.t.), kännetecknades av avgudisk kalvdyrkan – en fortsättning på den kalvdyrkan som Jerobeam hade infört och som Menahem hade tillåtit. Pekahjas adjutant, Peka, anstiftade en sammansvärjning mot Pekahja, dödade honom och började regera i hans ställe. (2Ku 15:22–26)