(hebr.: qippọ̄z)

En orm som tydligen kallas så på grund av det pilsnabba sätt på vilket den, i likhet med skallerormen, angriper sitt byte. Den hebreiska rot som namnet är avlett av verkar vara besläktad med en arabisk verbrot som betyder ”hoppa”. Pilormen nämns i Jesajas profetia (34:15) som en av de varelser som skulle slå sig ner i Edom. Detta understryker att Edom skulle läggas öde i sådan grad att pilormen tryggt kunde reda sitt bo, lägga sina ägg, kläcka dem och ”samla dem under sin skugga”. De flesta ormar lägger ägg, och bibelstället kan ha avseende på att vissa ormar har för vana att ringla ihop sig runt äggen. I H. W. Parkers bok Snakes: A Natural History (1977, sid. 55) heter det: ”’Ruvandet’ och den ihopringlade kroppen skyddar äggen och gör det möjligt att reglera temperaturen, eftersom honan kan täcka äggen eller frilägga dem alltefter väderförhållandena och därmed säkra en mer konstant, och förmodligen högre, temperatur; den ihopringlade ställningen gör dessutom att den exponerade ytan blir mindre.”

Samuel Bochart (1599–1667) företog i samband med sitt verk Hierozoicon (Leipzig 1796, bd 3, del II, bok III, kap. XI, sid. 194–204) ett ingående studium av det hebreiska ordet qippọ̄z och drog slutsatsen att ordet avser den orm som på grekiska kallas akontịas och på latin jaculus, dvs. pilormen. Nutida lexikografer är emellertid inte eniga om betydelsen av detta hebreiska ord.