I Bibeln talas det om olika slags portar: 1) portar till lägret (2Mo 32:26, 27), 2) stadsportar (Jer 37:13), 3) porten till tältboningens förgård (2Mo 38:18), 4) ”portarna till Borgen, som hör till huset” (Neh 2:8), 5) tempelportar (Apg 3:10) och 6) porten till ett hus (Apg 12:13, 14).

Konstruktion. Städerna hade oftast så få portar som möjligt, ibland bara en enda, eftersom porten var en sårbar del av stadens försvarsverk. Om staden hade både en inre och en yttre mur, fanns det naturligtvis portar i båda murarna. De äldsta portingångarna hade formen av ett L för att göra det svårare för fienden att tränga in i staden. När man längre fram började använda vagnar (ca 1700-talet f.v.t.) byggde man stadsportar med rak ingång. En del frilagda ruiner visar att stadsporten kunde bestå av en ingång som var flankerad av fyrkantiga torn och som ledde in till en 15–20 m lång förhall. I förhallen kunde det finnas upp till sex väggpelare som gjorde passagen smalare på tre ställen. I vissa fall kan det ha funnits två eller tre pardörrar i dessa djupa portar. De små rummen mellan väggpelarna användes som vaktkamrar. Det tempel som Hesekiel såg i en syn hade vaktkamrar i portarna. (Hes 40:6, 7, 10, 20, 21, 28, 29, 32–36) I vissa portar fanns det tak över förhallen, och en del hade flera våningar, vilket framgår av de trappor man har funnit i dem. (Jfr 2Sa 18:24, 33.)

Vid utgrävningar av forntida befästa städer har man också funnit små sidoportar. De kunde ligga i den nedre delen av skyddsvallen och vara lätta för invånarna att använda i fredstid. När staden var belägrad kunde försvararna tydligtvis ta sig ut genom sidoportarna och gå till attack mot belägrarna medan deras vapenbröder sköt från murarna för att skydda dem.

Dörrarna i stadsportarna var vanligtvis av trä som beklätts med metall för att fienden inte skulle kunna sätta eld på dem. Vissa kan ha  varit av järn, vilket det finns exempel på från apostlarnas tid. (Apg 12:10) Det sägs att Babylons portar hade dörrar av koppar och bommar av järn. (Jes 45:2; jfr Ps 107:2, 16.) Tydligtvis kunde vissa portar ha träbommar. (Nah 3:13) På Salomos tid fanns det i Argobområdet i Basan ”sextio stora städer med murar och kopparbommar”. (1Ku 4:13) I städer i Syrien har man funnit ca 3 m höga massiva stendörrar som vred sig på tappar upptill och nertill. Med tanke på allt detta var det ingen liten bedrift av Simson att rycka loss dörrarna, sidoposterna och bommen i stadsporten i Gaza och bära i väg dem till toppen av ”det berg som ligger framför Hebron”. Givetvis var det Jehovas ande som gjorde det möjligt för honom att göra detta. (Dom 16:3)

Funktion. När det talas om en stads ”portar” avser det ibland själva staden, eftersom många officiella affärsangelägenheter och transaktioner gjordes upp och registrerades i stadsportarna. (5Mo 16:11, not, 14; Rut 4:10; Ps 87:2; 122:2) I huvudstaden gjorde man ofta upp affärsangelägenheter i porten till palatsområdet. (Est 3:2, 3; 5:9, 13; 6:10, 12) Om portarna eller ingångarna låg öde var också stadens härlighet borta. (Jes 3:26; 14:31; Jer 14:2; Klag 1:4) Under en belägring försökte angriparna först och främst bryta igenom portarna. Om de fick kontroll över dem kunde de ta sig in i staden. Att man tog en stads ”port i besittning” var därför detsamma som att man intog staden. (1Mo 22:17; 24:60) När babylonierna hade brutit igenom Jerusalems mur, ledde Babylons kungs furstar den fortsatta erövringen från en av stadens portar. (Jer 39:2, 3)

Portarna var allmänna samlingsplatser och centra för det offentliga livet. Ofta fanns det en öppen plats nära porten, som exempelvis torget framför Vattenporten i Jerusalem. (Neh 8:1) Det var i portarna man fick höra nyheter, inte bara för att resande och köpmän kom dit, utan också för att nästan alla arbetare, särskilt de som arbetade på fälten, passerade där varje dag. Porten var därför den plats man gick till när man ville träffa andra. (Rut 4:1; 2Sa 15:2) Marknaderna låg också där intill, och några av Jerusalems portar hade uppenbarligen fått sitt namn efter de varor som såldes där (t.ex. Fiskporten). (Neh 3:3)

I stadsporten satt stadens äldste och dömde i olika frågor. (5Mo 16:18; 21:18–20; 22:15; 25:7) Det hände även att kungar tog emot folket eller avkunnade domar där. (2Sa 19:8; 1Ku 22:10; Jer 38:7) Eftersom domarna, de framstående männen i staden, köpmännen, affärsmännen och många andra vanligtvis befann sig i porten, gick profeterna ofta dit för att förkunna sina budskap. På det sättet spred sig budskapet mycket snabbt. (1Ku 22:10; Jer 17:19) Även andra viktiga budskap och kungörelser meddelades där. (2Kr 32:6–8) Det var på torget framför Vattenporten som Esra läste högt ur lagen. (Neh 8:1–3) Visheten sades ropa högt vid ingångarna till stadens portar, så att alla invånare kunde höra dess goda råd. (Ord 1:20, 21; 8:1–3) Eftersom portarna var en plats där man fick höra nyheter, blev invånarnas goda eller dåliga gärningar kända där. (Ord 31:31)

Det tycks ha funnits en hednisk sedvänja som innebar att man anställde slaktoffer vid stadsportarna. (Apg 14:13) Den här sedvänjan tog man efter i Juda, men den skaffades bort av kung Josia. (2Ku 23:8)

De som blev dömda till döden fördes ut utanför stadsportarna och avrättades. (1Ku 21:10–13; Apg 7:58) Kropparna av de djur som hade offrats som syndoffer på försoningsdagen fördes ut utanför staden och brändes. (3Mo 16:27, 28) I överensstämmelse med detta blev Jesus Kristus, som var det syndoffer som frambars till försoning för mänskligheten, avrättad utanför Jerusalems port. (Heb 13:11, 12)

Med tanke på stadsportens betydelse var det en stor ära att få sitta bland landets äldste i portarna. (Job 29:7; Ord 31:23) En sådan ställning gavs inte åt en dåre. (Ord 24:7) När David blev förföljd såg han allvarligt på att de som satt i porten talade om honom, särskilt att de gjorde det på ett negativt sätt. (Ps 69:12) Att ”krossa ... den nödställde i porten” var ett uttryck som syftade på att domarna var korrupta, eftersom det var där man behandlade rättsfall. (Job 5:4; Ord 22:22; Am 5:12) Att man hatade den som tillrättavisade i porten betydde att man hatade den domare som förmanade eller dömde en. (Am 5:10) De som lade ut ”lockbete för den som tillrättavisar i porten” var sådana som med hjälp av mutor eller påtryckningar försökte få domarna att vränga rätten eller som försökte snärja en profet som stod i porten för att tillrättavisa dem. (Jes 29:19–21)

Portarna till lägret i vildmarken. När det talas om ”portarna” till Israels läger avser det ingångarna till lägret, som utan tvivel var välbevakade. Tältboningen stod mitt i lägret. Närmast den låg leviterna lägrade, medan de 12 stammarna låg längre bort, tre på var sida. På det sättet var lägret väl skyddat. (2Mo 32:26, 27; 4Mo 3; se PORTVAKTARE.)

Jerusalems portar. När det gäller Jerusalems portar måste man tänka på att staden växte och utvidgades under åren som gick efter det att David hade erövrat den. Det innebar att  man behövde bygga nya murar och förlänga redan befintliga murar. Den här artikeln behandlar främst de portar som nämns i Nehemjas bok, som innehåller den mest fullständiga beskrivningen eller uppräkningen. Portarna i Nehemjas skildring är portar som fanns i den mur som byggdes före 700-talet f.v.t. och i den mur som omgav ”Nya staden”. (2Ku 22:14; 2Kr 34:22; Sef 1:10) ”Nya staden” låg mot norr och avgränsades i väst och nordväst av Hiskias mur (2Kr 32:5), som övergick i Manasses mur, som i sin tur fortsatte runt staden på den nordöstra och östra sidan (2Kr 33:14). Denna stadsdel låg norr om den första staden och muren, men den sträckte sig uppenbarligen inte lika långt västerut som den första muren.

Nehemjas mur. I sin skildring av hur stadsmuren återuppbyggdes (Neh 3) börjar Nehemja med Fårporten och fortsätter sedan moturs. I den här artikeln beskrivs portarna i samma ordningsföljd. Portar som inte nämns i samband med återuppbyggnaden men som omtalas i beskrivningen av invigningsprocessionen (Neh 12) tas också med. Även portar som nämns i andra bibelställen är medtagna (några av dessa portar är identiska med dem i Nehemjas skildring, men omtalas med ett annat namn).

Fårporten. Fårporten blev återuppbyggd av översteprästen Eljasib och andra präster. (Neh 3:1, 32; 12:39) Det tyder på att den låg nära tempelområdet. Den låg troligen i den mur som omgav Nya staden, i den del som Manasse byggde (se ”Fiskporten” här nedan), vid eller i närheten av stadens nordöstra hörn. Porten kan ha fått sitt namn av att det var genom den man förde in får och getter som skulle offras eller kanske säljas på en marknad i närheten. Det är troligen den här porten eller en senare motsvarande port som kallas ”fårporten” i Johannes 5:2, eftersom den låg i samma område, i närheten av dammen Betsata.

Fiskporten. Hiskia byggde tydligtvis den västra delen av muren runt Nya staden ända till Fiskporten. (2Kr 32:5; 33:14) Nehemjas skildringar av byggnadsarbetet och invigningen visar att Fiskporten låg väster om Fårporten, möjligen nära norra änden av Tyropoiondalen. (Neh 3:3; 12:39) Den nämns i förbindelse med Nya staden i Sefanja 1:10. Porten kan ha fått sitt namn av att den låg nära det fisktorg där tyrierna sålde fisk. (Neh 13:16)

Gamla stadens port. Gamla stadens port låg på den nordvästra sidan av staden, mellan Fiskporten och Efraimsporten. (Neh 3:6; 12:39) På hebreiska kallades porten helt enkelt ”Den gamles port”, men några översättningar lägger till ordet ”stad”. Namnets ursprung kan möjligen förklaras med att denna port var den norra huvudingången till den gamla staden. Porten kan ha legat där Breda muren (som utgjorde den gamla stadens norra gräns) mötte södra änden av den västra delen av Nya stadens mur. Några menar att porten är identisk med ”Första porten”, som Sakarja nämner. Sakarja syftar tydligtvis på stadens östra och västra utkanter när han säger: ”från [1] Benjaminsporten ända till den plats där [2] Första porten stod, ända till [3] Hörnporten”, och på de norra och södra utkanterna när han säger: ”från Hananeltornet ända till kungens vinpressar”. (Sak 14:10) Andra förknippar Gamla stadens port med ”Mellersta porten”, som nämns i Jeremia 39:3. En del kallar Gamla stadens port ”Mishneporten” och menar att den låg i den västra delen av Nya stadens mur.

Efraimsporten. Efraimsporten låg i Breda muren, 400 alnar (178 m) öster om Hörnporten. (2Ku 14:13; 2Kr 25:23) Porten ledde ut mot norr, i riktning mot Efraims område. Även den här porten har av vissa forskare identifierats med Mellersta porten (Jer 39:3) och av andra med Första porten (Sak 14:10). Man menar att den är identisk med (eller motsvarar) porten Gennath (trädgårdsporten), som den judiske historikern Josephus nämner. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], V, 146 [iv, 2]) I närheten av Efraimsporten fanns ett torg där folket på Nehemjas tid gjorde sig lövhyddor för att fira lövhyddohögtiden. (Neh 8:16) Nehemja nämner inte porten i förbindelse med byggnadsarbetet, uppenbarligen på grund av att inga större reparationer behövde göras där.

Hörnporten. Den här porten låg uppenbarligen i stadsmurens nordvästra hörn, väster om Efraimsporten. (2Ku 14:13; 2Kr 25:23) Den låg på östra sidan av Hinnoms dal, tydligtvis där den gamla stadens västra mur mötte Breda muren. Ussia byggde ett torn vid porten, men skildringen anger inte om detta var Bakugnstornet. (2Kr 26:9) Både Jeremia och Sakarja nämner Hörnporten på ett sätt som tyder på att den låg i stadens västra utkant. (Jer 31:38; Sak 14:10)

Skildringen nämner inga fler portar i den västra muren från Hörnporten till Dalporten i sydväst. Det hade utan tvivel varit opraktiskt med fler portar ut mot den branta sluttningen ner mot Hinnoms dal. Nehemja nämner inte Hörnporten i sin skildring, vilket kan bero på att man inte heller där behövde göra några större reparationer. Skildringen visar däremot att man reparerade Bakugnstornet, som tycks ha varit en del av Hörnporten eller legat där i närheten. (Neh 3:11)

 Dalporten. I den sydvästra delen av stadsmuren låg Dalporten, som ledde ut till Hinnoms dal. ”Essenerporten”, som Josephus nämner, kan ha legat här eller i närheten. (Bellum Judaicum [Det judiska kriget], V, 145 [iv, 2]) När Ussia förstärkte stadens försvarsverk byggde han ett torn vid den här porten. (2Kr 26:9) Det var genom Dalporten som Nehemja red ut för att undersöka den nedbrutna muren. Härifrån red han österut genom Hinnoms dal, vidare upp genom Kidrondalen och återvände sedan in i staden genom samma port. (Neh 2:13–15) Det var tydligtvis vid Dalporten som invigningsprocessionen startade, även om detta inte sägs uttryckligen. Den ena gruppen gick moturs på muren förbi Askhögsporten medan den andra gruppen gick medurs förbi Hörnporten och Bakugnstornet. (Neh 12:31–40)

Askhögsporten. Den här porten är också känd som Lerskärvsporten och kallas i många översättningar Dyngporten, baserat på den grekiska Septuaginta och den latinska Vulgata. (Neh 2:13; 12:31; Jer 19:2) Enligt Nehemjas beskrivning tycks den ha legat 1 000 alnar (445 m) öster om Dalporten. (Neh 3:13, 14) Den låg i sydöstra hörnet av stadsmuren och ledde ut till Hinnoms dal, i närheten av den plats där denna dal och Tyropoiondalen möts. Det var genom denna port avgudadyrkarna gick ut till Tofet i Hinnoms dal för att offra sina barn som brännoffer åt Baal. (Jer 19:1–6) Det var också genom denna port Jeremia ledde några av Israels äldste och prästernas äldste och förkunnade för dem att Jerusalem skulle drabbas av olycka. Vid det tillfället slog han sönder en lerkruka för att illustrera hur Jehova skulle krossa folket på grund av att man tjänade andra gudar. (Jer 19:1–3, 10, 11)

Namnet ”Lerskärvsporten” kan ha kommit av att man där i närheten kastade lerskärvor man inte ville ha eller krossade lerskärvor till stoft, som man sedan använde till murbruk som man putsade cisterner med (så som man har gjort i nyare tid nära en damm vid det sydvästra hörnet av staden). Dessutom kan det ha funnits krukmakarverkstäder nära porten, eftersom det fanns lera i närheten, i Hinnoms dal, och vatten både vid Tyropoiondalens början och vid källan En-Rogel. (Jfr Jer 18:2; 19:1, 2.) Sedan 300-talet har traditionen angett att ”krukmakaråkern” (Mt 27:7, 8) låg på södra sidan av Hinnoms dal.

Källporten. Den här porten hade fått sitt namn av att den ledde ut till en källa i närheten, möjligen En-Rogel, som låg nedanför det ställe där Kidrondalen och Hinnoms dal möts. Porten låg troligen vid södra änden av stadens östra höjd (dvs. vid södra änden av ”Davidsstaden”). (Neh 2:14; 3:15; 12:37) Källporten gjorde det lätt för invånarna i Davidsstaden att ta sig till En-Rogel, medan Askhögsporten, som låg lite längre mot sydväst och som också ledde ut mot En-Rogel, troligen användes av dem som bodde i Tyropoiondalen och på stadens sydvästra höjd.

Vattenporten. Porten kan ha fått sitt namn av att den låg i närheten av eller ledde ut till Gihonkällan, ungefär i mitten av stadens östra sida. Porten låg nära Ofel, inte långt från tempelområdet. (Neh 3:26) Den ena av de två grupper som utgjorde invigningsprocessionen gick ner från muren vid Vattenporten och vidare till templet, där den mötte den andra gruppen. (Processionen gick tydligtvis inte på den del av stadsmuren som låg öster om templet.) (Neh 12:37–40) Framför porten fanns ett torg där hela folket samlades för att höra Esra läsa upp lagen och där de sedan byggde lövhyddor för att fira lövhyddohögtiden. (Neh 8:1–3, 16)

Hästporten. Reparationsarbetet ovanför Hästporten utfördes av prästerna, vilket tyder på att den låg nära templet. (Neh 3:28) Några har hävdat att Hästporten bara var en port mellan två delar av tempel- och palatsområdet. De bygger sin uppfattning på skildringen av Ataljas avrättning, där det sägs att hon fördes ut ur templet av soldater och ”kom till ingången till hästporten vid kungens hus”. (2Kr 23:15; 2Ku 11:16) Men detta var troligen en ingång till palatsområdet och inte den stadsport som kallades Hästporten, där man lät hästarna komma in i och ut ur själva staden. Att Nehemja nämner Hästporten i beskrivningen av reparationsarbetet visar att det var en port i stadsmuren. Porten låg möjligen sydöst om tempelområdet. (Neh 3:28; Jer 31:40) Hästporten nämns inte i skildringen av invigningsprocessionen, uppenbarligen för att de båda grupperna i processionen gick ner från muren vid Vattenporten respektive Vaktporten, vilket betyder att de inte gick på den del av muren som låg öster om templet där Hästporten och Inspektionsporten låg. (Neh 12:37–40)

Inspektionsporten. Inspektionsporten (hebr.: hammifqạdh) kallas även Mönstringsporten. (Neh 3:31, SFB, 1917, 2000) I Hesekiel 43:21 är mifqạdh (samma hebreiska ord utan artikeln ha) återgivet med ”bestämd plats”. Några menar att porten är identisk med Vaktporten. Med tanke på hur Nehemja omtalar Inspektionsporten i skildringen av reparationsarbetet verkar den ha legat i den östra delen av stadsmuren utanför tempelområdet och norr om Hästporten. (Neh 3:27–31) Nehemja nämner ett hörn i muren efter Inspektionsporten, och detta tyder på att porten fanns i den östra muren,  söder om det ställe där muren ändrade riktning (troligtvis i nordvästlig riktning).

Enligt skildringen utfördes reparationsarbete ”framför Inspektionsporten”. En del har förstått detta så att det var framför en tempelport med detta namn som man utförde reparationsarbete på stadsmuren. Detta tycks dock inte stämma, eftersom samma uttryckssätt används i förbindelse med Vattenporten, som var en port i själva stadsmuren. (Neh 3:26, 31) Inspektionsporten nämns inte i skildringen av invigningsprocessionen, uppenbarligen för att ingen av grupperna gick på muren öster om templet.

Vaktporten. Vid den här porten (även kallad ”Fängelseporten”, SFB, 1917) lämnade den ena delen av invigningsprocessionen muren och fortsatte till templet. (Neh 12:39, 40)

Mellersta porten. När babylonierna bröt igenom Jerusalems mur, satte sig deras höga  militärer i Mellersta porten. (Jer 39:3) Det är högst troligt att detta är samma port som Gamla stadens port, eftersom den porten låg där Breda muren, den gamla stadens norra mur, mötte Nya stadens västra mur, med andra ord på en central plats där man kunde ha god överblick över staden. Men åsikterna går isär, och vissa menar att porten är identisk med Efraimsporten eller Fiskporten.

Benjaminsporten. Några anser att Benjaminsporten är densamma som Fårporten. Detta läge tycks stämma med att Jeremia försökte gå ut genom denna port för att gå till Benjamins område, tydligtvis till Anatot, som låg nordöst om Jerusalem. (Jer 37:11–13) Sidkia satt i Benjaminsporten när Ebed-Melek kom till honom för att försöka hjälpa Jeremia. (Jer 38:7, 8) Det är rimligt att anta att kungen befann sig i närheten av det ställe som gav störst anledning till oro under babyloniernas belägring. Fårporten i norra delen av staden borde ha varit den mest utsatta porten när babylonierna gick till angrepp. Några menar emellertid att Benjaminsporten är identisk med Inspektionsporten.

Andra portar. När kung Sidkia flydde från babylonierna gick han ut ”längs vägen genom porten mellan de två murarna som är vid kungens trädgård”. (Jer 52:7, 8; 39:4) Det råder stor osäkerhet om vad som avses med ”de två murarna”. Men enligt vad man vet i dag kan beskrivningen i Bibeln stämma in på antingen Askhögsporten eller Källporten, som båda låg nära kungens trädgård. (2Ku 25:4, 5)

I 2 Kungaboken 23:8 nämns ”portarnas offerhöjder som låg vid Josuas, stadsföreståndarens, portingång, till vänster när man kommer in genom stadsporten”. Josuas portingång var uppenbarligen inte en stadsport, utan en port som låg innanför stadsmuren och som ledde till stadsföreståndarens residens, som låg till vänster när man kom in genom stadsporten.

Tempelportar. Östra porten. I sin beskrivning av reparationsarbetet berättar Nehemja att vakten vid Östra porten deltog i arbetet. (Neh 3:29) Östra porten var därför inte en port i Jerusalems mur, vilket några har menat. Porten kan ha legat ungefär mitt emot Inspektionsporten, som fanns i stadsmuren. Det är tydligtvis den här porten som omtalas i 1 Krönikeboken 9:18 som ”kungens port mot öster”, dvs. den port som kungen använde när han gick till och från templet.

Grundporten. En tempelport vars läge man inte kan fastställa med säkerhet. (2Ku 11:6; 2Kr 23:5)

”Övre porten till Jehovas hus”. Detta kan ha varit en port som ledde in till den inre förgården, möjligen ”Jehovas nya port”, där Jeremia blev anklagad och där hans sekreterare Baruk läste ur boken för folket. (Jer 26:10; 36:10) Jeremia kan ha kallat den för ”den nya porten” för att den hade byggts senare än de andra; ”den övre porten till Jehovas hus” byggdes av Jotam. (2Ku 15:32, 35; 2Kr 27:3)

”Övre Benjaminsporten, vilken var i Jehovas hus”. Troligen en port som låg på templets norra sida och som ledde in till den inre förgården. (Jer 20:2; jfr Hes 8:3; 9:2.)

Sköna porten. En port i Herodes den stores tempel där Petrus botade en man som hade varit ofärdig från moderlivet. (Apg 3:1–10) Enligt traditionen är denna port densamma som Gyllene porten i den nuvarande stadsmuren, men det är möjligt att Sköna porten var en inre port på tempelområdet och motsvarade den gamla ”Östra porten”. Några menar att Sköna porten kan ha varit en port som låg öster om själva tempelbyggnaden och som ledde in till kvinnornas förgård, en port som enligt Josephus var 50 alnar (22 m) hög och hade dörrar av korinthisk brons.

Andra portar som nämns i Bibeln är ”porten bakom löparna” och ”löparnas port”. Detta var tempelportar, men deras läge går inte att fastställa med säkerhet. (2Ku 11:6, 19)

När Herodes den stores tempel beskrivs i den judiska Mishna (Middot 1:3) nämns bara fem portar till tempelberget, dvs. i den mur som omgav hela tempelområdet: två Huldaportar i söder, Kiponosporten i väster, Tadi- eller Todiporten i norr och Östra porten, där palatset i Susa var avbildat. Josephus däremot talar om fyra portar i väster. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XV, 410 [xi, 5]) Dessa fyra portar har nu identifierats genom arkeologiska undersökningar. Det rör sig om följande portar, från söder till norr: den port som ledde ut till Robinsons båge och vidare till en trappa som gick ner till Tyropoiondalen; Barclays port, som låg i gatuplan; den port som ledde ut till Wilsons båge, en bågbro som gick över Tyropoiondalen; Warrens port, som också låg i gatuplan. Kiponosporten kan möjligen identifieras med Barclays port eller porten som ledde ut till Wilsons båge.

Mishna nämner vidare att det fanns sju portar till förgården närmast tempelbyggnaden. (Middot 1:4; se TEMPEL.)

Bildspråk. I Psalm 118:19, 20 nämns ”rättfärdighetens portar” och ”Jehovas port”, där de rättfärdiga går in. (Jfr Mt 7:13, 14.)

 När människor dog sade man att de hade gått in genom ”dödens portar”. (Ps 9:13; 107:18) De kom till mänsklighetens gemensamma grav och gick på så vis in genom Sheols (Hades) portar. (Jes 38:10; Mt 16:18) Eftersom Jesus Kristus har nycklarna till döden och till Hades (Upp 1:18), har medlemmarna av hans församling alltid kunnat vara säkra på att döden och Hades inte kan hålla dem i fångenskap för evigt. Aposteln Paulus visade att alla dessa dör och kommer till Hades, precis som Kristus gjorde. Men Gud övergav inte Kristus i Hades utan befriade honom från dödens våndor. (Apg 2:24, 31) Medlemmarna av Kristi församling uppväcks också, och därför vinner döden och Hades ingen slutlig seger över dem. (1Kor 15:29, 36–38, 54–57)

Eftersom Guds folk skulle återvända till Sion och återupprätta den rena tillbedjan där, skulle stadens portar kallas Lovprisning. Sions portar skulle ständigt hållas öppna, så att nationernas tillgångar kunde föras in, men ändå behövde man inte frukta för att bli erövrad av fienden. (Jes 60:11, 18)

Hesekiel fick en syn av en stad som skulle kallas ”Jehova är där” och som hade 12 portar med namn efter Israels 12 stammar. (Hes 48:30–35) Han skildrar också i detalj en syn han fick av ett tempel med olika portar. (Hes 40–44)

Den heliga stad som kallas ”det nya Jerusalem” sägs ha 12 portar som består av pärlor, och vid varje port står en ängel som tydligen håller vakt. De här portarna är alltid öppna, för det finns ingen natt (då portar vanligtvis hålls stängda). Nationernas härlighet och ära förs in igenom stadsportarna. Även om de står öppna, får ingen som ägnar sig åt sådant som är ont, orent eller vämjeligt komma in. Bara de som bevarar sig rena som segrare, dvs. de som blir kungar och präster tillsammans med Kristus, släpps in i staden av de änglar som håller vakt. (Upp 21:2, 12, 21–27; 22:14, 15; 2:7; 20:4, 6) De människor bland jordens nationer som vandrar i stadens ljus blir välsignade.