I forna tider fanns det portvaktare, eller dörrvaktare, som tjänstgjorde på olika platser, till exempel vid stadsportar, vid tempelportar eller vid ingången till privata hem. Portvaktarna vid stadsportar skulle hålla vakt vid dessa portar och se till att de stängdes över natten. Det kunde också finnas andra väktare som höll utkik från taket över porten eller från ett torn där de hade bra utsikt och kunde meddela vilka som närmade sig staden. De samarbetade med portvaktarna. (2Sa 18:24, 26) Portvaktaren hade en mycket ansvarsfull uppgift, eftersom stadens säkerhet i stor utsträckning var beroende av honom. Han var också en viktig länk när det gällde meddelanden mellan dem som befann sig utanför staden och dem som var inne i den. (2Ku 7:10, 11) Kung Ahasveros dörrvaktare kallades även hovfunktionärer. Två av dem planerade att döda kungen. (Est 2:21–23; 6:2)

I templet. Kort före sin död organiserade kung David leviterna och dem som tjänade vid templet. Bland dessa fanns det 4 000 portvaktare som var indelade i avdelningar som tjänstgjorde sju dagar åt gången. De hade ansvaret att hålla vakt vid Jehovas hus och se till att dörrarna öppnades och stängdes vid bestämda tider. (1Kr 9:23–27; 23:1–6) Förutom vakttjänsten hade några av dem också hand om de bidrag som folket gav till templet. (2Ku 12:9; 22:4) Senare, då översteprästen Jehojada smorde Jehoas till kung, sattes speciella vakter till att vakta tempelportarna för att beskydda Jehoas mot troninkräktaren, drottning Atalja. (2Ku 11:4–8) När kung Josia utrotade avgudadyrkan hjälpte dörrvaktarna till att avlägsna de redskap från templet som använts vid baalsdyrkan. Dessa redskap brändes sedan upp utanför staden. (2Ku 23:4)

På Jesu tid tjänade präster och leviter som dörrvaktare och väktare i Herodes tempel. De måste hela tiden vara vaksamma, för tempelbergets befälhavare gick sina rundor och dök upp oanmäld. Väktarna måste därför hålla sig vakna och vara på plats för att inte bli överrumplade. En annan tillsyningsman hade ansvaret för lottkastningen i samband med tempeltjänsten. När han kom och bultade på dörren var det viktigt att väktaren var vaken, så att han kunde öppna för honom. Denne tillsyningsman kunde också ertappa väktaren när han sov. I Mishna (Middot 1:2) sägs det om vikten av att hålla sig vaken: ”Tempelbergets befälhavare brukade gå runt till varje vakt med tända facklor framför sig, och om någon vakt inte reste sig upp och sade till honom: ’O, tempelbergets befälhavare, frid vare med dig!’ och det var uppenbart att han sov, brukade befälhavaren slå honom med sin stav, och han hade rätt att bränna upp hans dräkt.” (Citerat efter H. Danbys övers. till engelska; se också Upp 16:15.)

Dessa portvaktare och vakter var utplacerade för att skydda templet mot stöld och för att se till att ingen oren eller obehörig kom in på tempelområdet.

I privata hem. På apostlarnas tid hade man i en del privata hem tjänare som tjänstgjorde som dörrvaktare. Hemma hos Maria, mor till Johannes Markus, var det en tjänsteflicka som  hette Rhode som kom ut till porten när Petrus bultade på sedan han blivit befriad av en ängel. (Apg 12:12–14) Ett annat exempel är tjänsteflickan som var dörrvakterska i översteprästens hus och som frågade Petrus om han var en av Jesu lärjungar. (Joh 18:17)

Herdar. På Bibelns tid hade herdarna sina fårhjordar i fållor under natten. Dessa fållor bestod av en låg stenmur med en ingång. En fårägare brukade ha sin hjord i en fålla under natten där en dörrvaktare höll vakt över hjorden och beskyddade den. (Ibland hade flera fårägare sina hjordar i samma fålla.) Det är tydligt att Jesus syftade på denna sedvänja, när han i en liknelse nämnde en dörrvaktare och talade om sig själv som herde för Guds får men också som den dörr som fåren kunde gå in genom. (Joh 10:1–9)

Kristna. Jesus betonade hur viktigt det är för de kristna att vara vaksamma och beredda på att Jesus skall komma för att verkställa Jehovas dom. Han liknade de kristna vid en dörrvaktare som fått befallning av sin herre att hålla sig vaken för att kunna ta emot honom när han kommer tillbaka från sin utlandsresa. (Mk 13:33–37; se PORT; VAKT.)