En kvinna som profeterar eller som utför en profets arbete. Som det framgår av artiklarna PROFET och PROFETIA betyder detta att profetera först och främst att förkunna inspirerade budskap från Gud, att uppenbara eller kungöra Guds vilja. Det kan inbegripa förutsägelser om framtida händelser, men det behöver inte göra det. Precis som det fanns både sanna och falska profeter, fanns det vissa profetissor som användes av Jehova och leddes av hans ande, medan andra var falska profetissor som inte var godkända av honom.

Mirjam är den första kvinna som kallas profetissa i Bibeln. Gud förmedlade tydligtvis ett eller flera budskap genom henne, möjligen i form av inspirerad sång. (2Mo 15:20, 21) Därför kunde hon och Aron säga till Mose: ”Har han [Jehova] inte talat också genom oss?” (4Mo 12:2) Jehova själv sade genom profeten Mika att han hade sänt ”Mose, Aron och Mirjam” framför israeliterna när han förde dem upp från Egypten. (Mik 6:4) Även om Mirjam fick privilegiet att förmedla budskap från Gud hade hon i det avseendet inte samma ställning inför Gud som hennes bror Mose hade. När hon inte höll sig till sin rätta plats blev hon strängt tuktad av Gud. (4Mo 12:1–15)

Under domartiden användes Debora till att förmedla upplysningar från Jehova, och hon fick kungöra hans domslut i vissa ärenden och vidarebefordra hans anvisningar, till exempel hans befallningar till Barak. (Dom 4:4–7, 14–16) Under en period när folket var svagt och avfälligt tjänade hon således bildligt talat som ”en mor i Israel”. (Dom 5:6–8) Profetissan Hulda hade en liknande uppgift på kung Josias tid och kungjorde Guds dom över folket och kungen. (2Ku 22:14–20; 2Kr 34:22–28)

Jesaja omtalar sin hustru som ”profetissan”. (Jes 8:3) En del menar att hon bara var profetissa i den meningen att hon var gift med en profet, men det finns ingenting i Bibeln som stöder den slutsatsen. Det verkar troligare att hon, liksom tidigare profetissor, hade fått något slags profetiskt uppdrag av Jehova.

Nehemja talar ofördelaktigt om profetissan Noadja, som tillsammans med ”resten av profeterna” försökte skrämma Nehemja och på så sätt hindra arbetet med att återuppbygga Jerusalems murar. (Neh 6:14) Att hon vid det tillfället handlade i strid med Guds vilja betyder inte nödvändigtvis att hon inte tidigare hade varit en godkänd profetissa.

Jehova talade till Hesekiel om att israelitiska kvinnor uppträdde ”som profetissor efter sitt eget hjärta”. Ordalydelsen tyder på att de här kvinnorna inte hade fått något uppdrag av Gud, utan att de var falska, självutnämnda profetissor. (Hes 13:17–19) Genom sina bedrägliga handlingar och sin förledande propaganda ”jagade” de själar; de fördömde de rättfärdiga och hade överseende med de onda. Men Jehova skulle befria sitt folk ur deras hand. (Hes 13:20–23)

 Vid tiden för Jesu födelse, då judarna fortfarande var Jehovas förbundsfolk, tjänade den till åren komna Hanna som profetissa. Hon var ”aldrig ... borta från templet, där hon natt och dag utförde helig tjänst med fastor och ödmjuka böner”. Genom att ”tala om barnet [Jesus] för alla som väntade på Jerusalems befrielse” verkade hon som profetissa i den grundläggande betydelsen att hon förkunnade Guds uppenbarade avsikt. (Lu 2:36–38)

Förmågan att profetera var en av andens mirakulösa gåvor som gavs åt den nybildade kristna församlingen. Vissa kristna kvinnor, däribland Filippus fyra döttrar, profeterade under Guds heliga andes inverkan. (Apg 21:9; 1Kor 12:4, 10) Detta skedde i uppfyllelse av orden i Joel 2:28, 29, där det var förutsagt: ”Era söner och era döttrar skall profetera.” (Apg 2:14–18) Den här gåvan fritog dock inte en kvinna från att underordna sig sin man eller männen i den kristna församlingen. Som ett tecken på sitt underordnande skulle hon ha något på huvudet när hon profeterade (1Kor 11:3–6), och hon skulle inte vara lärare i församlingen (1Ti 2:11–15; 1Kor 14:31–35).

En Isebelliknande kvinna i församlingen i Thyatira menade att hon hade förmågan att profetera, men hon handlade som de falska profetissorna i forntiden och blev fördömd av Kristus Jesus i hans budskap till Johannes i Uppenbarelseboken 2:20–23. På ett otillbörligt sätt undervisade hon medlemmarna i församlingen och vilseledde dem till att begå orätta handlingar.