GALILEEN i norra Palestina var en blomstrande och tättbefolkad provins på Bibelns tid. Även i dag är naturen vacker – den djupblå Galileiska sjön, det kuperade landskapet i norr och de bördiga slätterna. I det här natursköna området tillbringade Jesus större delen av sitt jordiska liv, och han växte upp i den galileiska staden Nasaret. (Mt 2:21–23; Lu 2:51, 52)

Bland galiléerna fanns det många jordbrukare, herdar och fiskare, och det återspeglas i många av Jesu liknelser. De enkla galiléerna var flitiga och hårt arbetande människor, men fariséerna och de främsta prästerna i Jerusalem såg ner på dem. De hade en utpräglad dialekt som gjorde att andra judar lätt kände igen dem. (Mt 26:73)

Flera framträdande händelser under Jesu jordiska tjänst utspelade sig i Galileen. På en bergssluttning inte långt från Kapernaum höll Jesus den välkända bergspredikan. (Mt 5:1, 2) Och här i Galileen botade han många sjuka genom underverk. (Mk 1:32–34; 6:53–56; Joh 4:46–54)

Hur reagerade galiléerna på Jesu förkunnararbete och de underverk han utförde? När Jesus förkunnade i sin hemstad, Nasaret, blev invånarna först förundrade ”över de vinnande ord som utgick ur hans mun”. Men när han jämförde dem med israeliterna på Elias och Elisas tid ville de döda honom. (Lu 4:22–30) Galiléerna över lag reagerade dock mycket positivt på Jesu förkunnande. Ja, de första lärjungarna och alla apostlarna (möjligen med undantag av Judas Iskariot) var galiléer. (Mt 4:18–22; Lu 6:12–16) Och det sägs att de omkring 120 lärjungar som mottog den heliga anden på pingstdagen år 33 var galiléer. (Apg 1:15; 2:1–7)