Det som pryder eller smyckar något eller någon. I synnerhet om smycken eller klädesplagg som man bär för att man själv eller det man representerar skall verka tilltalande. Detta kan tjäna ett gott eller ett bedrägligt syfte. Det hebreiska ordet för ”prydnad” är hadharạh, som uppenbarligen kommer från verbroten hadhạr, ”ära”. (1Kr 16:29; Klag 5:12) I Första Petrus 3:3 är ”prydnad” översatt från det grekiska ordet kọsmos, som på andra ställen återges med ”värld”. Det besläktade verbet kosmẹō översätts bland annat med ”smycka”, ”vara en prydnad för” och ”pryda”. (1Ti 2:9; Tit 2:10; 1Pe 3:5)

Bibeln fördömer inte bokstavlig prydnad om den är passande, men den rekommenderar att man lägger vikt vid den andliga prydnaden. Jehova själv beskrivs som klädd i ljus och omgiven av skönhet. (Ps 104:1, 2; Hes 1:1, 4–28; Upp 4:2, 3) Han har smyckat sitt skaparverk med en rikedom av färger och former och har klätt det i majestätisk prakt. (Lu 12:27, 28; Ps 139:14; 1Kor 15:41)

På Bibelns tid prydde sig brudgummen och bruden till bröllopsfesten. Bruden klädde sig i sina finaste kläder och tog på sig sina vackraste smycken innan hon visade sig för brudgummen. (Ps 45:13, 14; Jes 61:10) Jehova beskrev i symboliska ordalag Jerusalem som en ung kvinna som han hade klätt i fina, dyrbara kläder och prytt med smycken men som missbrukade sin skönhet och sin prakt genom att utöva prostitution. (Hes 16:10–19) Jehovas profet Hosea fördömde Israel för att det prydde sig för att locka till sig älskare och dyrka falska gudar. (Hos 2:13) Genom sina profeter förutsade Jehova att Israel efter återkomsten från landsflykten i Babylon skulle bli återställt och återigen pryda sig för att ge uttryck åt glädje och jubel. (Jes 52:1; Jer 31:4)

Templet i Jerusalem och Salomos regeringsbyggnader var vackert utsmyckade och blev beundrade av drottningen av Saba. (1Ku 6, 7, 10) Det av Herodes ombyggda templet var ett praktfullt byggnadsverk smyckat med fina stenar och gåvor som var vigda åt det. Men Jesus påpekade att denna materiella prydnad inte skulle vara till någon nytta när Guds dom drabbade Jerusalem för dess otrohet. (Lu 21:5, 6)

I Ordspråksboken sägs det att om många väljer att leva som undersåtar under en kung och gläder sig åt hans styre är detta ett bevis på att hans styre är gott. Det är en prydnad för honom; det rekommenderar honom och sprider glans över honom som härskare. (Ord 14:28) Jehova, som härskar genom sitt messianska kungarike, är en sådan härskare. (Ps 22:27–31; Flp 2:10, 11)

Hur de kristna skall pryda sig. Jesus och hans apostlar underströk gång på gång att man inte skall sätta sin lit till det materiella och utmärka sig genom yttre prydnad. Aposteln Paulus sade att kristna kvinnor skulle ”smycka [en form av det grekiska ordet kosmẹō] sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt”. (1Ti 2:9) På apostlarnas tid var det vanligt att kvinnor som var påverkade av grekisk kultur lade stor vikt vid raffinerade frisyrer och andra former av prydnad. Mot den bakgrunden förstår man varför det var passande att Petrus gav kvinnorna i den kristna församlingen rådet att de inte skulle lägga för stor vikt vid den utvändiga prydnaden, ”att fläta håret och ta på sig guldsmycken eller bära ytterklädnader”, utan att de liksom de trogna kvinnorna i forna tider skulle låta sin prydnad vara ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden, den stilla och milda anden”. (1Pe 3:3–5)

Aposteln Paulus påpekar att de kristna genom sina förträffliga gärningar – ofördärvlighet i sin undervisning, allvar, sunt tal och ett rätt uppförande på livets alla områden – kan vara en prydnad för Guds lära och bidra till att andra dras till den. (Tit 2:10) På detta sätt kommer den kristna församlingen, Kristi brud, till slut att framträda i all sin andliga skönhet för sin äkta man, Jesus Kristus. I Uppenbarelseboken 21:2 sägs församlingen vara ”beredd såsom en brud smyckad [en form av kosmẹō] för sin äkta man”. Hennes andliga skönhet står i skarp kontrast till det som pryder det stora Babylon, som liknas vid en kvinna som är rikt  smyckad med sådant som hon har fått som lön för sin prostitution. (Upp 18:16; se KLÄDER; KOSMETIKA; SMYCKEN, UTSMYCKNING; ÄDELSTENAR, DYRBARA STENAR.)