[Pụblius] Av lat.; betyder ”folklig”, ”allmän”.

En välbärgad jordägare på Malta som gästfritt lät Paulus och hans reskamrater bo hos honom i tre dagar sedan de hade lidit skeppsbrott vid ön. Paulus botade Publius far från feber och dysenteri. (Apg 28:7, 8)

Publius var ”öns främste man”. Denna benämning verkar här utgöra en officiell titel som motsvarar titeln ståthållare och som troligen betecknar den främste romerske ämbetsmannen på ön.