[Quirịnius]

Romersk ståthållare i Syrien då kejsar Augustus gav befallning om den ”inskrivning” som ledde till att Jesus föddes i Betlehem. (Lu 2:1, 2) Hans fullständiga namn var Publius Sulpicius Quirinius.

I Chronographus Anni CCCLIIII, en förteckning över romerska konsuler, förekommer namnet Quirinius år 12 f.v.t. tillsammans med namnet Messala. (Chronica Minora, utgiven av T. Mommsen, München 1981, bd I, sid. 56) Den romerske historikern Tacitus ger en kortfattad beskrivning av Quirinius liv: ”[Han] var bördig från Lanuvium. Men han var en skicklig officer, för sina förtjänster av Augustus belönad med ett konsulat, snart med triumf efter erövringen av ett fäste, tillhörigt homonadenserna i Kilikien, och han hade utsetts till rådgivare åt Gajus Caesar under dennes uppdrag i Armenien.” (Annaler, 1966, sid. 132 [III, 48]) Han dog år 21 v.t.

Quirinius anknytning till Syrien nämns dock inte av Tacitus. Den judiske historikern Josephus däremot berättar att Quirinius sändes till Syrien som ståthållare samtidigt som Coponius utnämndes till härskare över Judeen. Josephus säger: ”Quirinius, en romersk senator som hade haft alla offentliga ämbeten upp till konsulsbefattningen, en man som i hög grad hade utmärkt sig också på andra områden, kom till Syrien, utsänd av kejsaren för att vara ståthållare över folket och för att beskatta deras egendom. Coponius, en riddare, sändes tillsammans med honom för att härska över judarna med full myndighet.” Josephus berättar vidare att Quirinius kom till Judeen, som han också hade myndighet över, och befallde att invånarna där skulle beskattas. Detta skapade stor förbittring och resulterade i ett misslyckat upprorsförsök, som leddes av ”Judas, en gaulanit”. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVIII, 1, 2, 3, 4 [i, 1]) Detta är tydligen det uppror som Lukas talar om i Apostlagärningarna 5:37. Enligt Josephus skildring ägde detta rum i ”det trettiosjätte året efter kejsarens seger över Antonius vid Actium”. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVIII, 26 [ii, 1]) Detta tyder på att Quirinius var ståthållare i Syrien år 6 v.t.

 Under många år var det bara denna ståthållarperiod som bekräftades av profanhistorien. Men 1764 fann man i Rom en inskrift som kallas Lapis Tiburtinus. I den nämns visserligen inte Quirinius namn, men den innehåller upplysningar som de flesta forskare menar bara kan passa in på Quirinius. (Corpus Inscriptionum Latinarum, utgiven av H. Dessau, Berlin 1887, bd 14, sid. 397, nr 3613) Den visar att han, när han kom till Syrien, blev ståthållare (eller legat) för ”andra gången”. Med anledning av inskrifter som man har funnit i Antiokia och som innehåller Quirinius namn anser många historiker att Quirinius var ståthållare i Syrien även under en period före den vanliga tideräkningens början.

Man vet dock inte säkert var Quirinius passar in i raden av de ståthållare i Syrien som omtalas i historien. Josephus nämner Quinctilius Varus som ståthållare i Syrien omkring och efter Herodes den stores död. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVII, 89 [v, 2]; XVII, 221 [ix, 3]) Även Tacitus nämner att Varus var ståthållare vid tiden för Herodes död. (Historiae, V, IX) Josephus säger att Varus föregångare var Saturninus (C. Sentius Saturninus).

Med tanke på de vittnesbörd som talar för att Quirinius var ståthållare i Syrien under en tidigare period menar många forskare att denna period kan ha infallit åren 3–2 f.v.t. Dessa årtal stämmer med den bibliska skildringen, men den grundval forskarna bygger den uppfattningen på är felaktig. De anger nämligen Quirinius som ståthållare under de här åren på grund av att de placerar hans ämbetstid efter Varus ämbetstid och således efter Herodes den stores död, som de enligt en vanlig men felaktig uppfattning fastställer till år 4 f.v.t. (Se HERODES nr 1 [Tidpunkten för Herodes död]; KRONOLOGI.) (Eftersom de utgår från den obevisade uppgiften att Herodes dog år 4 f.v.t., menar de att Varus var ståthållare från 6 till 4 f.v.t.; beräkningen av längden på Varus ämbetstid grundar sig dock bara på antaganden, eftersom Josephus inte anger något årtal för när den började eller när den slutade.) När det gäller Jesu födelse pekar de bästa vittnesbörden på år 2 f.v.t. Quirinius tid som ståthållare måste därför ha omfattat det året eller en del av det året.

Några kännare riktar uppmärksamheten på att det ord som Lukas använder är hēgemọ̄n, som vanligtvis översätts med ”ståthållare”. Detta grekiska ord används om romerska legater, prokuratorer och prokonsuler, och ordets grundbetydelse är ”ledare”, ”anförare” eller ”hög ämbetsman”. Några menar därför att Quirinius vid tiden för det som Lukas omtalar som ”första inskrivningen” innehade ämbetet som kejsarens särskilde legat i Syrien och hade extraordinära befogenheter. Något annat som också kan belysa saken är att Josephus tydligt berättar om ett dubbelstyre i Syrien. Han talar om två personer, Saturninus och Volumnius, som tjänade samtidigt som ”ståthållare i Syrien”. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XVI, 277, 280 [ix, 1]; XVI, 344 [x, 8]) Om Josephus har rätt när han omtalar Saturninus och Varus som två på varandra följande ståthållare i Syrien, är det möjligt att Quirinius tjänade samtidigt antingen med Saturninus (som Volumnius hade gjort) eller med Varus innan Herodes dog (vilket troligen skedde år 1 f.v.t.). I ett uppslagsverk framförs följande synpunkt: ”Quirinius stod i exakt samma förhållande till Varus, ståthållaren i Syrien, som Vespasianus senare gjorde till Mucianus. Vespasianus ledde kriget i Palestina samtidigt som Mucianus var ståthållare i Syrien; Vespasianus var legatus Augusti och hade exakt samma titel och formella rang som Mucianus.” (The New Schaff-Herzog Encyclopedia of Religious Knowledge, 1957, bd IX, sid. 375, 376)

I en inskrift som man har funnit i Venedig (Lapis Venetus) nämns en folkräkning som Quirinius företog i Syrien. Men man kan inte med hjälp av inskriften fastställa om denna folkräkning ägde rum under hans första eller andra period som ståthållare. (Corpus Inscriptionum Latinarum, utgiven av T. Mommsen, O. Hirschfeld och A. Domaszewski, 1902, bd 3, sid. 1222, nr 6687)

Lukas är känd för sin exakthet när det gäller historiska upplysningar, och det finns därför goda skäl att godta hans uppgift om att Quirinius var ståthållare i Syrien vid tiden för Jesu födelse. Man får inte glömma att Josephus, som praktiskt taget är den enda ytterligare informationskälla som finns i det här fallet, föddes först 37 v.t., alltså nästan 40 år efter Jesu födelse. Lukas däremot var redan läkare och reste runt tillsammans med Paulus omkring 49 v.t., när Josephus bara var 12 år. Av dessa två borde därför Lukas vara den tillförlitligaste källan till uppgifter om vem som var ståthållare i Syrien strax före Jesu födelse. Justinus Martyren, som föddes i Palestina och levde på 100-talet v.t., hänvisade till de romerska förteckningarna som bevis för att Lukas uppgift var korrekt beträffande Quirinius ställning som ståthållare i Syrien vid tiden för Jesu födelse. (A Catholic Commentary on Holy Scripture, utgiven av B. Orchard, 1953, sid. 943) Det finns inga vittnesbörd om att Lukas skildring någon gång ifrågasattes av tidiga historiker, inte ens av sådana tidiga kritiker som Kelsos.