Det hebreiska ordet mishpạt är återgivet med ”rättsligt beslut” på 77 ställen i Nya världens översättning. Andra återgivningar är till exempel ”dom”, ”domslut”, ”lag” och ”rätt”. (2Sa 8:15; 22:23; 1Ku 3:16–28; 10:9; 2Ku 25:6) Som Israels domare, lagstiftare och kung (Jes 33:22) gav Jehova Gud sitt folk en omfattande lagsamling. Hans beslut när det gällde lag och rätt utgjorde grunden för avgörandet av rättssaker både när det gällde enskilda individer och nationens inre och yttre angelägenheter. (Se DOMSTOL; LAG; RÄTTSSAK, RÄTTSTVIST.)

Många av dessa rättsliga beslut gavs till Israels folk vid berget Sinai. (Neh 9:13) Men emellanåt uppstod nya situationer som krävde särskilda rättsliga beslut. När manassiten Selofhad vid sin död bara lämnade döttrar efter sig uppstod det till exempel en fråga om huruvida döttrarna skulle få en arvsbesittning. Jehova fattade ett beslut som löste problemet och som samtidigt utgjorde en norm för hur man skulle behandla likartade frågor. (4Mo 27:1–11; 36:1–12; se också 3Mo 24:10–16.) På liknande sätt blev ett rättsligt beslut om fördelning av krigsbyte som David fattade prejudicerande. (1Sa 30:23–25)

Genom att belägga vissa vanliga men orätta handlingar med dödsstraff skilde sig Guds rättsliga beslut från samtida nationers lagar. Israels grannfolk tolererade homosexuella handlingar, incest, tidelag och även andra handlingar som var till skada för deras mentala, fysiska och andliga välbefinnande. (3Mo 18:6–30; 20:10–23) Om Jehovas rättsliga beslut åtlyddes, skulle de lyfta nationen Israel till en högre moralisk nivå. Om israeliterna var noga med att hålla hans bud, skulle detta med Jehovas välsignelse bli till uppenbar nytta för folket, något som skulle få andra folk att säga: ”Denna stora nation är utan tvivel ett vist och förståndigt folk.” (5Mo 4:4–6) Eftersom dessa rättsliga beslut verkligen var en välsignelse för Israel (3Mo 25:18, 19; 5Mo 4:1; 7:12–15; 30:16), är det inte förvånande att psalmisten bad att han skulle få lära sig Jehovas domslut (Ps 119:108). Han satte så stort värde på dem att han sju gånger om dagen lovprisade Jehova för hans rättfärdiga domslut (Ps 119:164) och till och med steg upp vid midnatt och tackade Gud för dem (Ps 119:62).

Även om den mosaiska lagens rättsliga beslut var goda, rättfärdiga och heliga, tjänade de bara som en uppfostrare som skulle leda till Kristus. Lagförbundet ersattes av ett nytt förbund. (Rom 7:12; Gal 3:24; Heb 8:7–13) Man kan därför förvänta att lydnad för de bud eller rättsliga beslut som är förknippade med det nya förbundet kommer att resultera i långt större välsignelser än de som det köttsliga Israel fick erfara under lagen. (Joh 13:34, 35; 1Kor 6:9–11; 1Pe 1:14, 15, 22, 23; 2:9, 10; 1Jo 5:3)