[Rạamses], Rameses [Rạmeses] Av egyptiskan; betyder ”Ra (Re) [solguden] har avlat honom”.

När Jakob och hans familj flyttade till Egypten, fick de bosätta sig i ”landet Rameses”. (1Mo 47:11) Eftersom det på andra ställen står att de bodde i landet Gosen, tycks Rameses ha varit antingen ett område i Gosen eller ett annat namn på Gosen. (1Mo 47:6) Längre fram blev israeliterna slavar, och de sattes till att bygga städer ”till förrådsplatser åt farao, nämligen Pitom och Raamses [vokaliseringen avviker här något från den i ”Rameses”]”. (2Mo 1:11) Många forskare menar att Raamses blev uppkallat efter området Rameses, där de förmodar att staden låg.

Rameses anges som utgångspunkt för uttåget ur Egypten. De flesta forskare anser att detta avser staden, som kanske var den plats där israeliterna strålade samman från olika delar av Gosen. Men det är också möjligt att Rameses här avser ett område och att israeliterna kan ha brutit upp från alla delar av området och sedan mötts i Sukkot. (2Mo 12:37; 4Mo 33:3–5)

Om utgångspunkten för uttåget var en stad, kan det inte med säkerhet sägas var den låg. Nutida forskare identifierar Rameses med den stad som i egyptiska uppteckningar kallas Pi-Ramses (Ramses hus) och som enligt somliga låg vid San al-Hajar i nordöstra hörnet av Nildeltat men enligt andra vid Qantir, 20 km söderut. Men denna identifiering bygger på teorin att Ramses II var farao när israeliternas uttåg ägde rum. Den teorin bygger i sin tur på inskrifter där Ramses II hävdar att han har byggt staden som bär hans namn (Pi-Ramses) med slavar som arbetskraft. Men det finns inte mycket som stöder uppfattningen att Ramses II var härskare då israeliterna drog ut, eftersom han troligen inte regerade mycket tidigare än på 1200-talet f.v.t., dvs. mellan 200 och 300 år efter israeliternas uttåg (1513 f.v.t.). Bibelns Raamses började byggas innan Mose föddes, alltså över 80 år före uttåget. (2Mo 1:11, 15, 16, 22; 2:1–3) Vidare menar man att Pi-Ramses var huvudstaden på Ramses II:s tid, men Bibelns Raamses var bara en förrådsplats. Det är allmänt erkänt att Ramses II tog åt sig äran för sådant som hans föregångare hade uträttat, och det är därför möjligt att han på sin höjd byggde om eller utvidgade Pi-Ramses. Slutligen är det inget tvivel om att namnet Rameses var i bruk så långt tillbaka som på Josefs tid (på 1700-talet f.v.t.). (1Mo 47:11) Det finns därför ingen anledning att anta att det bara var på Ramses II:s tid som det fanns en stad med detta namn (i formen Raamses). Själva betydelsen av namnet tyder också på att det redan tidigt var ett vanligt namn bland egyptierna. När Ramses II regerade fanns det flera städer som hade detta namn. D. B. Redford säger: ”Förutom namnet tycks Bibelns Raamses och huvudstaden Pr R‛-mś-św [Pi-Ramses] inte ha något gemensamt. Eftersom det inte finns några som helst bekräftande vittnesbörd, måste man vara mycket försiktig med att sätta likhetstecken mellan de två.” (Vetus Testamentum, Leiden 1963, sid. 410)

På grund av bristen på tillförlitliga upplysningar kan man bara säga att Rameses troligen låg i närheten av den egyptiska huvudstaden vid tiden för israeliternas uttåg ur Egypten. Mose kunde i och med det befinna sig i faraos palats den natt då den tionde plågan drabbade Egypten och sedan inom loppet av nästa dag börja föra israeliterna ut ur landet. (2Mo 12:31–42; 4Mo 33:1–5) Om huvudstaden då var Memfis, som hade den ställningen i många hundra år, kan det förklara varför den judiska traditionen säger att israeliterna (med Rameses som utgångspunkt) började utvandringen i närheten av Memfis. (Jfr Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], II, 315 [xv, 1], som nämner Letopolis, en plats nära Memfis.)