Beteckningen ”rabbi” användes i sin egentliga betydelse, ”lärare” (Joh 1:38), men kort före Jesu födelse började judarna använda ”rabbi” också som tilltalsord och som en titel som uttryckte respekt och ära, med betydelsen ”min store”, ”min förträfflige”. Några av de lärda männen, de skriftlärda och laglärarna, tyckte om att bli kallade ”rabbi”, använt som en hederstitel, och de krävde att andra skulle tilltala dem med den titeln. Jesus Kristus fördömde detta och förbjöd sina efterföljare att låta någon  kalla dem ”rabbi”, eftersom han var deras lärare. (Mt 23:6–8)

I Bibeln förekommer ordet ”rabbi” endast i de kristna grekiska skrifterna. Det används 12 gånger i förbindelse med Jesus i betydelsen ”lärare”: två gånger av Petrus (Mk 9:5; 11:21), en gång av två av Johannes lärjungar (Joh 1:38), en gång av Natanael (Joh 1:49), en gång av Nikodemos (Joh 3:2), tre gånger av icke namngivna lärjungar till Jesus (Joh 4:31; 9:2; 11:8), en gång av en folkskara (Joh 6:25) och två gånger av Judas (det ena tillfället är omtalat på två ställen) (Mt 26:25, 49; Mk 14:45). Maria Magdalena och en blind man som Jesus botade tilltalade Jesus ”rabbouni” (min lärare). Ändelsen ”i” motsvarar det possessiva pronomenet ”min”, men det verkar som om den med tiden har mist sin betydelse, liksom förstavelsen i det franska ordet monsieur, som ursprungligen betydde ”min herre”. (Joh 20:16; Mk 10:51) Johannes döparen blev tilltalad ”rabbi” en gång. (Joh 3:26)