[Rẹhum]

1. En av dem som nämns i början av förteckningen över de landsflyktiga som återvände till Jerusalem från Babylon tillsammans med Serubbabel och Jesua. (Esr 2:1, 2) I Nehemja 7:7 stavas hans namn Nehum.

2. En präst som nämns bland dem som återvände tillsammans med Serubbabel. (Neh 12:1, 3) Om de två första hebreiska bokstäverna i namnet kastas om får man namnet Harim. Rehum kan således vara identisk med den Harim som omnämns i Nehemja 12:15 och på andra ställen. (Se HARIM nr 1.)

3. En persisk regeringsämbetsman som antagligen bodde i Samaria. Han tog initiativet till att skriva ett brev till kung Artaxerxes med falska anklagelser mot judarna angående deras avsikt med att återuppbygga Jerusalem. I sitt svar gav kungen Rehum och hans landsmän befallning att bege sig till Jerusalem och med våld sätta stopp för judarnas återuppbyggnadsarbete. (Esr 4:8–24) Inte långt därefter fick emellertid Haggaj och Sakarja judarna att återuppta byggnadsarbetet, något som perserna till slut godkände efter att ha granskat Cyrus ursprungliga förordning. (Esr 5:1–6:13)

4. Son till leviten Bani; hjälpte till i arbetet med att reparera Jerusalems mur. (Neh 3:17)

5. Överhuvud för en släkt som omnämns efter landsflykten. Han själv eller en representant för släkten var bland dem som bekräftade det förbund om trohet som slöts när Nehemja var ståthållare. (Neh 10:1, 14, 25)