Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Säck, påse, pung

Säck, påse, pung

De säckar och påsar man hade i forna tider var gjorda av olika slags skinn och vävda material, och de användes till förvaring av säd och livsmedel, viktstenar, värdeföremål, guld- och silverstycken och längre fram även till mynt. Säckar för vatten och vin var vanligtvis gjorda av garvade djurhudar. (Jos 9:4; Mt 9:17)

Det svenska ordet ”säck” kan härledas från det hebreiska saq, och även om detta ord i Bibeln huvudsakligen avser säckväv (3Mo 11:32), användes det också, liksom i dag, om säckar för säd och livsmedel. (1Mo 42:25, 27, 35) I berättelsen om Josefs bröders besök i Egypten förekommer också det hebreiska ordet ’amtạchath (”säck”; avlett av ett verb som betyder ”breda ut” [Jes 40:22]), som tycks vara mer eller mindre synonymt med saq; kanske beskriver det mer säckens form än det material den var gjord av. (1Mo 42:27, 28; 43:18–23)

Åt den girige Gehasi knöt den arameiske härföraren Naaman in ”två talenter silver i två säckar [hebr.: charitịm], samt två ombyten kläder, och gav dem åt två av sina medhjälpare, som bar dem”. En talent motsvarade ca 34 kg, så en sådan säck (charịt) måste därför ha varit ganska stor och hållbar för att kunna rymma både en talent och ett ombyte kläder, och den fulla säcken var ungefär vad en man orkade bära. (2Ku 5:23) Samma ord används också om ”börsarna” som nämns bland de lyxföremål som Sions högmodiga döttrar hade. (Jes 3:16, 22)

Vidare fanns det ett slags påse eller pung (hebr.: kis) som köpmännen hade och som utan tvivel var mycket lik de påsar eller pungar som använts i Orienten ända fram i nyare tid. Av dessa senare typer att döma var de förmodligen gjorda av vävd bomull, vävd säv eller läder. I sådana påsar förvarade handelsmän och köpmän de vikter de behövde i sin affärsverksamhet för att kunna väga upp varor, spannmål eller ädelmetaller. Ordet kis förekommer i den varning för bedrägliga affärsmetoder som ges i den mosaiska lagen: ”Du skall inte ha två slags vikter i din påse.” (5Mo 25:13) Under inspiration från Jehova frågade hans profet: ”Kan jag vara moraliskt ren med falsk våg och med en pung med bedrägliga viktstenar?” (Mik 6:11; Ord 16:11) Kis kunde också vara en pung eller börs för pengar och värdeföremål. (Ord 1:13, 14; Jes 46:6)

Det hebreiska ordet tserọ̄r är avlett av ett verb som betyder ”insvepa” (2Mo 12:34), och det betecknar ett slags knyte (1Mo 42:35) eller en pung eller påse som knyts ihop upptill med ett snöre (Ord 7:20; HV 1:13). Det verkar som om de pengar som hade lagts som bidrag i tempelkistan knöts in i sådana knyten, säkerligen i lika stora mängder. (2Ku 12:10) När man i forna tider avslutade affärstransaktioner som omfattade större penningbelopp vägde man ibland penningstyckena, och sedan lades de i sådana knyten eller påsar, varefter knuten förseglades. Påsen kunde sedan lämnas vidare från den ene till den andre med garantin att den innehöll det avtalade beloppet. Det obrutna sigillet borgade för att mängden silver, guld eller annan metall stämde. Job anspelade uppenbarligen på detta när han sade till Gud: ”Min överträdelse är förseglad i en påse, och du klistrar igen över min missgärning.” (Job 14:17) Abigajil litade på att Jehova skulle beskydda David om en fiende förföljde honom, och hon gav uttryck åt detta med orden: ”När en människa reser sig för att förfölja dig ..., skall min herres själ vara insvept och förvarad i livets påse hos Jehova, din Gud.” (1Sa 25:29)

I de kristna grekiska skrifterna nämns en ”matpåse” (NV) eller ”lädersäck” (SFB). (Mt 10:10; Lu 9:3) Det grekiska ordet pẹ̄ra som används här avser enligt Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words (1981, bd 4, sid. 196) ”en resandes lädersäck eller läderpåse för proviant”. (Se MATPÅSE.)

I Johannes 12:6 och 13:29 sägs det i 1917 års svenska översättning att Judas hade hand om ”penningpungen”, men i de flesta nyare översättningar återges det grekiska ordet glōssọkomon med ”kassa” eller ”kassaskrin”. Ordet användes ursprungligen om ett fodral för förvaring av munstycket till ett blåsinstrument, men det kom sedan att beteckna ett litet skrin för vilket som helst ändamål, också för förvaring av pengar. De som utarbetade den grekiska Septuaginta-översättningen använde detta ord om den kista som omnämns i 2 Krönikeboken 24:8, 10. För upplysningar om ”börsar” (Lu 10:4) och bälten som man förvarade pengar i (Mt 10:9), se BÖRS.