En komposition med musik och text; en poetisk komposition. (Se MUSIK.) Omkring en tiondel av Bibeln består av sånger. De mest framträdande exemplen är Psalmerna, Höga Visan och Klagovisorna. Bibeln nämner också världsliga sånger, bland annat smädevisor och kärlekssånger, men på de flesta av de omkring 300 ställen där Bibeln talar om sång gäller det tillbedjan av Jehova Gud. Sång förknippas vanligen med glädje, som då lärjungen Jakob skrev: ”Är någon vid gott humör? Då skall han sjunga psalmer [lovsånger till Gud].” (Jak 5:13) Sånger som uttrycker sorg kallas klagosånger. (Am 8:10; se KLAGOSÅNG.)

Den första sång som är nedtecknad i Bibeln är den som Mose och Israels män sjöng och som Mirjam och kvinnorna svarade på i växelsång sedan israeliterna blivit räddade vid Röda havet. (2Mo 15:1–21) Andra sånger är Moses avskedssång, Deboras och Baraks segersång och den klagosång som David sjöng när Saul och Jonatan, Davids käre vän, hade dött. (5Mo 31:30; 32:1–43; Dom 5:1–31; 2Sa 1:17–27) David skrev dessutom minst 73 av psalmerna. Bibeln omtalar också ”sången till Jehova”, som framfördes i samband med att Hiskia återställde sann tillbedjan, och även ”Moses ... sång och Lammets sång”. (2Kr 29:27; Upp 15:3, 4)

Uttrycket ”en ny sång” förekommer inte bara i Psalmerna utan också i Jesajas bok och Uppenbarelseboken. (Ps 33:3; 40:3; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1; Jes 42:10; Upp 5:9; 14:3) En undersökning av det sammanhang som detta uttryck vanligtvis förekommer i visar att sången sjungs på grund av en ny utveckling i Jehovas utövande av sin universella suveränitet. I Psalm 96:10 förkunnas det med glädje: ”Jehova har blivit kung.” Temat för denna ”nya sång” tycks vara den nya utveckling som har att göra med utbredningen av Jehovas kungadöme samt den betydelse detta har för himlen och jorden. (Ps 96:11–13; 98:9; Jes 42:10, 13)