[Sạllaj]

1. Ett namn som finns med i förteckningen över benjaminiter som bodde i Jerusalem efter landsflykten i Babylon. (Neh 11:4, 7, 8)

2. Ett prästerligt fädernehus på Jojakims, översteprästen Jesuas efterträdares, tid. (Neh 12:12, 20) I Nehemja 12:7 avses förmodligen Sallaj, men namnet stavas Sallu.