Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Sammankomst

Sammankomst

Möte där en grupp människor kommer tillsammans i ett bestämt syfte. I Bibeln är ordet ”sammankomst” en återgivning av det hebreiska ordet miqrạ’, som betyder ”kallelse”, ”sammankallande” eller ”sammankallad menighet (församling)”. Ordet används i sin grundbetydelse i 4 Moseboken 10:2, där det talas om att kalla samman Israels menighet. (Jfr Jes 1:13, not.) Det grekiska ordet, panẹ̄gyris (av pan, ”alla”, och agorạ, som betecknar alla slags samlingar av människor), återges med ”allmän sammankomst” i Hebréerna 12:23. (NV; jfr AS, KJ.)

De ”heliga sammankomsterna” hölls enligt följande: 1) varje sabbat (3Mo 23:3); 2) den första och den sjunde dagen av det osyrade brödets högtid i den första månaden, nisan (mars/april) (4Mo 28:18, 25; 3Mo 23:6–8); 3) under veckohögtiden (skördehögtiden), som senare kallades pingsten, i den tredje månaden, sivan (maj/juni) (3Mo 23:15–21); 4) den första och den tionde dagen i den sjunde månaden, etanim (tishri) (september/oktober), av vilka den sistnämnda dagen var försoningsdagen (3Mo 23:23–27; 4Mo 29:1, 7); 5) den första dagen av lövhyddohögtiden, som började den femtonde dagen i den sjunde månaden, etanim (tishri), och dessutom dagen efter denna sju dagar långa högtid. (3Mo 23:33–36)

Något som kännetecknade dessa ”heliga sammankomster” var att man under dem inte fick utföra något mödosamt arbete. Det skulle till exempel vara ”heliga sammankomster” den första och den sjunde dagen av det osyrade brödets högtid, och Jehova sade angående dessa dagar: ”Inget arbete skall utföras på dem. Bara det som varje själ behöver för att äta, endast det får tillredas hos er.” (2Mo 12:15, 16) Prästerna däremot var strängt upptagna med att frambära offer åt Jehova under sådana ”heliga sammankomster” (3Mo 23:37, 38), vilket inte på något sätt var en överträdelse av förbudet mot att utföra vanligt, dagligt arbete. Å andra sidan skulle folket inte heller vara sysslolöst vid dessa tillfällen, utan man skulle använda denna tid till andlig uppbyggelse. Under veckosabbaten kom folket tillsammans för att tillbe Gud och få undervisning. Man blev uppbyggd genom att höra Guds skrivna ord högläsas och förklaras. Längre fram skedde sådan högläsning och undervisning i synagogorna. (Apg 15:21) Eftersom israeliterna inte utförde något mödosamt arbete på sabbatsdagarna eller under de andra ”heliga sammankomsterna”, kunde de alltså ägna sig åt bön och åt att tänka på Skaparen och hans avsikter. (Se MENIGHET, FÖRSAMLAD SKARA.)