[Sanbạllat] Av akkadiskan; betyder ”Sin [månguden] har räddat”.

En horonit (dvs. en invånare antingen i Bet-Horon eller i Horonajim) som motarbetade Nehemjas  ansträngningar att reparera Jerusalems mur. (Neh 2:10) Man menar att han är den Sanballat som nämns i en papyrus från Elefantine i Egypten, där en man med det namnet omnämns som ståthållare i Samaria och far till Delaja och Selemja.

Tillsammans med Tobia och Gesem hånade Sanballat judarna och anklagade dem för att göra uppror mot den persiske kungen. (Neh 2:19; 4:1) När arbetet skred framåt anstiftade han och andra motståndare en sammansvärjning för att strida mot Jerusalem. Men oavsett vad de gjorde var det förgäves, för judarna satte sin förtröstan till Jehova och hade en vakt uppställd mot dem. (Neh 4:7–9) När bräscherna hade tätats försökte Sanballat och andra gång på gång locka bort Nehemja från staden. När detta misslyckades lejde han och Tobia en jude som skulle skrämma Nehemja till att gömma sig i templet trots att han inte hade rätt till det. Men inte heller detta lyckades. (Neh 6:1–14)

När Nehemja efter en tids frånvaro återvände till Jerusalem fann han att en sonson till översteprästen Eljasib hade blivit svärson till Sanballat. Nehemja jagade därför bort denne sonson. (Neh 13:6, 7, 28)